Hoppa till huvudinnehåll

Artros i knäleden

Bild: YLE/Arja Lento käpp

Artros är en sjukdom som drabbar framför allt ledbrosket, men även ledbanden, ledhinnan och själva benet.

Artros förorsakar smärta och svullnad och leder till en sviktande funktion i leden, varför man på senare tid har introducerat begreppet ledsvikt för att beskriva sjukdomen.

Symptom | Vad kan jag göra själv? | Vad kan läkaren göra?

Artros är mycket vanligt och ett visst slitage hör till normalt åldrande. Redan i 30-årsåldern kan man dock ha ledförändringar som syns på en röntgenbild.

Artros kan uppkomma i nästan alla kroppens leder, men är vanligast i höftleder, knäleder och fingrar.

Man talar om en primär artros då det inte finns någon påvisbar orsak till ledbroskets förslitning. En sekundär artros uppstår som en följd av en annan sjukdom (t.ex. reuma) eller ett olycksfall (t.ex. ett benbrott)

Varför får man knäledsartros?

Ledbroskets uppgift är att säkra att ledytorna glider lätt mot varandra utan nämnvärd friktion.

Brosket består av celler och en grundsubstans, vilka normalt är i balans. Om belastningen av någon orsak ökar rubbas denna balans, vilket leder till att broskcellerna börjar må sämre och dör, grundsubstansen minskar och brosket blir tunnare eller nöts ut.

Orsaken till att artrotiska förändringar börjar äga rum är inte helt känd. Däremot vet man att benägenheten i viss mån är ärftlig och att risken ökar ju äldre vi blir.

Dessutom finns det finns vissa faktorer som ökar risken för artros:

Övervikt ökar risken för artros, speciellt i knäna.

Fysiskt tungt arbete som belastar lederna ökar risken för artros.

Brist på motion gör musklerna svagare och lederna instabila.

Rökning minskar blodcirkulationen i leden.

Patienter med primär artros i ena knäet drabbas oftast förr eller senare av artros också i det andra. Ofta har dessa patienter också artros i fingrarna.

Sekundära artroser ses också hos yngre personer. Den bakomliggande orsaken kan vara en annan ledsjukdom, t.ex. reumatoid artrit, eller ett olycksfall som ändrat på ledens kongruens och form. En fraktur är det bästa exemplet på det sistnämnda. Idrottsrelaterade skador som tär ut brosket är vanliga i t.ex. fotboll. Meniskrupturer påverkar även broskets ämnesomsättning och förorsakar både biokemiskt och mekaniskt en allt större belastning av och ett större tryck på ledbrosket.

En stor del av knäledsartroserna är sekundära artroser.

Vad händer i leden?

Artrosen påverkar ledbrosket, som blir tunnare och ojämnare och sakta men säkert nöts ut. Samtidigt uppkommer förändringar i ledhinnan. Ledhinnan inflammeras och leden sväller.

Redan i ett tidigt stadium blir leden styvare och kan till och med låsa sig om lösa broskfragment kommer i kläm mellan ledytorna. Smärtan är alltid individuell, men är den vanligaste orsaken till ett läkarbesök.

I ett senare skede kan leden ge vika eftersom ledbanden (ligamenten) försämras. Felställningar, som t.ex. kobenthet, kan uppstå.

Biomekaniskt kan artrosen definieras som en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosket. Radiologiskt syns detta som osteofyter (ny benbildning på fel ställen), en sänkt ledspringa och en förändring av benets form. Funktionellt förorsakar artrosen smärta och funktionsinskränkning.


Symptom och diagnos

Smärta är det vanligaste symptomet. Det gör ont när man belastar leden. Den sjuka leden är svullen och styv.

Nattvärk är typiskt för höft- och skulderartros, medan knäledsartros sällan ömmar nattetid.

Patienten har svårt att gå i trappor, i synnerhet neråt, och röra sig ute i skog och mark.

När artrosen framskrider kan leden bli instabil (ge vika) och typiska felställningar, som kobenthet, uppstå.

Diagnosen ställs på basis av patientens berättelse och det kliniska fyndet. En röntgenundersökning ger närmare upplysningar om hur långt artrosen har framskridit. Magnetbilder är sällan nödvändiga. Det finns inget blodprov som skulle mäta förekomsten av artros.


Vad finns att göra?

Något egentligt bot mot knäledsartros finns inte – förutom att byta ut den sjuka leden mot en konstgjord.

Med mediciner – i tablett- eller injektionsform - försöker man lindra värken och underlätta patientens dagliga liv. Enligt vissa studier kan en del av medicinerna bromsa upp nedbrytningen av ledbrosket.

Läs mer om mediciner och operationer nedan.

Hur snabbt sjukdomen framskrider varierar från patient till patient.
Behandlingen riktar sig till stor del in på att minska symptomen och förbättra funktionen samt öka patientens kunskap om artrosen och om vad man själv kan göra för att minska besvären:

Motionera

Ledbrosket behöver en viss mängd ansträngning för att ämnesomsättningen ska vara på en optimal nivå. Att regelbundet röra på sig, t.ex. 30 minuter dagligen, förbättrar bevisligen ledens motståndskraft, hållbarhet och funktionsförmåga. De lednära musklerna blir starkare och tar bort en del av stressen som annars skulle rikta sig på ledbrosket.

Cykling och terrängskidning är bra motionsformer för knäna, även i hög ålder. Stavgång ger träning för hela kroppen.

Träning i simbassäng möjliggör avlastad rörlighetsträning och är effektiv i det stadium då leden är så sjuk att man har svårt att gå.

