Hoppa till huvudinnehåll

Tre ministrar skyldiga till Islands ekonomiska kollaps

Demonstration mot icesave
Demonstration mot icesave Bild: S Olafs / EPA icesave

Tre före detta ministrar bär skulden för den ekonomiska kollapsen i Island. De misskötte sina ämbeten. Den isländska regeringen visste vilken fara som fanns för den isländska ekonomin redan under 2007 men reagerade inte.

Den offentlig oberoende nämnd som har kartlagt finanskraschens orsaker I Island har presenterat sin rapport. Banksystemet växte för snabbt. Det tjugofaldigades på sju år. Islands bank hade för små valutareserver för att kunna rädda bankerna i ekonomisk kris.
Ministrar misskötte sig
Sju personer anses ha misskött sina ämbeten. Tre ministrar visste om problemen redan år 2007. De är Islands dåvarande statsminister Geir Haarde, finansminister Árni Mathiesen och bankminister Björgvin Sigurðsson. De fick varningar från både Islands Bank och bankdirektörer I Storbritannien och Skandinavien men reagerade inte. De kan ställas inför en landsdomstol om det isländska parlamentet alltinget bestämmer så.
Politiker och tjänstemän tog inte varningarna på allvar. Det är orsaken till att andra länder inte ville låna pengar till Island under 2008.
Ingen reagerade på varningarna
Island hade inte heller någon plan om hur man skulle reagera vid ekonomisk kris.
Regeringen fick endast muntliga förvarningar från Islands bank. Den fick aldrig förslag om vad som borde göras.
Ingen visste vem som skulle ta initiativet och vad som borde göras. Enligt rapporten ansåg ministrarna att tjänstemännen borde ta initiativet och tjänstemännen väntade på att ministrarna skulle fatta beslut. Politikerna gjorde sig skyldiga till försummelser. Statsministern borde enligt lagen, ha informerat bankministern men lät bli.
Bankerna tänkte inte på sitt bästa
Det faktum att bankdirektören för Islands bank, Davíð Oddsson, var landets före detta statsminister påverkade regeringssamarbetet och gjorde situationen ännu mer komplicerad. Oddsson hade spelat nyckelroll i Island under en lång tid och ville inte samarbeta med socialdemokraterna i regeringen.
De isländska bankerna tog inte hänsyn till risker och tänkte inte på etik i sitt agerande. De rånades inifrån. Bankerna lånade huvudsakligen till sina ägare utan att tänka på vad som var bra för bankerna, bankernas kunder eller den isländska staten. De hade bra lånetillgångar utomlands och utnyttjade det.

Guðrún Helga Sigurðardóttir, Reykjavík

(Av Lasse Gustafsson)

Läs också