Hoppa till huvudinnehåll

Magiska Jukola

Andreas Hall
Andreas Hall Bild: YLE andreas hall

Nu skall jag ta med er på en minnestur tillbaka till 2009 och hur jag upplevde Mikkeli-Jukola.

Starten i Jukolakavlen är en av de mäktigaste upplevelserna i orienteringsvärlden. 1 500 herrar som rusar iväg mot startpunkten med lamporna tända. Marken skakar, dammet yr. Bara jag tänker på det får jag kalla kårar. I S:t Michel sprang jag själv första sträckan så då fanns det inte tid för kalla kårar. Då startskottet gick var det ett gäng väldigt adrenalinstinna herrar som efter ett varv på travbanan gav sig ut i skogen. Trodde de, banläggaren hade valt ett annorlunda sätt att spräcka fältet, första delen av banan bestod av tre kilometer väglöpning. Om man inte fått det tidigare så fick man upp värmen nu.

Sen blev det dags för rejäl nattorientering i ställvis tät skog. I ett skede hoppar jag nerför en liten sluttning och hör ett rejält brak. Gick byxorna sönder? Nej, det var visst någon före mig som slått sönder magen i rusningen i början och nu satt nedhukad i buskarna. Nu har fältet dragits ut och man kan se upplysta linjer av löpare framför sig då skogen öppnar sig. Där delar sig kön, skall jag ta höger eller vänster?

Lite efter halvvägs kommer vi ut på en skjutbana och man kan överblicka fältet. Täten ligger inom synhåll och bredvid mig springer visst landslagstränare (numera f.d.) Janne Salmi. Han ser trött ut och jag växer av energin det ger. Farten skruvas upp då målet närmar sig. Fältet spricker upp och det gäller att orientera lite noggrannare de sista kontrollerna. Allt går bra och jag kan skicka ut vår nästa löpare i en bra position.

I den tidiga gryningen avgörs stafetten på sista sträckan några kilometer före mål. Daniel Hubmann för Kristiansand OK och Thierry Gueorgiou för Kalevan Rasti är ihop och resten är för långt bak för att kunna nå dem. Trött och sliten efter att ha följt med största delen av tävlingen står jag och följer dem via GPS-uppföljningen på storbildsskärmen i tävlingscentralen. Två punkter som rör sig från kontroll till kontroll som en. Löparna ligger och bevakar varandra. Plötsligt: punkterna delar på sig, ett sus går genom publiken, ivriga viskningar hörs. Nu avgörs det. Vem tar bättre vägval? Hubmann tar kontrollen först och får den avgörande luckan. Tävlingen är avgjord och Kristiansand vinner.

(På målrakan blev visserligen Hubmann och hans lagkamrater som mött upp omsprungna av en furiöst spurtande löpare, en kamrat till mig som kom till växling på den nästsista sträckan och ville ha lite segerkänsla.)

Årets Jukola har döpts till Valio-Jukola och avgörs i skogarna mellan Vanda och Sibbo . Läget är ypperligt med tågstation, flygfält och hamn inom en halvtimmes avstånd och lokalbussarna kör ända till tävlingscentralen. Kanske inte så konstigt att man förväntar sig deltagarrekord. Terrängen är det heller inget fel på. Efter att ha sprungit i grannterrängen kan jag intyga att det blir rejäl orientering.

De två stora favoriterna är som så många gånger tidigare finska Kalevan Rasti med franska landslagsstjärnan Thierry Gueorgiou som största namn och norska Halden SK med Norges bästa långdistanslöpare Olav Lundanes i laget. Till utmanarna hör bl.a. Vaajakosken Terä som har två världsmästare i laget, Södertälje-Nykvarn som är en av de hårdast satsande klubbarna i Sverige och Kristiansand OK från Norge som var andra i Tiomila i år (efter Halden SK).

Andreas Hall

Läs också