Hoppa till huvudinnehåll

En snäv Bezzerwizzer

bild på Benjamin Zephaniah
bild på Benjamin Zephaniah Bild: David Morris benjamin zephaniah

I somras bekantade jag mig med ett nytt sällskapsspel. Det påminner om Trivial Pursuit – det gäller också i det här spelet att demonstrera sin allmänbildning. Men då bildningsbegreppet i Trivial Pursuit är indelat i sex delområden så är de i det nya spelet, som heter Bezzerwizzer, tjugo. Kategorierna är; arkitektur, design, film, geografi, historia, konst & scen, litteratur, mat & dryck, musik, människan, natur, naturvetenskap, näringsliv, politik, samhälle, sport & spel, språk, teknik, tradition & tro, samt tv & radio.

I Bezzerwizzer kommer man i viss mån åt att taktikera mot sina medspelare, vilket man i Trivial Pursuit bara kan göra på slutrakan, när någon håller på att vinna. Men den största skillnaden i spelen är att man i Bezzerwizzer bättre kommer åt att prioritera sina starka sidor. Man plockar visserligen i blindo fem spelbrickor per rond som anger var sitt kunskapsområde, men när man väl har dem framför sig kan man lägga den bricka som symboliserar det man tror sig behärska bäst på en ruta som innebär att man får fem poäng om man klarar frågan. Sitt nästbästa hoppas man få fyra poäng för o.s.v. Har man tur kan man få en poäng för det man kan minst om.

Nå, jag har en examen från Sibelius-Akademin och arbetat hela mitt i detta nu 35-åriga yrkesliv med företrädesvis musik. Klart jag förtröstansfullt placerar musikbrickan, om jag får en sådan, på fempoängarens plats. Efter några ronder hoppas jag att jag inte alls ska få någon musikbricka, och får jag en lägger jag den längst ner. Men inte ens en en-poängare lyckas jag under många ronder och flera spelomgångar knipa med musikens hjälp. Jag klarar exempelvis teknik och näringsliv betydligt bättre, också sportfrågor kan jag ibland få poäng på. Klart bäst är jag på litteratur.

Jag fick inse att jag alltså inte är allmänbildad då det gäller musik, att min kunskap om musik inte hör till allmänbildningen. Jag har nämligen underlåtit att noggrant följa med populärmusiken under tre decennier. Men hur kommer det sig att jag kan litteratur? Inte har jag följt med populärlitteraturen under de senaste decennierna heller. Det intressanta med spelet var att inget annat område – frånsett då möjligen radio och TV – begränsade sig så kraftig i tid och mångfald som musiken. Varför var just musiken så snävt definierad?
Jag tror att det bara finns ett enda svar på den frågan. Om allmänbildning i hög grad definieras av massmedias utbud plus skolböcker, beror saken på ett motsvarande ensidigt utbud där. Jag kan bara beklaga allmänhetens öde. Vad allt ljuvligt går den inte miste om!

Jag kom att tänka på det här spelet när jag hörde den brittisk-jamaikanska poeten och Rastafarin Benjamin Zephaniah på Helsingfors Festspelens poesiafton i söndags. Han reciterade suveränt sina ställningstaganden, för att inte tala om sina politiska dikter. Den om hur massmedia påverkar vårt medvetande, ”Rong Radio”, fungerade som en perfekt kommentar till min erfarenhet av det nya spelet. Bezzerwizzer, minsann!

(av Caterina Stenius)

Läs också