Hoppa till huvudinnehåll

Osteoporosmediciner – varför ska man hålla en paus?

Bild: YLE/Jyrki Valkama lillemor eden

Varför måste man ibland hålla en paus med vissa osteoporosmediciner? Hur vet man om ens medicin hör till den gruppen?

Läs geriatrikerns svar

Ben är en levande vävnad. I friskt ben sker hela tiden en nedbrytning av gamla benceller och en uppbyggnad av nya.

De celler som sköter om nedbrytningen av gammal benvävnad kallas osteoklaster (grek. osteon = ben, klan = bryta ner). Nytt ben bildas med hjälp av osteoblaster (grek. osteon = ben, blastos = grodd). Vid osteoporos är balansen mellan nedbrytning och uppbyggnad rubbad.

Våra äldsta och mest använda osteoporosmedicinerna hör till gruppen bisfosfonater. Bisfosfonaterna bromsar osteoklasternas verksamhet och minskar nedbrytningen av benceller.

Bisfosfonaterna är ett bra förstahandsval vid behandling av osteoporos. Efter en tid (3-5 år) leder den minskade nedbrytningen dock till att benvävnaden blir hård och skör och risken för benbrott ökar.

Senast efter fem år ska man därför göra ett uppehåll med osteoprosmedicinerna ifall man använt bisfosfonat. Vi vet ännu inte med säkerhet hur lång pausen skall vara innan bisfosfonatmedicineringen kan sättas in på nytt.

En möjlighet är att då man slutar med bisfosfonaterna övergå till en osteoporosmedicin med en annan verkningsmekanism. Som alternativ finns då t.ex. denosumab och i vissa fall strontiumranelat.

Medicinerna Alendronat, Bonviva, Didronate, Fosamax, Fosavance, Optinat, Risedronat, Riseos och Riseratio hör till gruppen bisfosfonater.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa