Hoppa till huvudinnehåll

Rysk sommar

Den ryska datjan påminner mycket om vår nordiska sommarstuga. Samtidigt är datjan ett mycket ryskt fenomen - där det mesta är annorlunda, skriver vår medarbetare Anders Mård.

På sommaren är det ovanligt lugnt i de ryska miljonstäderna. Både pensionärer och barn lyser med sin frånvaro. Och på helgerna försvinner också en stor del av de medelålders. Alla flyr till samma adress. Datjan. Den ryska sommarstugan. Varannan storstadsbo har tillgång till en. Och det är här som den stora majoriteten av ryssarna tillbringar sin sommarsemester.

Själv har jag och min familj en datja på Karelska näset i Vaskelovo, en liten ort längs med vägen till Priozersk, eller gamla Kexholm. Ett otal datjasamhällen ligger som ett pärlband runt S:t Petersburg, med de största koncentrationerna längs järnvägsnätet.

Den som vill studera diverse kulturskillnader mellan Finland och Ryssland behöver bara hyra en datja en sommar och doktorsavhandlingen är färdig. Här finns mycket som påminner om vår nordiska sommarstuga - men det mesta är annorlunda.

Vår datja ligger nära en sjö. Men det här är inte den nordiska modellen med några fåtal stugor inbäddade i tyst skog runt en stilla sjö. I god rysk stil finns här minst 1 000 hus som delar på samma sjö. Men strandlinjen är fredad och den som vill kan lugnt promenera runt hela sjön.

Ryssarna är inga större vänner av ensamhet. Ganska få suktar efter en isolerad sommarstuga (och de som gör det köper en tomt i Finland). Här trivs man bäst när det finns grannar att prata med. Det här området har allt som en stressad petersburgare behöver för en lyckad sommarsemester: frisk luft, en sjö att simma i, en å att fiska i, en skog att plocka svamp i och en ändlös social samvaro.

Det officiella namnet på vårt datjaområde är ”Fabriken Kulakovas trädgårdsodling nr 1”. Det här området utvecklades på 1950-talet när de kommunistiska byråkraterna ville göra den urbana arbetarklassen till deltidsjordbrukare. Stället påminner om våra koloniträdgårdar - men format större.

Vårt område med nästan 300 stugor har en gemensam administration. En söndag i juli är det alltid stormöte där vi diskuterar gemensamma problem som vägar och elektricitet. Vi har en ordförande, en sjuksköterska och en vakt. Vi har en egen sopbil som kommer varje söndag och vi har ett lager där man köper gasbehållare. All den här servicen kostar och alla betalar för den.

Vår granne, Michail Aleksejvitj, byggde sitt hus redan år 1956. Men på den tiden var det förbjudet att bygga två våningar, byråkraterna tillät bara en koja, dessutom utan spis. I dag är det vanligt med en färggrann enkel trästuga i två våningar med en glasveranda. Stugor som alla ligger tätt packade på tomter som i vanliga fall är 20 gånger 30 meter stora.

Datja är ett gammalt ryskt ord som stammar från verbet dat, att ge. Det hela började på 1700-talet när tsaren gratis delade ut tomter till duktiga tjänstemän. I slutet av 1800-talet symboliserade datjan det nya jämlika Ryssland. Nu var det inte enbart adeln som njöt av en lantlig idyll, utan även tjänstemän, bankirer och arkitekter. Och det var på den här tiden som datjan blev en festens plats med lekar och skådespel. En symbol för att någon hade lyckats i livet.

I det sovjetiska samhället var datjan medborgarens enda privata egendom. En egen ö där man kunde utveckla ett privatliv. En frihet. Och fortfarande är datjan ett fenomen som i bästa fall kan avslöja en hel del om vad som är på gång i det ryska samhället.

På vårt datjaområde arbetas det fortfarande hårt i prunkande trädgårdar. För den äldre generationen är datjan en möjlighet att fylla vinterförråden med grönsaker och bär.
Men i dag vaknar man inte när tuppen gal, utan av ljudet från motorsågar och hammarslag.

Den yngre generationen har de senaste tio åren kraftigt förändrat datjalivet. Nu är man mer upptagen med att renovera stugan och plantera blommor i trädgården. Många kräver nu komfort ute på datjan med vattentoalett och elektrisk bastu. Andra river den gamla stugan och beställer vinterbonade stockstugor hos byggfirmor. Samtidigt blir skiljelinjen mellan de som odlar och de som bygger allt tydligare. Andra pekar på en klasskillnad.

Men datjan handlar egentligen inte om huset eller trädgården. Det viktigaste är själva livsstilen. Och här är man på god väg att komma tillbaka till den förrevolutionära tiden. Många behöver festen ute på datjan för att orka med vardagen inne i stan. Och det kulturella utbudet blir allt viktigare. Till och med nere vid vår sjö arrangerades den här sommaren en konsert med professionella vissångare.

För många handlar datjan fortfarande om frihet. Det betyder inte isolation ute på en ö, utan det innebär en ständig samvaro med grannar, gäster och släktingar, en evig feststämning med bjudningar, utflykter och spel. Det handlar om liv som kokar, som man säger här i öst.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes