Hoppa till huvudinnehåll

Myggburna sjukdomar

En mygga.
Mygga. En mygga. Bild: YLE webbdoktorn

Också finländska myggor kan sprida sjukdomar. Förutom att de i princip kan vara bärare av malaria sprider de virussjukdomen Pogosta, som vart sjunde år infekterar lederna på upp till tusen finländare. Nästan lika många insjuknar årligen i myggburen harpest, som ger ett infekterat sår vid bettstället och svullna lymfkörtlar. Ingåviruset är ett myggburet virus, som i sällsynta fall kan ge en svår hjärnhinne- eller hjärninflammation.

Harpest (tularemi)

Tularemi

Tularemi beskrevs redan under antiken. Som namnet harpest anger drabbar sjukdomen ofta harar, som sällan överlever infektionen. Också kaniner och gnagare kan bli smittade.
Den variant av Francisella tularensis som vi har i Europa kallas B och är sällan livshotande, i motsats till A-typen som finns i Nordamerika. Bakterien har odlats för att ingå i biologiska vapen.

Harpest förorsakas av bakterien Francisella tularensis, som sprids framför allt av myggor. Också bromsar, knott och fästingar kan vara bärare av bakterien. Bakterien kan också överföras via t.ex. förorenad mat och förorenat vatten samt genom direktkontakt med besmittade djur och inandning av infekterat damm.

I Finland diagnostiseras mellan ett par hundra och tusen fall av harpest varje år. De flesta sjukdomsfallen påträffas under tiden juli till september. Bakterien är vanligast i mellersta och norra Finland.

Inkubationstiden är oftast 3-5 dagar, men kan vara allt mellan ett dygn och tre veckor.

Symptom

Tularemi ger lite olika symptom beroende på vilken väg bakterien har kommit in i kroppen.

Om smittan kommit via ett insektbett bildas vid bettstället en rodnande, öm upphöjning, i vars mitt ett kraterliknande sår uppstår. Såret kan bli svart pga. nekrotiserad (död) vävnad.

Allmänna symptom vid tularemi är hög feber, frossa, huvudvärk och allmän sjukdomskänsla.

Ungefär samtidigt som febern stiger svullnar lymfknutorna närmast bettstället och blir ömma. Om myggbettet är på benet sväller alltså lymfknutorna i ljumsken upp, om bettet är på armen blir armhålans lymfknutor förstorade och om bettet sitter på huvudet sväller lymfknutorna på samma sida av halsen.

En del patienter får hudutslag, som kan vara vätskefyllda.

Diagnos och behandling

Diagnosen ställs på basen av symptomen och kan bekräftas med hjälp av blodprov där man letar efter antikroppar mot bakterien. Antikropparna börjar dock inte synas förrän nästan två veckor efter de första symptomen.

Tularemi behandlas med antibiotika. Det är dock bara vissa antibiotika (t.ex. ciprofloxacin) som biter på bakterien. Exempelvis penicillin har ingen effekt på Francisella tularensis.

Pogostasjukan

Pogosta och Ockelbo

Den finländska benämning har sjukdomen fått av Pogosta, som är ett annat namn på Ilomants (egentligen Ilomants kyrkby), där de första finländska fallen diagnostiserades. I Sverige kallas sjukdomen Ockelbosjukan. Viruset har fått sitt namn efter den svenska by där det första gången hittades på 50-talet.

Pogostasjukan är en infektionssjukdom som angriper lederna. Den förorsakas av det s.k. Sindbisviruset som sprids av myggor.

Viruset finns i hela landet, men är vanligast i östra och mellersta Finland.

Infektioner kan förekomma redan i början av sommaren, men är vanligast i augusti och september.

Pogostasjukan brukar uppträda i epidemier med sju års mellanrum, då upp till över tusen fall brukar diagnostiseras i Finland. Under åren mellan epidemierna smittas mellan några tiotal och ett par hundra finländare.

Epidemin som borde ha setts 2009 uteblev, varför man inte med säkerhet kan säga när nästa topp kommer att inträffa.

5 % av befolkningen har antikroppar mot Sindbisviruset, dvs. har i något skede utsatts för smittan.

Symptom

- Ledsymptom med värk och svullnad, vanligtvis i 3-5 leder. Framför allt vrister, knän, fingrar och handleder brukar drabbas.

- Kliande, småprickiga utslag på bålen, armarna och benen.

- Trötthet och feber som sällan är speciellt hög.

- En del patienter kan dessutom få huvudvärk, muskelvärk och illamående.

Utslagen bleknar efter några dagar. Ledbesvären försvinner oftast inom några veckor, men kan hos en del patienter pågå i månader eller t.o.m. år.

Diagnos och behandling

Diagnosen ställd på basen av symptomen och med hjälp av blodprov som visar om patienten har antikroppar mot viruset.

Eftersom det är frågan om ett virus finns inget bot mot sjukdomen, utan symptomen sköts framför allt med antiinflammatoriska värkmediciner som lindrar ledbesvären.

Ingåvirus

Ingåviruset fick sitt finländska namn efter att viruset 1964 hittades i myggor som hade fångats i Ingå. Det hör till gruppen Bunayvirus och går under andra benämningar i andra delar av världen.

I undersökningar som har gjorts har det visat sig att över hälften av finländarna har antikroppar mot viruset. (2001 hade ca 50 procent av de testade i södra och mellersta Finland antikroppar, 60 procent i norra Finland, men bara några procent på Åland.)

Hos de flesta som får smittan ger viruset inga symptom alls eller möjligen lite feber. Hos en liten del av patienterna förorsakar det dock en svår hjärnhinne- eller hjärninflammation.

De flesta som insjuknat har varit äldre barn eller unga vuxna. Sjukdomsförloppet har ofta varit häftigt, med hög feber, svår huvudvärk, illamående, magont, uppkastningar, nackstyvhet, kramper och nedsatt medvetande. Patienterna har ändå tillfrisknat snabbt från sjukdomen.

Viruset börjar spridas av myggor runt midsommaren och de flesta diagnostiserade fall har inträffat i juli.

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa