Hoppa till huvudinnehåll

Oklart vad som ska kallas 4G

Soneras logo och ett trafikljus som visar grönt
Soneras logo och ett trafikljus som visar grönt Bild: Yle reklam

De stora teleoperatörerna bygger alla ut snabbt mobilt bredband och nu börjar 4G-tekniken finnas i de flesta större städer. Samtidigt är det ändå oklart vad som egentligen får kallas 4G.

För tillfället är det två olika tekniker som marknadsförs som 4G; 3G med dubbla kanaler (DC-HDSPA) och LTE. Den förstnämnda har en teoretiskt maxhastighet om 42 Mbit/s medan LTE teoretiskt kommer upp i 100 Mbit/s.

I dagens läge har de tre stora teleoperatörerna alla basstationer av båda typerna. DNA och Elisa kallar ändå båda för 4G medan Sonera anser att bara den snabbare är äkta 4G. Soneras tolkning får också stöd från konsultföretaget Omnitele.

- De finns teleoperatörer som marknadsför 3G med dubbla kanaler som 4G, men teknologiskt sett är det inte 4G, säger Johanna Hurmerinta.

Saken blir krångligare av att Internationella teleunionen ITU år 2010 luckrade upp sin syn på vad 4G riktigt ska stå för. Just det här beslutet stöder sig också Elisa på.

Ännu begränsat med LTE

I dagens läge finns basstationer med LTE-teknik på ett rätt begränsat område, främst i de större städerna. I år räknar till exempel Sonera med att täcka 40 procent av populationen. Enligt Marek Hintze, direktör för Soneras mobila verksamhet i Finland, kan man alltså inte räkna med att få den snabbare 4G-förbindelsen ut till sommarstugan ännu i år.

- Det kommer inte att hända om man inte har tur. Utanför städerna är vi inte ännu, säger han.

Förbindelser med den andra tekniken, 3G med dubbla kanaler, finns å sin sida på ett hundratal orter i Finland.

I och med att de olika operatörerna bygger ut sina nät i olika takt förekommer det skillnader i täckningen. Det lönar sig alltså att kontrollera operatörernas täckningskartor innan man förbinder sig till något kontrakt.

Av Peter Sjöholm

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes