Hoppa till huvudinnehåll

900 dagar av svält i Leningrad

Belägringen av Leningrad räckte närmare 900 dagar (från september 1941 till januari 1944). Under den tiden dog nästan en miljon leningradbor av svält. Det fanns ingen mat, man åt sina keldjur och i värsta fall människor. Författaren Eino Hanski berättar med saklig röst om fruktansvärda grymheter.

Redaktörerna Ann-Marie Franck och Torsten Bergman intervjuar författaren Eino Hanski (1928-2000) om Leningrads belägring. Han berättar grymma detaljer med lugn och saklig röst.

Eino Hanskis far flyttade till Leningrad 1921 för att slippa militärtjänsten i Finland. Eino Hanski föddes 1928.

Tyska trupper nådde fram till Leningrad i mitten av augusti 1941. Leningrad med tre miljoner invånare var nästan helt omringad och ytterst lite förnödenheter nådde fram till den belägrade staden. Följden blev en katastrofal brist på mat och andra livsmedel. Under slutet av hösten och vintern 1941–1942 dog tusentals Leningradbor varje dag av svält och sjukdomar. Officiellt slutade belägringen 27 januari 1944.

Eino Hanski talar om luftangreppen mot livsmedelsförråd och om hur man köade dygnet runt för en bit bröd. Stöld av matkort belades med dödsstraff. När svälten blev för svår åt man hundar och katter, råttorna hade flytt från staden för länge sedan. Eino Hanskis familj åt två katter, men Hanski kunde inte äta av älsklingskatten Pushka. Men en angorakatt de fått av några släktingar åt han av. När han hämtade katten förföljde två män honom för att få stjäla den.

Franck påstår att hon läst om djurskötare som inte ville döda sina djur och att Sovjetunionen fraktade ut maskiner, industri och djuren från zoo. Eino Hanski säger att han inte tror på det. Man hade aldrig trott på en så lång belägring.

Folk åt ju människor också. Eino Hanski berättar att hans gudmor och gudfar åt en självdöd 17-årig flicka. De stekte henne i en månads tid. De bodde hos Eino, men överlevde inte svälten.

Människor blev vansinniga av svälten. Einos kusiners far tog hela familjens brödranson som barnen hade köat efter hela dagen. Sönerna och han själv dog av hunger.

Eino Hanski berättar om sin faders död. Samma dag fadern dog hade de sparat lite bottensats välling åt honom. Fadern orkade inte äta den och Eino ville ha den vällingen. Systern stod i brödkö, modern sade: ät du den. Och det gjorde han på faderns dödsbädd. Mättnad var det enda han kunde tänka på. Fadern dog på kvällen. Hanski blev förlamad av skuld och orkade inte gå på begravningen. Han har hört att marken var så frusen så liket kunde inte täckas med jord, endast snö. Redaktörerna är märkbart chockade. Ann-Marie Franck kan inte ens fråga något.

I Leningrad fanns inga vattenposter. Man använde Nevans vatten eller smält snö. Smutsen var fruktansvärd, snön var fylld av exkrementer och lik. Eino Hanskis familj tvättade sig en enda gång under hela belägringen, ohyran frodades. De som dog var helt lustäckta, som en levande hud på liken.

I april 1942 lämnade Eino och hans familj Leningrad isvägen, den s.k. Livets väg, i lastbilar. Flykten undan svält, krig och förföljelse tog honom via Ukraina, Polen och Finland slutligen till Sverige 1945 i en skraltig fiskebåt.

På andra sidan Ladoga fick Eino den första måltiden han hade fått på månader, makaroner och fläsk. Han minns det så väl, magarna tålde inte det feta och kropparna svällde och alla blev sjuka. Färden tog en månad till Nordkaukasus. Eino var som ett levande lik, men han överlevde. De flesta dog på tågresan. De tänkte slänga ut Eino men hans mor slogs och tog upp en spegel för att visa att han levde. Så kom de till den Nordkaukasiska stäppen.

Ann-Marie Franck undrar hur ett litet barn klarar en sådan situation? Kan man existera efter detta? Eino Hanski hade aldrig sett ett lik, men sen såg han desto flera. Kanske så ung att han inte riktigt fattade. Hanski anser sig inte psykiskt skadad, men ofta känner han sig utanför grupper med andra människor.

Man önskade ofta att bli träffad av en granat, hellre det än svälten. Men folk gör inte självmord när man lider så mycket, påpekar Hanski.

Leningrads belägring

Tyska trupper nådde fram till Leningrad i mitten av augusti 1941.Hitler hade planerat att efter erövringen hålla en stor segerparad i staden varpå Leningrad skulle jämnas med marken och invånarna likvideras eller deporteras. Röda armén lyckades dock hålla staden. I stället inleddes en belägring i början av september 1941.

Leningrad med tre miljoner invånare var nästan helt omringad och ytterst lite förnödenheter nådde fram till den belägrade staden. Följden blev en katastrofal brist på mat och andra livsmedel. Under slutet av hösten och vintern 1941–1942 dog tusentals Leningradbor varje dag av svält och sjukdomar. Röda armén lyckades inte driva bort tyskarna förrän i januari 1944. Officiellt slutade belägringen den 27 januari 1944.

Belägringen varade i ungefär 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Hur många av stadens invånare som omkom vet man inte exakt. Ryska myndigheter uppgav först att 670 000 civila omkommit, men den siffran anses vara för låg. De mest tillförlitliga bedömningarna idag beräknar att cirka en miljon civila dog.

Eino Hanski har skrivit om belägringen och flykten i romantriologin De långa åren.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Vilda Visare ville visa matematikens spännande värld

    Lär dig matematik med den kusliga serien Vilda Visare

    Från en tråkig matematiklektion får vi resa på fartfyllt fantasiäventyr. I serien Vilda Visare beger vi oss till ett spännande och kusligt land. Serien ville lära barn matematik.

  • Jag, Laban - Tobias Zilliacus spelar sexåring i sin mammas värld

    Antonia Zilliacus om lilla Labans värld.

    "Det här är jag, Laban - fast nej, det är ju bara en bild av mig. När jag tänker och föreställer mig alla dem som säger jo eller nej, då blir det bilder inne i mitt huvud..." Antonia Zilliacus serie Jag, Laban är ett starkt drama som å ena sidan är typiskt för sin tid (sjuttiotalet) men också beskriver barnets allmängiltiga tillvaro som är lika aktuell nu som då.

  • Helsinki Cup genom tiderna

    I juli samlas en massa fotbollsknattar från hela världen.

    Mitt i hetaste sommarvärmen i juli samlas en massa fotbollsknattar från världen över i Helsingfors. På Helsinki Cup möter fotbollsjuniorer kanske för första gången spelare från andra delar av världen. Och för vissa är det första gången man spelar på riktig gräsplan.

  • Kan flickor spela fotboll?

    Flickor och pojkar behandlas olika inom idrotten.

    Är män och kvinnor lika inför idrotten? Finns det kvinnliga och manliga sportgrenar?

  • Träna fotboll med gott humör och utan fula ord

    Fotboll är den lagsport de flesta yngre barn börjar med.

    Fotboll är den lagsport de flesta yngre barn börjar med. Bland invandrare är fotboll överlägset störst. Fotboll kan också höja konditionen. Men hur är det med rasism på fotbollsplanerna?

  • Helsinki Cup: MPS - Kispest

    År 1993 deltog 687 lag i Helsinki Cup.

    Malmin Palloseura spelade mot Kispest Honved från Budapest på Helsinki Cup 1993.

  • Kom i form med Stålas spänstskola!

    Att spännsta är frågan?

    Caj "Ståla" Stålström tar itu med allas hälsa 1976. I fina sjuttiotalsträningsdräkter tränar gänget. Man springer, spelar volleyboll, simmar, går på gym och paddlar...

  • Golf ger friskt humör och vackra svingar

    Alla kan spela golf: det är roligt och inte ens så dyrt.

    Mången har sagt att golf är världens dyraste sport, men så dyr är den inte, påperkar redaktör Christer Bonn. Golf börjar bli en gren för var och en 1982.

  • Med tennisskolan blir tv-tittare snabbt tennisspelare

    Tennisskola med Tommy Karlsson och tennislärare Heiki Hedman

    Är du intresserad av att lära dig spela tennis? Tevens tennisskola med Tommy Karlsson och tennislärare Heikki Hedman tar dig på tennislektioner till Lojoön.

  • Boboll kan man träna både inne och ute

    Boboll är en trevlig sport som kan spelas var som helst.

    Boboll är en trevlig sport som kan spelas nästan var som helst. Pojkar och flickor, unga och gamla kan finna glädje i det finska nationalspelet som spelas över hela vårt land, säger Caj Stålström, och lär barn att träna boboll i en gymnastiksal. Men det finns också norrmän som gillar boboll.

  • På Borgbacken har man snurrat runt sedan 1950

    Om Borgbackens historia och alla roliga åk.

    Borgbacken öppnades den 27 maj 1950. Berg-och-dalbanan togs i bruk 1951, och hör ännu till de mest populära åken. Här får ni följa med till Borgbacken och lyssna på dess minnen.

  • Äppelätartävling på Borgbacken

    Hurtiga barn i en tävling på Borgbackens scen.

    I det här gamla stumfilmsklippet deltar hurtiga barn i en tävling på Borgbackens scen.

  • Pål Pressli på Borgbacken

    "Tosi paha ställe säger dom".

    "Tosi paha ställe säger dom". Pål Pressli är en riktig man; han skall testa Enterprise och andra hemska maskiner på Borgbacken.

  • Raskravaller i USA på 1960-talet

    "De farligaste är de som inget har att fölora."

    Den svarta författaren James Baldwin säger i sin bok Fire next time (Nästa gång elden) att de farligaste är de som inget har att förlora. På 1960-talet spreds kravaller och aktioner runt om i USA, där många sådana människor deltog. Gnistan var ofta någon enskild händelse.

  • Martin Luther Kings dröm dog i Memphis

    Martin Luther King sköts i Memphis 1968.

    Martin Luther King, ledaren för den svarta medborgarrättsrörelsen höll sitt välkända tal "I have a dream" i augusti 1963. Han sköts till döds i Memphis den 4 april 1968.

  • James Baldwin talar om att vara svart i Frankrike och USA

    Baldwins böcker behandlar ofta rasism och sexualitet.

    James Baldwin (1924-1987) var en svart amerikansk författare, som levde långa tider i Frankrike. Baldwins böcker behandlar rasism och sexualitet. Dessa teman har diskuterats då han besökt Finland.

  • Testa dina kunskaper om musikalen Hype

    Vad vet du om 90-talets finlandssvenska ungdomsfenomen?

    Hur gick refrängen nu igen till "Du är vad du är"? Här kan du testa om du har så bra koll på Hype som du tror!

  • Behind the scenes of 16

    Kultserie med musik om ungdomar och lärare i nionde klass.

    Serien 16 blev superpop bland finlandssvenska unga. Följ med bakom kulisserna och hör mera om de som var med. Bland andra var alla fyra medlemmarna i Fork urpsrungligen i 16.

  • "Felix och Nenne" minns tv-serien 16 med värme

    Kasper Ramström och Silva Lillrank blev idoler 1993.

    Kärleksbrev, kravallstängsel och kultstatus. Kasper Ramström och Silva Lillrank är fortfarande häpna över att serien 16 blev så stor.

  • Tove Jansson läser Sommarboken

    Om Sophias sommar med gamla farmor och sin pappa på en ö.

    Varje gång blir nätterna mörka helt oförmärkt. Någon kväll i augusti gör man sig ett ärende utomhus och plötsligt är allting kolmörkt. En stor, varm, svart tystnad omkring huset. Tove Jansson läser hela Sommarboken om Sophias sommar med sin gamla farmor och sin pappa på en ö i skärgården.

  • Från butiksbil till R-kiosk

    Varifrån får finländaren sitt dagliga bröd? På 1980-talet drog man in en mängd butiker på glesbygden. Och nära städer dök köpcenter upp.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Mörjens – the Best of Morjens

    Mörjens är ett kollage av de bästa bitarna ur Morjens.

    Mörjens är ett kollage av de bästa bitarna ur humorserien "Morjens" samt bonussketcher från det nya århundradet. Gänget bakom Morjens bestod av av Stan Saanila, Mikael Crawford, Saliven Gustafsson, Wille Wilenius, Paul Olin och Micke Rundman.

  • Krambambuli i Kryddhulta

    En film om Kryddhultaborna.

    Västnyländska Kryddhulta började med revy, sedan roade man i radioprogrammet "Backspegeln" och i tv-sketcher 1974-1975. Långfilmen "Krambambuli i Kryddhulta" kom 1977.

  • Tre långa år – samhällsdrama om brott och straff

    Att komma till samhället efter ett fängelsestraff

    I dramat Tre långa år med manus av Claes Andersson och regi av Åke Lindman dryftas sociala frågor och vad som händer när du blir stämplad för livet. Familjen Ekholm har det knapert, men det går ändå. Tills allt rasar samman när Sven sätter sig i bilen efter en fotbollsmatch och några öl.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • "Han kommer i morgon" om samlevnad, alkoholism och ensamhet

    Sonja behöver sprit under sina ensamma veckor.

    Sonja är en heltidsarbetande mor, och hennes man jobbar som långtradarchaufför. Från sina långa resor hämtar han hem mycket sprit som Sonja behöver under sina ensamma veckor. Carl Mesterton behandlar ensamhet och alkoholism i sin serie Samlevnad.

  • Grottan - kultfilm från 1970

    Musik av Wigwam och manus av Claes Andersson.

    Grottan är en kultfilm från 1970, med musik av Wigwam, manus av Claes Andersson, regi av Åke Lindman och med Ronnie Österberg i huvudrollen.

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

Nyligen publicerat - Arkivet