Hoppa till huvudinnehåll

Jörgen Mattlar: någon viskar ditt namn

Söderströms förlags webbplats kan man läsa att Jörgen Mattlar som tjugoåring tog Sverigebåten till Stockholm med en bag i handen och sedan dess har livet i det nya hemlandet först honom från jobb på olika båtvarv och byggen till studier vid Uppsala universitet.

Idag är Jörgen Mattlar universitetslektor vid Uppsala universitet med inriktning på didaktik, men han är också författare och för sju år sedan debuterade Mattlar som poet med diktsamlingen mot pol och idag utkommer samling nummer två som bär titeln någon viskar ditt namn.

nu vibrerar
blad i träd

någon viskar
ditt namn

som fönster slår
och låses

Så lyder den sista dikten i samlingen i Jörgen Mattlars nya diktsamling någon viskar ditt namn och när jag läser den kommer jag osökt att tänka på den nyligen bortgångne Bo Carpelan – bladen och träden, fönstret som förbindelselänk mellan ett yttre och ett inre rum och denna okända, suddiga någon som viskar fram ett namn, ditt namn.

Också i övrigt kännetecknas Jörgen Mattlars dikter, liksom Bo Carpelans lyrik, av en avskalad och starkt avgränsad form, en knapphet som ger fritt spelrum åt läsaren att viska fram sitt svar i det ekande textrummet.

Diktsamlingen någon viskar ditt namn består av fem avdelningar där dikterna kan sägas bilda sviter, fem helheter där dikterna blir till olika slags miniatyrberättelser: i samlingens första svit, som bär titeln ”nedkomst”, befinner vi oss på ett sjukhus där ”klotlamporna hänger svala över salen” och ”rondens röster träder fram i sin grovkornighet”. Redan i den första dikten planterar författaren in ett farväl och den övergripande känslan i diktsviten är sorg och saknad.

Den nedkomst jag som läsare först tror mig kallad att bevittna, nämligen ett spädbarns födelse, visar sig vara en förlossning av ett helt annat slag – eventuellt en åldrande mans sista färd. Jag säger eventuellt eftersom texten skickligt spelar på våra förväntningar och går stick i stäv med läsarens förförståelse av enstaka ord.

Också titeln på diktsvit nummer två, ”vid kauniala”, leder in läsaren på tankar om krigsinvalider och krigsveteraner, men den krigare som möter oss sitter i sandlådan och leker ställningskrig:

gråa soldater läggs
i strategiska värn
barnets ställningskrig

dimman driver över
sandlådans skyttegravar
och pansarvagnar

stupade grävs
ner i märkta
gravar

de kan återuppstå
och ställas
på led

I sviten ”gräsavägen 9” fångar Mattlar in den overkliga och smått klaustrofobiska känslan av utsatthet och ensamhet som man kan uppleva i ett höghus:

betongstommens strålning
och källargångens
sjudande rör

järndörrens tunga klaff
reglar bombskyddets
darrande mörker

En intressant om än kanske ovidkommande detalj i sammanhanget är att Jörgen Mattlar härstammar från Grankulla där man hittar både Kauniala sjukhus och Gräsavägen och kanske man kan läsa dikterna som litterära barndomsminnen, om man så vill?

Hur som helst är någon viskar ditt namn en diktsamling som sin yttre anspråkslöshet och lågmäldhet till trots bjuder på mångahanda överraskningar och stiliga skenmanövrar.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje