Hoppa till huvudinnehåll

Tove Jansson läser ur Pappan och havet

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig". Tove Jansson läser hela Pappan och havet.

När Pappan och havet kom ut 1965 undrade många om muminböckerna blivit vuxenböcker. Men Tove Jansson vill inte skilja åt vuxenböcker och barnböcker.

För att muminpappan skall få känna sig duktig flyttar muminfamiljen ut till en liten ö med en stor fyr.

Muminfamiljens äventyr blir inte som de hade tänkt sig. Ön och fyren långt ute i havet bjuder muminfamiljen svårare strapatser än de nästan klarar av.

Muminpappan kan inte tända fyren och känner sig misslyckad. Han blir irriterad och försöker hitta sin plats och sin roll, är det att fiska, att göra viktiga vetenskapliga iakttagelser?

Ingen har tid med Mumintrollet som dessutom har tunga och farliga saker på gång på nätterna.

Mumintrollet blir förälskad i en sjöhäst och får ta stora beslut med Mårran och med ön som är så rädd för kölden och havet.

Muminmamman är inte lika empatisk och trygg som vanligt. Hon känner sig onödig, melankolisk och ensam.

Hon längtar tillbaka till Mumindalen, och börjar måla fyrens vita väggar med glada bilder från dalen.

Det är bara lilla My som är sitt vanliga pigga jag och som dessutom vet alla andras hemligheter.

På ön bor också en fiskare. Men varför är fiskaren så märklig? Och är han faktiskt bara fiskare?

Via länken kan ni höra Tove Jansson tala mera om Pappan och havet. Den handlar mest om olika sorters ensamhet, berättar Tove Jansson.

Och huvudtemat är att det är svårt att vara pappa. "Pappan höll på att mista sin maskulina självkänsla, han ville beskydda dem igen", säger Tove Jansson.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet