Hoppa till huvudinnehåll

The Dictator och The Deep Blue Sea är veckans filmpremiärer

sacha baron cohen Bild: Sacha Baron Cohen sacha baron cohen

Silja Sahlgren-Fodstad och Johanna Grönqvist har den här veckan tittat på The Dictator och The Deep Blue Sea.

The Dictator, regi: Larry Charles.
I huvudrollerna: Sacha Baron Cohen, Ben Kingsley och Anna Faris.

Handling: Admiral General Aladeen styr det fiktiva nordafrikanska landet Wadiya med järnhand och har i princip allt en man med makt kan önska sig – utom möjligen de kärnvapen han länge drömt om. Elaka planer smids dessvärre bakom hans rygg och plötsligt står diktatorn ensam och utblottad på en gata i New York. Bland feminister, demokrater och arabhatare.

Silja och Johanna säger:

Silja: Det här är lite som att åka bergochdalbana skrattmässigt. Det finns roliga toppar när man skrattar högt och däremellan åker man ner i djupa dalar av tristess.

Johanna: Jag tycker att admiral general Aladeen fungerar bäst som en slags spegel för väst, och det gäller ju också de karaktärer som Sacha Baron Cohen har gjort tidigare – speciellt Borat.

Silja: Det finns ju en uppenbar risk med att arbeta med den typ av humor som Cohen representerar. För det är inte alltid helt lätt att veta var gränsen går när man ironiserar över händelser som ligger i tiden. När är man träffsäker och när blir det plumpt?

Johanna: Ibland blixtrar det till och blir åtminstone lite av det man kunde kalla för politisk satir men i nästa sekund går man över till en under bältet humor, och då menar jag verkligen konkret ”kiss och bajs”-humor.

The Deep Blue Sea, regi; Terence Davies.
I huvudrollerna: Rachel Weisz, Tom Hiddleston och Simon Russell Beale.

Handling: Vackra Hester och hennes betydligt äldre make William lever ett lugnt överklassliv i det efterkrigstida London. Men när Hester möter skönlockige ”happy go lucky”-piloten Fred övergår konvenansäktenskapets trygghet snabbt i triangeldramats kaos. En ödesmättad konstellation där William älskar Hester som älskar Freddy som inte älskar någon alls. Utom möjligen sig själv.

Silja och Johanna säger:

Johanna: En vacker film om vackra mänskor som är ledsna och olyckliga. Men tyvärr en film som lämnar mig oberörd och då är det här en melodram som ju borde få publiken att gråta. Näsduken behöver man inte gräva fram.

Silja: Nej, gråten kom av sig redan i den outhärdligt utdragna inledningen som pågår och pågår och pågår. Det är smäktande stråkar och dimmiga bilder och långsamt tempo och flashbacks i en enda röra för att åskådaren skall förstå hur laddad situationen är. Men det blir bara för mycket av det hela.

Lyssna på Johanna och Silja i Kulturtimmen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje

  • Vilka är våra finländska idealister?

    Är du den goda idealisten vi söker?

    Har vi några stora drömmare i Finland? Ja, det är klart vi har, men i Fotografiskas fotoutställning We Have A Dream finns inte en enda finländare avporträtterad bland 114 stycken. Saken måste åtgärdas å det snaraste. Med er hjälp.

  • Från datorstolen till högst upp på pallen

    Att ha en hobby man till en början inte vågar prata om.

    Som i en tonårsfilm gick Helsingforsbon Anton Långbacka, då 16 år nu 24 år, till skolans anslagstavla för att hitta en ny hobby åt sig. Där kunde han välja mellan kampsport som han redan tidigare hållit på med eller cheerleading som senare skulle ge honom bland annat VM- och EM-medaljer.

  • Tigerstedt har receptet på hitlåtar

    Dan Tigerstedt har medverkat på ca 500 produktioner.

    Dan Tigerstedt är en av de stora okända inom den finländska pop- och rockbranschen. Men faktum är att han från 1976 framåt har jobbat med närmare 500 inhemska skivproduktioner. Ibland som ljudtekniker, ibland som mixare men också som producent. Hurriganes, Broadcast, Riki Sorsa, Gringos Locos och Dingo, bara för att nu nämna några namn.