Hoppa till huvudinnehåll

Hitmännen är inga vinnare

Igår var det stora samtalsämnet på SXSW-festivalen givetvis Bruce Springsteen. Han hade den stora äran (och vi med honom) att hålla festivalens huvudtal The Key Note Speech. Talet var också enligt mig (läs: här håller jag med Dan Eskil) mycket lyckat: det var underhållande, informativt och personligt (läs mera om vad han sade i Dan Eskils kolumn här nedanför).

Men det var inte bara hans tal som alla pratade om igår – utan också om vilka få lyckligt lottade som skulle få gå på hans konsert samma kväll. Springsteen hade nämligen bestämt sig för att hålla en liten intim föreställning för (enligt rykten) 250 personer, någonstans i Austin. Platsen skulle endast avslöjas till de som fick en vinnande lott. För det var alltså ett lotteri: av alla de ca 17.000 deltagare som deltar i musikdelen av festivalen skulle det lottas ut några hundra platser till Springsteens konsert. Tror ni Dan Eskil eller jag vann? Sällan. Det närmaste vi kom en konsertbiljett var en vinnande kille som satt två säten ifrån oss på samma rad under Springsteens tal.

De som däremot är vinnare, eller åtminstone ena riktiga höjdare på att göra bra rockmusik, är skottarna. På onsdag kväll (efter att, precis som Dan Eskil, ha fått se Fiona Apple uppträda live inför en fullspäckad liten utescen, samt efter att ha suttit i en kyrka [sic] och lyssnat till amerikanska countryrockarna The O's och skitintressanta svenska bandet Solander från Malmö) så hittade jag mig själv på en terrass på en innergård för att lyssna på det senaste Skottland hade att bjuda på. Och då uppstod frågan: varför är skotska rockband alltid så bra, så övertygande? Tro mig, när jag säger att ni i framtiden skall hålla ett vakande öga på åtminstone dessa två band: French Wives och framförallt Three Blind Wolves.

Mårten Svartström
Austin, Texas

Läs också