Springande och hoppande bör man vara försiktig med om knäna krånglar.

Banta

Brosket mår allmänt dåligt om det måste bära upp onödiga kilon. Genom att gå ner i vikt kan man göra mycket för att artrosen inte ska förvärras.

Om en knäledsprotes blir aktuell blir eftervården lättare utan onödig övervikt.

Hjälpmedel

Det finns många avlastande hjälpmedel man kan använda för att minska ledens belastning och därmed symptom.

En käpp i motsatt hand vid promenader avlastar effektivt den smärtsamma leden och förbättrar balansen och tryggheten att använda leden.

En elastisk binda kan lindra knäsmärtan.

Vid knäledsartros med instabilitet kan en speciell ortos (ett hårt stöd) avlasta knäet, öka stabiliteten och minska smärtan.

Inlägg, sulor och specialskor har inte någon påvisbart lindrande effekt på artros.

Fysioterapi

Fysioterapi, där patienten själv utför träningsrörelser, som t.ex. tänjning och träning på konditionscykel, har visat sig vara ett effektivt sätt att lindra symptomen och förbättra ledens rörelseförmåga.

Passiv fysioterapi i form av värme och massage hjälper i allmänhet rätt lite.

Kylbehandling kan användas för att dämpa inflammationen och svullnaden i leden.

Klassisk akupunktur har visat sig vara mera smärtlindrande vid jämförelse med placebo.

Värkmedel

Värkmediciner spelar en central roll vid behandlingen av ledsymptomen.

Paracetamol (t.ex. Panadol) är en trygg värkmedicin som passar de flesta och som kan användas också under längre tider. I början av sjukdomen kan man ta en tablett när lederna värker och däremellan kanske klara sig utan.

Om paracetamol inte räcker till för att lindra värken och/eller leden är inflammerad kan en antiinflammatorisk värkmedicin (t.ex. Burana) behövas. Ofta tar man den i kurer om ett par veckor för att dämpa en pågående inflammation. Antiinflammatoriska värkmediciner kan dock ge en del biverkningar, t.ex. reta magsäckens slemhinna, och ska inte tas i onödan och helst inte under långa perioder.

Om värken är svår kan starkare, receptbelagda värkmediciner (t.ex. Tramal) behövas, ibland i kombination med paracetamol eller en antiinflammatorisk värkmedicin.

Lokalbehandling i form av salvor kan ibland lindra värken och dämpa inflammationen.

Injektioner

Kortison som sprutas in i leden dämpar effektivt inflammationen. Behandlingen kan upprepas med jämna mellanrum och har få biverkningar.

Vid långtgången artros är injektionernas verkan tyvärr inte lika stor. Kortisonet har ingen inverkan på sjukdomens långtidsprognos.

Hyaluronsyra är ett ämne som naturligt förekommer i ledbrosk och ledvätska. Hyaluronsyra som sprutas in i leden används med viss framgång vid behandling av artros.

Vilken effekt hyaluronsyran har på leden är inte riktigt klart, men mycket pekar på att ämnet förbättrar broskets ämnesomsättning. De flesta patienter verkar få åtminstone en viss hjälp av injektionerna.

Hyaluronsyra ges i kurer om mellan 3 och 5 sprutor, som vanligen ges med en veckas mellanrum.

Glukosamin

Glukosamin, i tablett- eller pulverform (t.ex. Artryl) har under de senaste åren blivit mycket populärt. Glukosamin förbättrar broskets stödvävnad, men har effekt bara på vissa former av artros.

Läkemedlet har få biverkningar och de flesta patienter kan lugnt prova medicinen och se om den har någon inverkan på symptomen. Effekten märks inom de tre första veckorna.

Att glukosamin skulle förbättra långtidsprognosen har inte kunnat bevisas.

Operationer och proteser

Artroskopiska ingrepp, där man med hjälp av titthålsteknik putsar upp leden, kan lindra patientens symptom, men bara för en kort tid. Ingreppen, som tidigare var vanliga, görs därför alltmer sällan. Om leden innehåller många lösa fragment som låser leden är en artroskopi befogad.

Om artrosen har förorsakat en deformitet (kobenthet) kan en operation (osteotomi) där man rätar ut skenbenet komma ifråga. Vid operationen rätas benet upp och belastningspunkten i knäleden flyttas, vilket minskar trycket på den sjuka sidans ledbrosk.

Osteotomi görs främst på yngre patienter för att förhindra att artrosen förvärras.

Osteotomi av skenbenet är ett ganska krävande ingrepp, som kan medföra komplikationer.

En knäledsprotes, dvs. en ny knäled, är den enda behandlingsmetod som verkligen botar ett artrotiskt knä.

Ledprotesernas betydelse har varit revolutionerande. I alla stora leder, men i synnerhet i höft- och knäleden är resultaten bra. Livskvaliteten ökar och medicinförbrukningen minskar.

En knäledsprotes blir aktuell när konservativa knep inte längre räcker till för att lindra smärtan eller när det dagliga livet blir för jobbigt på grund av nedsatt rörelseförmåga eller felställningar i leden.

Det finns många olika proteser att välja mellan och ortopeden gör valet utgående från patientens fysiska tillstånd, eventuella felställningar och benets kvalitet.

Protesernas livslängd är inte oändlig, men på basis av resultat från stora och omfattande protesregister vet man att över 90 procent av operationerna gynnar patienten på ett märkbart sätt, d.v.s. patienten blir smärtfri och ledens funktion återställs.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa