Hoppa till huvudinnehåll

Elisabeth möter: Kofi Annan

Elisabeth Rehn, tidigare minister och människorättsrapportör, leder en ny samtalsserie på Yle Fem. I programmet reser hon till olika delar av världen där hon samlar människor från olika sammanhang som betytt allra mest för henne. I det första avsnittet, i dag kl. 21.00, möter hon Kofi Annan.

I programmet reser Elisabeth Rehn till olika delar av världen och samlar de människor och sammanhang som har betytt allra mest för henne. Alla hon besöker har på sätt eller annat kommit att präglas av en konflikt och alla bär de på en dröm om att förändra världen. Kofi Annan, Liberias president Ellen Johnson Sirleaf och Kim Han Sol, barnbarn till diktatorn Kim Jong Il av Nordkorea, är några av gästerna. På hemmaplan i Finland träffar Rehn bland andra Martti Ahtisaari och fotbollsproffset Shefki Kuqi.

– Resdagar per år? Ungefär 150, säger Elisabeth Rehn och ler blitt.

Hon har just köat sig igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen JFK i New York efter drygt åtta timmar i planet. Framför sig har hon ett knappt dygn på Long Island, där hon ska spela in ett samtal med Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, sedan väntar en likadan resa tillbaka hem.

– På så här korta resor håller jag bara fast vid min finländska dygnsrytm. Då blir det ingen jetlag, säger hon.

Framme på hotellet där inspelningarna äger rum berättar portieren att Secret Services finns på plats för att bevaka presidenten och hennes följe. Den amerikanska sminkösen dyker upp med en enorm väska och börjar tupera Elisabeths hår, det tekniska teamet lägger sista handen vid sin portabla tv-studio. Ett jobba som denna gång är extra utmanande eftersom flygbolaget glömde stativen i Frankfurt.

Afrikas första kvinnliga president skrider in i hotellobbyn eskorterad av liberianska poliser och amerikanska säkerhetsvakter. Telefoner ringer. Ljudmannen grimaserar. Regissören ropar: Rullar alla kameror? De rullar!
– Varsågoda!
– Välkommen, Ellen Johnson Sirleaf, säger Elisabeth Rehn. Går det för sig att säga bara Ellen?
– Det skulle bara fattas annat, svarar presidenten. Vi är goda vänner.

Elisabeth Rehn har flera gånger blivit ombedd att skriva sin självbiografi. Det har inte ännu funnits möjlighet till det, eftersom hon fortfarande "ränner omkring i världen", som hon själv uttrycker det.
– Då jag tillfrågades om mitt intresse att vara med som programledare i en sådan här produktion, kändes det genast ganska frestande. Den finländska publiken känner bra till mitt arbete inom inhemsk politik, men den internationella arenan har varit mitt arbetsfält sedan början av 1990-talet. Den delen av min karriär är säkert mindre känd, funderar Rehn.

Du träffar tio personer som har berört dig starkt under din långa karriär. Hur har du valt ut vilka de skulle vara?

– Jag har haft den enorma fördelen att få träffa otroligt starka personer under dessa 20 år, då mitt arbete långt kretsat kring krig och konflikter. Jag har träffat både dem som jobbar med att försöka göra världen bättre, och dem som fallit offer för människors vansinniga längtan efter makt. En längtan som inte ryggar inför krig och förtryck. En inre styrka är ett genomgripande tema hos de människor jag mött och vill presentera för den finländska tv-publiken. Det har varit glädjande att nästan alla öppnat sig under samtalen, och berättat så fint om sitt liv och sina tankar.

Vad har varit roligast med processen hittills?

– För mig har det roligaste varit att hamna in i ett team bestående av artiga, trevliga ungdomar! Våra filmningar har varit upplevelser i sig själva, med allt vad det innebär av bakslag och tekniska problem. Teamet har en otrolig arbetsmoral som inte erkänner svårigheter, utan ser idel lösningar. Det har fått också mig att orka i en ganska vansinnig resekarusell!

Vad kretsar samtalen med dina gäster kring? Kan du bjuda på något smakprov?

– De människor jag möter representerar både makthavare och vanliga människor. Gemensamt för dem alla är att de på något sätt försöker bidra till en varaktig fred i världen. Med Martti Ahtisaari pratade vi om hur det var att vara krigsbarn, något vi båda upplevt och som präglat våra liv i lika stor grad. Fotbollsproffset Shefki Kuqi, känd som Tjuren från Kososvo, får representera alla flyktingar som kom från Balkan på 1990-talet och som inte alltid har behandlats så trevligt av oss finländare.

– Berörande är också 24-åriga Almasa från Srebrenica, som var 8 år då massakern ägde rum. Många av hennes släktingar mördades, bland dem hennes älskade storebror. Sammanlagt mejades åttatusen civila kallblodigt ner. Hennes livliga berättelse, hennes känslor för förövarna, återspeglar inifrån allt det jag upplevde utifrån. Det här är en bit av Europas dystra historia som blev väldigt mycket också min historia i och med att jag jobbade mitt i det. Genom att belysa att till och med våra europeiska grannfolk har lidit, och fortfarande lider, av krig och förtryck hoppas jag kunna öppna ögonen på många finländare.

Nu då det mesta är gjort – kan du tänka dig att göra något liknande en annan gång?

– Jag brukar göra vansinniga saker en gång, det må vara Finlandialoppet på skidor, att ro 65 km vid Sulkavan soutu, eller att flyga med Hornetplan. Det blir nog inte en fortsättning på tv-karriären, men jag utesluter inte att jag ännu en dag kommer att skriva mina memoarer.

Samtal med Elisabeth sänds måndagar kl. 21.00 med start den 10 september.

Text: Matilda Gyllenberg