Hoppa till huvudinnehåll

Cohen gav Helsingforspubliken allt

Leonard Cohen på scen i Helsingfors 10.08.10
Leonard Cohen på scen i Helsingfors 10.08.10 Bild: Yle cohen

”Jag vet inte när våra vägar korsas igen, men jag lovar att vi ska ge er allt vi har att ge ikväll.” Med dessa ord hälsade Leonard Cohen publiken som hade samlats för att se honom i Helsingforsarenan igår. Efter 29 låtar och drygt tre timmar musik frågar jag mig vad mera man kan kräva av en artist som varit i rampljuset i fem decennier och som fyller 76 år i september, skrev Rikhard Husu efter konserten.

Tre års turnerande har satt sina spår på både Leonard Cohen och hans band. Rutinen hörs i musiken och låtarna är slipade i minsta detalj. Samspelet mellan sångaren och bandet är friktionsfritt till den grad att man ibland skulle önska sig lite mera spontanitet och kantighet i det välsmorda maskineriet. Mellan varven serverar Cohen ändå på godbitar som får mig att känna att jag bevittnar något unikt.

Konserten inleds med två säkra kort, Dance me to the end of love och dystopiska The Future. Bandet har en stor roll i inledningen; gamla klassiker som Bird och the wire och Who by fire har arrangerats för sexmannabandet som ackompanjerar sångaren under turnén.

Lyhört och musikaliskt

Med glädje noterar jag musikernas lyhördhet inför publikens reaktioner. Vid spontana applåder har bandet den goda smaken att lägga in en fermat för att fortsätta efter publikens bifall. Det goda samspelet är ingen slump: många av musikerna i bandet har turnerat med Cohen redan på 70-talet.

I slutet av första delen riktas strålkastarljuset på Cohen som står i mitten av scenen med hatten i handen. ”I en splittrad och sargad värld är jag hedrad att vara här i er vackra stad ikväll”, säger han. Recitationen övergår i världsomfamnande Anthem som avslutar setet.

Den gamla mannens mask

Under konsertens andra del (som föregås av en 20 minuters paus) tätnar stämningen. Klassikern Tower of song inleder det som kommer att bli en 16 låtars hitkavalkad. ”Ni har minsann inte kommit hit för musikens skull”, repliker Cohen torrt då publiken belönar hans anspråkslösa keyboardsolo med rungande applåder.

Cohen blåser nytt liv i sina klassiker genom att friskt leka med ursprungstexterna. ”If you want another kind of love I’ll wear an old mans mask for you” sjunger han i I’m your man och gör en grimas mot publiken. I Take this waltz som avslutar den andra delen gungar hela bandet i valsens takt.

Till all lycka krävs det mera än en dubbelvals för att få Cohen att lämna scenen för gott. Publiken får ta del av furstliga sex extranummer, där också bandet får ta ut svängarna. Stämningen smittar till publiken som reser sig från sina stolar för att klappa och sjunga med i låtarna.

Att återfinna rösten

När det sista låten är spelad riktas belysningen mot den jublande publiken. Cohen tar till orda en sista gång. Han talar om de år då han ”sökte efter sin röst” och de människor som bidrog till att hålla hans musik levande under den här perioden.

Talet är riktat till Jarkko Arjatsalo - mannen bakom nätforumet leonardcohenfiles.com - han sitter med bland publiken på första parkett. Arjatsalo har blivit en personlig vän till Cohen och var en av de personer som stöttade Cohen under 90-talet när denne upplevde en livskris som resulterade i att han inte kunde sjunga.

Ett värdigt slut på en minnesvärd kväll.

Dessa spelade Leonard Cohen i Helsingfors den 10 augusti 2010:

Första delen
Dance me to the end of love
The Future
Ain’t no cure for love
Bird on a wire
Everybody knows
In my secret life
Who by fire
Heart with no companion
Darkness (tidigare outgiven)
Born in chains (tidigare outgiven)
Chelsea Hotel
The Miracle
Anthem

Andra delen
Tower of song
Suzanne
Sisters of Mercy
The gipsy´s wife
Feels so good (tidigare outgiven)
Partisan
Boogie Street
Hallelujah
I’m your man
Take this waltz

Encore
So long Marianne
First we take Manhattan
Famous blue raincoat
If it be four will
Closing time
I tried to leave you


(Av Anne Söderlund)

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje