Hoppa till huvudinnehåll

Trubbel kring Willy Brandt

Bild: EPA/GERO BRELOER air one

Om det verkligen är så, att det är det första intrycket som avgör, så ligger Berlin risigt till. Åtminstone om man anländer till staden med flyg, vill säga.

Det större av stadens två nuvarande flygplatser, Berlin-Tegel har nämligen nått vägs ände. På grund av orsaker som jag ska komma till, har flygplatsen fått förfalla under de senaste åren. Flygplatsen präglas av en allmän sjabbighet och det verkar lite som om hela stället hålls ihop tack vare reparationer med hjälp av silvertejp. När jag var där för några veckor sedan, var det få saker som fungerade som de borde.

Dessutom är flygplatsen nu så livligt trafikerad, som det aldrig tidigare har varit. Köerna till incheckningsdiskar och säkerhetskontroller överträffades bara av köerna till toaletterna. Just den här dagen hade man nämligen råkat ut för ett rörläckage och man hade fått stänga alla toaletter i en av terminalbyggnaderna. Egentligen är det inte toaletterna som borde vara stängda, utan hela flygplatsen. Och det sedan länge.

Orsaken till kaoset vid Berlin-Tegel går att hitta ett tiotal kilometer i sydostlig riktning. Här hittar vi ett för staden Berlin ännu större, dyrare och framförallt pinsammare kaos än det vid Tegel. Det handlar om bygget av den nya huvudstadsflygplatsen, döpt till Willy Brandt. Brandt själv skulle säkert vara mindre smickrad om han skulle veta om vad som händer vid platsen, som bär hans namn.

Jag besökte Willy Brandt, eller skall vi kanske säga byggplatsen för den nya flygplatsen i april. Då var det knappt två månader kvar till den planerade invigningen. Det mesta såg förvånansvärt halvfärdigt ut, men kommunikationsdirektören, som visade oss runt, intygade självsäkert att allt kommer att stå klart den tredje juni. Förbundskanslern kommer att vara på plats och Lufthansa hade redan reserverat en Airbus 380:a för den första flygningen. ”Det är lugnt, de som arbetar här har inte ens börjat jobba övertid”, var exakt de ord som kommunikationsdirektören använde.

Så här i efterhand sett skulle lite övertidsjobb nog inte ha skadat. Och det gäller inte bara de vanliga donarna, utan framförallt arkitekter, planerare och också Berlins borgmästare Klaus Wowereit, som sitter som styrelseordförande i flygplatsbolaget. Bara några veckor efter mitt besök kom nämligen budet att invigningen är inhiberad. Flygplatsen blir inte färdig på grund av brister i brandskyddet.

Som nytt startdatum slog man fast den 17 mars 2013. Och vips hade man ett tredje invigningsdatum. Jo, jag säger tredje, för början av juni i år, var inte heller något som fanns med i de ursprungliga planerna. Då bygget startade hade man nämligen utgått från att fältet skulle stå klart år 2011.

Men, men, trots några sparkade chefer och trots att borgmästare Wowereit beklagade det skedda och intygade att han inte hade försummat sin övervakningsplikt, så var man i fredags där igen. En invigning i mars är inte möjlig, starten blir först i oktober om ett år.

Utanför Berlin drar folk på smilbanden när det blir tal om projektet. Och om det bara inte skulle bli så förbaskat dyrt också för den tyska staten, så skulle folk säkert ha ännu roligare åt berlinarna och deras flygplats. Speciellt tidningen Süddeutsche Zeitung, med säte i München, lyfter gärna upp de många saker som tycks gå fel i Berlin. Flygplatsen är bara en i raden av otaliga missar.
Och missen vid flygplatsen hänger enligt tidningen främst på en person, den socialdemokratiske borgmästaren Klaus Wowereit. Han borde ha vetat hur det egentligen stod till vid bygget och han bär huvudansvaret för att hundratals miljoner euro nu går upp i rök. I stället för att spela kränkt borde han avgå, skriver tidningen.

Men det finns också de som ser problemen i Berlin, som ett tyskt problem. Man jämför gärna flygplatsbygget, med bygget av konserthuset Elbphilharmonie i Hamburg. Ett annat evighetsprojekt, som har stått stilla på grund av bråk mellan beställaren, det vill säga staden Hamburg, och byggfirman som ansvarar för skrytbygget.

De som drar de här parallellerna ser att det barkar åt fanders med den beryktade tyska punktligheten, noggrannheten och framför allt kvaliteten. ”Asiaterna börjar ju snart skratta åt oss och vår ingenjörskonst”, är en av de bestörta kommentarer jag har hört. Oron är att kvalitetsstämpeln ”Made in Germany”, i framtiden används för att beskriva projekt som flygplatsbygget i Berlin.

Nå, berlinarna får väl nöja sig med att inte ens Rom stod färdigt så snabbt. Och får man tro borgmästare Wowereit, så är det en nästan lika skön skapelse, som förhoppningsvis i något skede kommer att stå färdig i utkanterna av staden.

Läs också