Hoppa till huvudinnehåll

När ljuset släcks

Magnus Hedman
Magnus Hedman Bild: Rickard L. Eriksson magnus hedman

På Youtube kan man ta del av en reklamtrailer för boken När ljuset släcks som handlar om den svenske landslagsmålvakten Magnus Hedmans framgångar på fotbollsarenorna i såväl Sverige och Skottland som Italien och England, men framför allt om Hedmans snabba fall när fotbollskarriären var över.

I kommentarsfältet har signaturen xzebbex skrivit följande inlägg: ”NÄR MAN MISSLYCKAS MED LIVET OCH SOM MÄNNISKA OCH ÄR I BEHOV AV PENGAR ÄR DET BARA ATT SKRIVA EN BOK :) DET KANSKE FINNS NÅGON IDIOT SOM KÖPER DEN. DU ÄR INTE ZLATAN NÄR SKA DU FATTA DET”.

I Idrottssverige har många det senaste halvåret pratat om David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic bok Jag är Zlatan som sålt över alla förväntningar och som fortsätter att väcka debatt - flera månader efter att boken släpptes i november ifjol. Jag är Zlatan handlar om en självmedveten, kaxig och målinriktad invandrarkille från Malmöförorten Rosengård som går genom eld och vatten för att nå sina mål. Boken om Zlatan slutar sommaren 2011: i maj vinner Milan scudetton efter en paus på sju år, Zlatan är i toppform och ser till att Milan också vinner Supercupen.

Magnus Hedman är killen från Skokloster som i unga år blev målvakt i AIK och senare också proffs i Skottland, England och Italien. I boken När ljuset släcks drar Hedman sig inte för att se vissa likheter mellan sig själv och Zlatan: båda har vuxit upp i förorten och i unga år fått lära sig att aldrig förlora ansiktet, båda är skilsmässobarn och båda har haft stora framgångar såväl med det svenska fotbollslandslaget som med sina fotbollsklubbar. Dock säger en pärmbild mer än tusen ord: på Jag är Zlatan ser vi en stentuff och supercool Zlatan iklädd kortärmad svart t-shirt stirra stint in i kameran, på pärmen till När ljuset släcks möts vi av en Magnus Hedman i ylletröja knäppt upp till hakan och Hedmans ögon ser lite rödsprängda ut – här har vi en kille som vill komma in från kylan.

I det senaste numret av tidskriften Vi Läser (nr 3/2012) noterar skribenten Charlotta Lindell att det är tunnsått med svenska fotbollsspelarbiografier om man jämför med t.ex. England där förlagen slåss om rättigheterna till landslagsspelarnas självbiografier. Sportjournalisten Erik Niva förklarar det lama svenska intresset för fotbollsböcker med att fotbollskulturen är närvarande på ett helt annat sätt i det engelska samhället än i Sverige: ”Här (…) frågar man folk om de gillar fotboll, där frågar man vilket lag man håller på.” Även om Jag är Zlatan på kort tid blev ett rekordfenomen säger Jonas Axelsson, litterär chef på Bonniers som gav ut boken ifråga, att succéboken Jag är Zlatan inte nödvändigtvis öppnar dörrarna på vid gavel för andra fotbollsspelares memoarer: ”För att en sportbiografi ska sälja måste den innehålla något extra”, säger Axelsson i Vi Läser.

Hos oss här i Finland misstänker jag att intresset för fotbollsstjärnornas memoarer är än mindre än i Sverige – år 1995 kom det ut en bok om Jari Litmanen (Jari Litmanen Kultakenkä, Tie mestaruuteen författad av Hannu Teider) och år 2002 gav Olli Hakala ut boken Sami Hyypiä. Voikkaalta Valioliigaan, men i övrigt har det varit tunnsått med böcker om våra fotbollsproffs.

Hur är det då med Gunnar von Sydows och Magnus Hedmans bok, har den det där lilla extra som säljer?

För att återgå till signaturen xzebbex inlägg på webben: Nej, Magnus Hedman är inte ett lika stor affischnamn som Zlatan, Magnus Hedman har förvisso haft en framgångsrik karriär som fotbollsproffs men om man jämför framgång i vunna titlar och erhållna Guldbollar drar Zlatan onekligen det längre strået (Magnus Hedman 1 – Zlatan Ibrahimovitch 6). Zlatans framgångssaga på fotbollsplanen fortsätter antagligen några år till, medan Hedman sedan fem år tillbaka kan titulera sig fd fotbollsspelare – och fd narkotikamissbrukare.

”Många säger att fotboll bara är en lek. Men för oss som spelar är det inte så. Fotbollen är vårt jobb, det är vårt liv, vad vi kan, vår trygghet, vår identitet” säger Hedman i När ljuset släcks, och det är lätt att förstå att en kille som sedan 4 års ålder andats fotboll så gott som 24/7 hamnar i ett limbo när kroppen börjar knaka i fogarna och man tvingas inse att det är dags att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott.

Sommaren 2005 tog Hedman farväl av fotbollen för första gången, familjen lämnade Glasgow och Celtic och flyttade tillbaka till Sverige för att börja ett nytt liv – det svajiga äktenskapet med sångerskan och fotomodellen Magdalena Graaf behövde lappas ihop och de två små sönerna var i behov av en stabil uppväxtmiljö. I samma veva började Hedman jobba som expertkommentator på TV4 och han reste också runt till olika företag för att föreläsa om med- och motgångar, målmedvetenhet och hur man blir ett framgångsrikt lag.

Efter en kortare session som snabbinkallad tredjemålvakt i Chelsea avslutade Hedman definitivt sin aktiva fotbollskarriär sommaren 2007. Redan samma höst kanade Hedman in i ett amfetaminmissbruk som ledde till ett eskalerande missbruk av amfetamin, alkohol och dopingpreparat. Våren 2008 slutade äktenskapet med Magdalena Graaf i skilsmässa och så småningom blev det allt svårare för Hedman att hemlighålla sitt blandmissbruk – sommaren 2009 åtalades Hedman för narkotikabrott och innehav av dopingpreparat och alla åtaganden som expertkommentator och föreläsare blev strukna ur kalendern. Ekonomin liksom hälsan var körd i botten och Hedman drabbades allt oftare av ångest- och panikattacker - i boken erkänner han att han vid ett flertal tillfällen övervägde att ta livet av sig.

När ljuset släcks är en historia som präglas av såväl självförebråelser som självrannsakan, och det är uppenbart att Magnus Hedman vill ge sin version av medaljens baksida: hur såg verkligheten ut bakom kvällstidningarnas skandalrubriker, vad tänkte och gjorde Magnus Hedman när den skrupelfria jakten på ett scoop var som värst. Hedman är förvisso fullt medveten om att han under många år samarbetat med kvällspressen och frikostigt och beredvilligt bjudit på sig själv, inte minst när det gått bra i karriären. Men när strålkastarlamporna släckts är det inte längre lika kul att bli uppringd av oförvägna reportrar som undrar om det är sant att man använt dopingpreparat, om det stämmer att man köpt sex av en prostituerad eller om man vill kommentera krogslagsmålet kvällen innan.

Nyårsdagen 2011 vaknar Hedman upp på kompisen Andreas bruna skinnsoffa – nyårsfesten hade urartat och kvällen hade än en gång slutat med bråk. Hedman inser att han måste ta sig i kragen och försöka komma på fötter igen och nu börjar en fajt för att bli kvitt olika beroenden och för att återta kontrollen över livet och vardagen.

Kontroll, struktur och självdisciplin är centralta ord i det här sammanhanget: under alla år som fotbollsspelare (från juniorknatte till proffs i bl.a. Celtic och Chelsea) har Hedman vant sig vid en rigorös disciplin. Varje seriös idrottare vet att vägen till framgång inte är enkel – man måste försaka mycket för att nå toppen: träningar och matcher går före skoldiscon och hemmafester och om valet står mellan läsk och mjölk väljer man det senare alternativet:

”De val man gör som ung påverkar hur livet utvecklas. Förr eller senare kommer dessa val ikapp en. Det jag försakade de här tidiga åren tror jag har bidragit till att jag gjort saker senare i livet som inte alltid varit så lyckade. Den nyfikenhet som jag hade på att pröva allt som mina kompisar och deras kompisar gjorde stillades inte eftersom jag konsekvent valde bort allt som störde min träning. Därför fanns det kvar en del barnslig nyfikenhet i mig när jag avslutade min fotbollskarriär och där tillät jag den att komma upp till ytan. Vilket nog är en faktor bland andra bakom en del fatala misstag. I vuxen ålder blev jag lite som barn på nytt.”

Hedman instämmer med dem som jämför idrott på elitnivå med ett slags missbruk och han noterar att många som avslutat sin aktiva karriär drabbats av depressioner som kan liknas vid abstinens: ”Det är ett extremt liv som ger många belöningar. När man inte längre får de kickarna uppstår en stor saknad. Kanske är fotbollsproffsens dragning till lyxliv inte enbart en överkompensation för en oftast inte särskilt välbeställd barndom. Känslan av att kunna unna sig vad man än råkar vilja ha skapar en bekräftelse på att man verkligen lyckats och bäddar in en i en värld där man är ifred från omvärlden, från media och jantelagen.”

När ljuset släcks har kommit till som ett samarbete mellan Magnus Hedman och skribenten Gunnar von Sydow och i slutet av boken framgår det att medförfattaren von Sydow har uppmuntrat och hjälpt Hedman att våga berätta allt. Boken är rätt omständlig och storyn skulle ha mått bra av en tajtare redigering, men det är strongt av Magnus Hedman att visa hur risigt och sårigt livet kan bli om man inte får ordentligt fotfäste i tillvaron post-karriären.

Som ett litet PS kan nämnas en koppling till Finland: Magnus Hedmans farfar var född i Finland och han hade varit i kapten i finska flottan och tjänstgjort där under andra världskriget. I boken framgår att Magnus hade rätt svårt för den auktoritära farfadern: ”Han var mycket korrekt och gammaldags, särskilt när det gällde språket, hur man uttryckte sig. Man fick inte svära och inte säga 'va?'. 'Hursa?' skulle man säga. Han rättade alla i sin omgivning, man kunde inte ens gå in i en bensinmack utan att han skulle korrigera expediten. Det kändes ofta besvärligt att vara med farfar eftersom man aldrig fick vara sig själv.”

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje