Hoppa till huvudinnehåll

Om folkmordet i Rwanda

Under 100 dagar våren 1994 mördades 800 000 rwandier av landets befolkning på över 10 miljoner invånare. Kan man skipa rättvisa efter ett folkmord och hur lever man efter att ha bevittnat hemskheterna?

Startskottet till folkmordet i Rwanda gick den 6 april 1994 då ett flygplan med Rwandas president blev nedskjutet. På 100 dagar i april-juni blev 800 000 rwandier mördade. Det var främst hutuer som mördade tutsier.

Tutsier och hutuer

Uppdelningen av tutsier och hutuer är gammal, men de belgiska kolonialherrarna tillämpade raslära och prioriserade tutsierna som var i minoritet. Det första folkmordet på tutsier skedde redan 1959.

Skräck och våld bland flyktingar

Nina Winquist jobbar 1994 som informatör för Röda korset på ett flyktingläger i Zaire. Hon berättar om sina upplevelser i X-tra, nyhetsprogrammet för barn. Hon säger att hon aldrig upplevt så mycket våld och skräck bland flyktingar som efter folkmordet i Rwanda.

Nina Winquist har tidigare jobbat på flyktingläger i Somalia. Där var svälten det största problemet och det är lättare att förklara för sig själv. Men i Rwanda är det människan som är orsaken.

Man kan inte skymta slutet på flyktingtragedin säger Nina Winquist. Massdödandet är förbi, kanske för att det inte finns så många att döda kvar, och nu blir vi kvar med en kall facit över att detta faktiskt hände.

Kan Nina Winquist som informatör hjälpa? Och hur skiljer sig Somalia, Sarajevo och Rwanda från varandra.

I december 1995, ett och halvt år efter folkmordet i Rwanda, vågar inte flyktingar återvända till Rwanda från flyktinglägret i Zaire.

Barnen kan inte veta vad som är sant eller falskt, berättar Nina Winquist som jobbar på lägret. Innocence, som såg sina föräldrar bli ihjälslagna, har dock beslutat att återvända till Rwanda till en kusin som lovat ta emot honom.

Är en försoning i Rwanda möjlig?

Byn Nyakizu är en spegelbild av Rwanda. De flesta livnär sig på jordbruk, här bor offrar och bödlar sida vid sida. Kira Schroeder har gjort ett skakande reportage om Nyakizu 2007. Om folkmordet i Rwanda och om byalagsrättegångarna gacaca.

Gacacarättegångar håller man en gång i veckan i varje by. De som erkänner sin skuld får sitt straff förkortat. Med traditionella metoder skulle det ha tagit 100 år att döma alla. Gacaca är en snabbare metod.

Inyangamugayo är domaren, mer än 300 000 personer fungerar som gacacafunktionärer. Apollon Gatera är ett offer, Francois en bödel. I Nyakizu förenas deras berättelser.

Jean Bosco Mutangana, som är statsåklagare i Rwanda, säger att det inte bara handlar om straff utan om försoning med samhällstjänst. Men i gacaca döms bara de som gjorde det smutsiga jobbet, mördandet. Ledarna ställs inför vanlig domstol, FN tribunal.

Lambert Gashugi var nio år när han såg sin pappa bli mördad, men han säger att han inte anklagar de som gjorde handlingarna utan de s.k. arkitekterna till folkmordet.

Minnena från folkmordet gör sig påminda hela tiden, t.ex. när kvarlevorna efter Apollo Gateras lillasyster hittades då en åker plöjdes.

Är en försoning någonsin möjlig? Människorättsorganisationerna har kritiserat gacacarättegångarna, men FN och EU är försiktigt positiva.

Anna Bäck intervjuar Nina Winquist om dem. Winquist är präglad av sin tid i Rwanda och pessimist till naturen och ser därför gacacarättegångarna som en institutionell försoning, nationell terapi kanske, men också som en offentlig cirkus med inslag av förnedring och skam.

I väst vill man gärna se positivt på rättegångarna, för att att man skäms över att man inte gjorde något under folkmordet, påpekar Winquist. Man säger att nu vädras rwandiernas skam, men det är lika mycket västvärldens skam.

Nina Winqvist skulle också gärna veta hur man t.ex. i Rwandas skolor lär ut historien. Rwanda har en historia av cykliskt mördande. Endast nästa generation kan visa hur det kommer att gå och vad det har betytt för barnen som har bevittnat folkmordet.

När tjugo år har gått sedan folkmordet 2014 funderar Nina Winquist på hur det var att vara där. Hon talar om den förlamande hjälplösheten hon kände medan folkmordet pågick några meter ifrån henne. Evarieste Habiyakare kom till Finland redan 1989. Han talar om försoningsprocessen.

Den rwandiska pastorn Francois Bazaramba i Borgå

Francois Bazaramba, en rwandisk pastor från Nyakizu, häktades för delaktighet i folkmordet i Borgå 2007. Rättens medlemmar, bland dem polis Thomas Elfgren, reste till Rwanda för att höra vittnen 16 år efter folkmordet.

Bazaramba ställdes inför rätta 2010 för delaktighet i folkmordet. Enligt Augustin Banganakwinshi hörde Bazaramba till de värsta bödlarna. Statsåklagare Jean Bosco Mutangana vill att Bazaramba skall överlämnas till Rwanda för att han använde sin religiösa makt för att uppvigla hutuer till att döda tutsier.

I samband med rättegången i Borgå intervjuas Nina Winqvist igen. Hon menar att det är bra att Finland kommer i kontakt med folkmordet för att skaffa sig kunskap. Francois Bazaramba dömdes sommaren 2010 till livstids fängelse för delaktighet i folkmordet i Rwanda.

Det är inte många hjältar som finns i detta hemska folkmord, men man kan nämna Romea Dallaire från FN och Paul Rusespagina från Hotell Rwanda.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Höstvisa med Bo Andersson

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna..."

    "Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut...." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Höstvisa med Cumulus och von Weymarn

    Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött

    "Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena..." Erna Tauros och Tove Janssons vemodiga Höstvisa är en sång som väl varje finlandssvensk har sjungit.

  • Munsalasocialismen

    Under 1900-talets början skapades en egen rörelse.

    I Munsala utvecklades under 1900-talets början en helt egen form av socialism. Den kom till trakten genom forna emigranter som återvänt från USA med Marx och Engels verk i bagaget. Deras läror kom att prägla ortsbefolkningen från inbördeskriget 1918 till fortsättningskriget.

  • När Finland var fem före att bli fascistiskt - högerradikala skjutsade den liberala president Ståhlberg till gränsen

    Extremhögern kidnappade president Ståhlberg.

    Det var ett våldets och orons år i Finland. Den högerradikala Lapporörelsen var stark och samlade 12.000 personer till en demonstration som synligt togs emot av Finlands statsledning i Helsingfors. Det som kunde ha lett till en statskupp och diktatur, fick ett abrupt slut då man gjorde misstaget att kidnappa Finlands första president. Lapporörelsens hatretorik har återuppstått i dagens diskussionsklimat.

  • En svår fred 1944

    Vapenstillestånd med tunga villkor för Finland

    I september 1944 slöts vapenstillestånd mellan Finland och Sovjetunionen. Villkoren var mycket tunga.

  • Hösten 1944

    Mörkläggning, flyglarm, krig och en svår fred.

    Sensommaren 1944 går det dåligt för Finland. Mörkläggning, flyglarm, krig och en svår fred.

  • Lotsen är livvakt på haven

    Lotsarnas historia fram till 1994.

    Finlands skärgård är svår att navigera i. Fartyg manövrerar förbi många öar och grund. Därför är lotsarna viktiga. I dokumentären "Med havet som arbetsplats" (1994) av Bosse von Willebrand och Rikard Thölix får vi höra lotsarnas historia.

  • Att vara lots i Pellinge

    En bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

    Hur är det att vara lots och hjälpa fartyg? Se en bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

  • Fraktfartyget m/s Pamela

    Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

    Far och son Tollander har ett rederi. Pappa Ingmar Tollander sköter businessen i land, medan Vidar reser runt Östersjön och fraktar varor.

  • Med m/s Norrö från Kotka till Antwerpen

    Finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

    Carl Mesterton tar oss med på lastfartyget m/s Norrö från Kotka till Antwerpen och vi får uppleva finlandssvensk vardag till sjöss från 1961.

  • Översvämningar i Helsingfors 1948

    Människor vadade och bilar girade fram längs Esplanaden.

    I september 1948 åstadkom höstregnen stora översvämningar i Helsingfors centrum. Människor vadade och cyklar och bilar girade fram längs kullerstenarna på Esplanaden.

  • Med blicken på flyttfåglarna

    Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar ibland.

    Över 200 miljoner fåglar flyttar från Finland varje höst, och återvänder på våren. Fåglarna flyger tusentals kilometer och vilar bara på vissa utvalda ställen.

  • Höststormar från förr

    Höststorm i Helsingfors 1956 och 1970.

    I en kort stumfilm av Veikko Itkonen inbjuds vi till ett riktigt äventyr när en höststorm ryter fram över Helsingfors 1956. Och i fina färger får vi se stormen ryta till över havet 1970.

  • Fårskall och storslakt 1955

    Följ med till ett spännande fårskall på Björkö.

    Följ med till ett spännande fårskall på Björkö i oktober 1955. Alla fåren skall in från holmarna för att klippas och slaktas.

  • Ett liv på Jurmo är fiske och en kamp med naturen

    Se reportage från 1960-talet och framåt.

    I de sydligaste åboländska utskären ligger Jurmo. De sju människor som bor här året om 1969 har inte stora pretentioner på sin tillvaro. Fisket är det som sysselsätter dem.

  • Trattkantarellsås över öppen eld

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv!

    En korg full med trattkantareller man har plockat själv, en stekpanna, en lägereld och smör. Det är allt man behöver för en underbar måltid i skogen.

  • Undvik giftiga svampar!

    Vita svampar skall man lämna i skogen.

    Undvik alla vita svampar. Och lär dig ordentligt vilka svampar som är giftiga. Osäkra svampar kan man lägga i en plastpåse eller lämna i skogen. Det är svampexperternas råd.

  • Militärkuppen i Chile 1973 skulle rensa landet från oliktänkare

    Den 11 september 1973 tog general Pinochet makten i Chile.

    Den 11 september 1973 gjorde general Augusto Pinochet och hans junta en militärkupp i Santiago de Chile. President Salvador Allende störtades. General Pinochet började en sjutton år lång militärdiktatur där oliktänkare och vänstersinnade förföljdes. Militärkuppen hade starkt stöd av USA.

  • Ior Bock och Lemminkäinens tempel

    Lemminkäinens bolag grävde efter en skatt i Sibbo.

    Ior Bock menade att finskan och svenskan är världens urspråk och att Lemminkäinens tempel ligger i Sibbo. Ior Bocks fascinerande berättelser fick Lemminkäinens bolag att börja gräva efter Kalevala-guld i Sibbo och Rundradions bil att köra i diket.

  • Ariadne - en labyrintisk mardröm av Walentin Chorell

    Vilsna mänskor söker kärlek i ett labyrintiskt ämbetsverk.

    I pjäsen Ariadne av Walentin Chorell söker vilsna människor (Lasse Pöysti och Nisse Brandt) efter kärlek och mänsklig närhet, medan de tappar bort sig i ett mardrömslikt ämbetsverk.

  • Våren 1986 spred Tjernobyl radioaktivitet och skräck

    Tjernobylolyckan 1986 räknas som den värsta någonsin.

    Natten till lördagen den 26 april 1986 exploderade en av reaktorerna i kärnkraftverket i Tjernobyl. Moln med radioaktiv strålning spred sig i östra Europa och Norden. Men i Finland ville myndigheterna inte skapa panik.

  • Svetlana Aleksijevitj om sovjetmänniskan efter Tjernobyl

    Svetlana Aleksijevitj talar om sovjetmänniskan 1998.

    Den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj vill ge så kallade “vanliga människor” en röst i litteraturen. Inför varje verk har Aleksijevitj samtalat med hundratals personer om livet i och efter Sovjetunionen. Här diskuterar hon 1998 om Vitrysslands historia och framtid.

  • Att leva i Tjernobyls skugga

    I Pripjat och Ditjatk på 2000-talet.

    I dag breder ödemark ut sig kring Tjernobylkraftverket. På tjugo år har städerna kring kärnkraftverket börjat återgå till naturen. Trots det finns det fortfarande folk som väljer att bo kvar nära Tjernobyl.

  • Konsekvenser av en kärnkraftsolycka

    Veckans Puls 1986 granskar följderna.

    Några dagar efter olyckan i Tjernobyl funderar man på konsekvenserna av en olycka av det här slaget. Vad händer i Ukraina och Kreml, och hur kan Finland skydda sig?

  • Mayday Estonia – den sista timmen

    En tidslinje över det som skedde då M/S Estonia sjönk 1994.

    Det blåser friskt då M/S Estonia avgår från Tallinn mot Stockholm klockan 19.15 den 27 september 1994. Hon är en kvart försenad och har 989 personer ombord. Passagerarna ser fram emot god mat, drinkar och dans. Ingen av dem vet att endast 137 ska komma i land igen.

Nyligen publicerat - Arkivet