Hoppa till huvudinnehåll

26:e maj: inte dör musiken riktigt än

Bild: YLE / Tobias Larsson crystal hall

I kvällens stora final från Baku kommer värdlandets sångerska ut på scenen som trettonde deltagare. Beväpnad med nyfixade läppar och en dramatisk högteknologisk klänning sjunger hon om hur det känns när musiken dör. En ganska träffande metafor för hela årets tillställning.

I den europeiska tv-historien utmärker sig Eurovision Song Contest som det viktigaste vi har.

Europa är en liten men diversifierad världsdel med olika vanor, kulturer, traditioner och språk. Nästan alla försök att binda européerna samman har varit politiska, ekonomiska eller militära. Vackert så, men det för oss inte närmare varann.

Eurokrisen är bara ett exempel på att vi inte förstår varandra bättre eller respekterar varandra mer bara för att vi betalar med samma pengar.

Eurovision Song Contest är det enda europeiska sammanhang där man kan samlas runt något enkelt och roligt. Mötas, kommunicera och skratta. En sameuropeisk kafferast eller kräftskiva, om man så vill.

Jag tror det är viktigt. Livsviktigt, till och med. Kulturen och populärkulturen (om man nödvändigtvis ska skilja dem åt) är det kitt som kan binda oss samman, göra oss nyfikna, vilja veta mer om varandra.

I år har festen dessvärre i långa stycken blivit kapad. Vi har pratat väldigt mycket politik och väldigt lite musik. Det har skrattats mindre än vanligt. Musiken har förpassats till bakgrunden.

Jag kan bara inte gå med på det. Det är dags att börja skratta igen. Att skruva upp volymen. Kräva tillbaka vår kafferast.

Så bänka er framför tv:n ikväll, dra upp ljudet, ät popcorn, diskutera högt, slå vad med varandra och skratta mycket. Gör ni det är det en kulturell och politisk manifestation.

Det är dags att återta vår tävling. Den är så mycket viktigare än ni anar.

Läs också

Eurovision

Nyligen publicerat - Eurovision