Hoppa till huvudinnehåll

Henrik och Häxhammaren

Det är inte vardagsmat att få vara med om finlandssvenska operapremiärer. Givetvis måste man först kunna definiera begreppen opera och finlandssvensk, men Henrik och Häxhammaren fyller nog kriterierna i bägge meningarna. Opera i den meningen att samtliga ingredienser, drama, litteratur, musik, dans ingår, och finlandssvenskt vad gäller språket, upphovsmännen och de medverkande. Premiären i lördags av Ulf Långbackas och Dan Henrikssons folkopera var en finlandssvensk angelägenhet också vad gäller publiken, en fullsatt salong inhyst på Åbo slotts borggård i bästa sensommarväder.

Henrik och Häxhammaren kallas folkopera av producenterna. Då man bekantar sig med bakgrunden förstår man att operan har vuxit fram som en process till följd av en mångfald idéer som småningom förädlas till något konkret. De finlandssvenska Åboinstitutionerna har varit jordmånen för operans tillkomst, Åbo akademi, studentkörerna, Akademiska orkestern, Åbolands kammarkör, alla är de delaktiga på något sätt.
Musiken har skapats av Ulf Långbacka. Han är en musikpersonlighet som präglat redan flera decennier av Åbostudenternas tillvaro via Brahe Djäknar och Florakören. Dessutom har Långbacka utmärkt sig som körtonsättare under sin dirigentperiod, så steget till opera var sist och slutligen kanske inte så långt. Som librettist och regissör engagerades Dan Henriksson. Tillsammans har de producerat ett drama som i musikaliskt hänseende är tillgängligt både för publik och för korister, litterärt är texten följsam och musikalisk. Som publik upplevde jag en avsaknad av textning för att fullödigt kunna följa med händelseförloppet, låt vara att programboken innehåller en detaljerad synopsis som framskrider scen för scen. Således var det inte svårt att ta till sig innehållet – efteråt hörde jag att en textning var planerad att genomföras som det anstår en modern operaproduktion, men att det inte lät sig göras av olyckliga tekniska omständigheter.

Opera är oftast en framställning av livets vedermödor men också kärlek. Henrik och Häxhammaren är till sin dramaturgi ett typexempel på opera. Intrigen utspelar sig i ett Åbo under senare hälften av 1600-talet, staden har nyligen fått sitt universitet och har en societet som byggs upp kring det, bestående av kyrkans och vetenskapens män. Trots att den historiska nya tiden är inne sysslar man med vidskepelse och inbillar sig att mänskorna har förbund med djävulen. Enligt historiska dokument har en häxprocess utspelat sig i staden med djäknen Henrik, framställd av tenoren Dan Karlström, och professor Stodius, sjungen av barytonen Frank Berger, som huvudpersoner, och med tanke på kärleksaspekten har Dan Henriksson skapat den fiktiva karaktären Lisen som är Henriks trolovade. Lisens roll framställs av sopranen Therese Karlsson.

Häxhammaren är en under senmedeltiden producerad bok som handlar om hur man skall upptäcka häxor och trollkarlar. Den är en kvasivetenskaplig bok som var ytterst utbredd under sin tid. Intrigen i operan går ut på att biskop Terserus (tenor Mats Lillhannus) med Häxhammaren som stöd leder i bevis att trolldom utövas i hans stift. Straffet för häxeri är döden. Den förståndiga och ädle generalguvernören Per Brahe, som också fungerar som akademins kansler, lyckas förhindra att domarna verkställs, olyckligtvis för sent vad gäller Lisen, som får sätta livet till. I rollen som Brahe hör vi Petter Andersson.

Henrik och Häxhammaren är en spektakulär opera. Musiken är tonal, låt vara att de stora linjernas melodik kanske inte kommer fram. Uppbyggnaden är fragmentarisk. Höjdpunkten i spektaklet är en scen som föreställer häxsabbaten via tidens uppfattning, en imaginär rit där djävulen själv samlar sina anhängare till en grotesk dans med köttslig lust…

Produktionen av Henrik och Häxhammaren kännetecknas av engagemang och stark motivation. Medverkan av amatörer hörs i orkesterarbetet och körscenerna, men det är likväl fråga om förtjänstfulla prestationer. Solisterna är alla utbildade inom sitt fack, och i synnerhet Dan Karlström som Henrik och alternativt Djävulen gör en förträfflig prestation. Hela produktionsmaskineriet blygs inte i jämförelse med institutionella motsvarigheter, såväl dräkterna, scenografin, ljus- och ljud är förverkligade sakkunnigt och idérikt.
Antalet föreställningar som i detta skede erbjuds publiken är fyra. Ännu nästa veckoslut kan den som tar sig till Åbo slott uppleva Henrik och häxhammaren, såvida det finns plats. Premiären var fullsatt. Får man plats på läktaren är man hänvisad åt vädrets makter, men man kan knappast kräva mer av inramningen, Åbo slott skapar en miljö som fyller alla historiska krav för operan henrik och Häxhammaren.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje