Hoppa till huvudinnehåll

”Kroppsideal” – vems idé var det?

Bild: YLE måns rinne

En människokropp. Varenda en är unik. Men vem är det som bestämmer om hur vi ska tänka om en då?

Vad är ”perfekt” för något egentligen?

De flesta män tror ju att kvinnor i största allmänhet tycker om maskulina, muskulösa män. Ni vet, en såndär ”riktig man”, med skäggväxt och stora, kraftiga armar. Varifrån kommer den här bilden? Kanske det är fråga om mannens dåliga självtroende om hans egen kropp: ”Nej sablar, han är också i bättre form än jag...”. Kanske vi som män bara tror att kvinnor diggar muskler?

Visserligen finns det en helt vetenskaplig idé bakom tanken om den starkare mannens succé med kvinnor och kvinnors attraktion till dem. Dags att träda monokeln i ögat... så där ja. I tidernas begynnelse, eller egentligen bara några tusen år bakåt i tiden, söker kvinnan sig till den friskaste mannen, vilket råkar sammanträffa med styrka, uthållighet och kunskap att jaga djur. Han var en god försörjare och då måste han ju ha bra och friska gener. Vad jag har hört, har denna idé om mannens ideal inte ändrats så fruktansvärt under epokernas lopp.

Men kvinnoidealen? Ja den har ändrats en hel massa beroende på levnadsförhållandena. Under hungersnöd och i torra regioner av klotet betraktades övervikt som något att sträva efter, eftersom det tydde på god mängd av mat, dvs rikedom. Under tider då mat fanns i mängder, var övervikt inte så värst attraktivt.

Själv tycker jag att man borde sträva efter förbättrad hälsa, nu när det för första gången i historien är möjligt att unna sig den möjligheten utan att vara adlad. En alltför mager kropp är inte endast ohälsosam till utseendet, och är inte det heller. Enligt en studie (monokel-dags igen), som Tiede-lehti refererade i nummer 4/2010, verkar det som om klenhet förstorar dödsrisken i egen åldersgrupp med hela 30%! Inga androgyner för mej, tack.

Samma studie gjorde skillnad mellan övervikt och dålig kondition. Dessa korrelerar nämligen inte som sagt sinsemellan, oberoende vad damtidningar och bantningsmanualer påstår. Man kan visst vara överviktig och ändå ha bra kondition, bara man rör på sig tillräckligt. Däremot kan en smal individ vara i helt urusel kondis, om dom int rör på påkarna, så att säga. Fakta är fakta, oberoende hur man dansar kring det.

Kanske i frågan om kroppsidealer är det snarare fråga om nöjdhet med sin kropp. Bara man är nöjd, på riktigt nöjd med sig, med sin kropp, är allting sist och slutligen okej.

Men man skall inte nöja sig med några ”nja, kanske” på grund av egen lathet, inte. Ajabaja. Finns en viss skillnad där...

Kommentarer

Nyligen publicerat - X3M