Hoppa till huvudinnehåll

Maria Turtschaninoff: Anaché

maria turtschaninoff, anache
maria turtschaninoff, anache Bild: Schildts & Söderströms förlag anache

Landskapet vi befinner oss i är den vida stäppen: här lever nomadfolket akkaderna, ett folk som består av flera olika stammar. De olika stammarna lever åtskilda från varandra, men en gång om året samlas de till storläger för att återknyta allianser stammarna emellan, för att idka handel och för att diskutera viktiga frågor, som t.ex. giftermål.

De som läst Arra minns kanske att boken handlar om en flicka som heter Arra, ett oönskat barn, det åttonde och yngsta barnet i en fattig familj. Eftersom ingen har tid att prata med henne förblir också hon stum under hela sin uppväxt – en uppväxt som präglas av stor ensamhet. Arra blir betraktad som en ofärding, en ofullgången varelse som bär det onda ögat. Men så småningom upptäcker Arra att hon besitter dolda gåvor, farliga och mäktiga gåvor: i staden Lagora blir hon en högt uppskattad bildväverska. Från att ha varit bespottad och förnedrad blir Arra slutligen hyllad för sin rådighet och sitt mod.

I den nya boken skriver Maria Turtschaninoff om en annan flicka, Anaché, vars far är rouk, dvs. hövding och ledare för khalkastammen, en av fem stammar som ingår i en union. I familjen finns bara två barn, Anaché och hennes två år åldre bror, Huor, och tack vare familjens höga status inom stammen kan barnen leva ett förhållandevis bekymmersfritt liv.

Anaché och Huor tillbringar dagarna med lek och skoj: de tumlar runt på stäppen likt två vårrusiga valpar, de vallar familjens får och badar i floden som flyter genom samhället. Anaché beundrar och älskar sin bror alldeles kolossalt, likt en skugga följer hon honom överallt, och med iver suger hon i sig all kunskap storebrodern besitter. Inom kort blir Anaché följaktligen en hejare på att kasta kniv, att jaga och att rida. Kunskaper som är bra att ha – om man är, just det, akkadeMAN.

I akkadernas värld är det mannen som är familjens överhuvud och kvinnan lär sig tidigt att tiga och att foga sig, att bita och krypa ihop när knytnävsslagen haglar genom luften.

Akkadernas värld styrs i hög grad av andarna och varje stam har en egen angakok, en helig man som kan kommunicera med andarna och tolka deras budskap. Anaché är bara ett barn när hon får aningar om att hon har en sällsynt tillgång till andevärlden – en bergsget, en pa jau, dyker upp vid hennes sida och visar sig vara hennes egen kangar – en ande som blir hennes följeslagare.

Elva somrar har gått när Anché får genomgå den traditionsenliga sulan, dvs. flickornas initationsrit som inträffar efter att flickan fått sin första månblödning och blivit kvinna. I samband med riten reser stammens angakok genom andevärlden och talar med andarna för att kunna sia något om flickans framtid – oftast får flickan inte veta så mycket mer än hur många barn hon kommer att föda.

Men Anaché visar sig vara en flicka av aldrig tidigare skådat slag och angakoken har svårt att tyda andarnas budskap som siar om att Anaché kommer att gå till ställen hon inte får gå och att hon kommer att göra det omöjliga. Hon förutspås avla ett barn som inte är hennes och att simma genom berget, dvs. göra en anderesa (en omöjlighet om man är kvinna). Hennes liv kommer att bli svårt och hennes väg kommer att vara kantad av misstro, fruktan och beundran – men enligt andarna kommer Anaché att förena folket, dvs. systrarnas och brödernas öden.

Akkadernas värld styrs av två krafter, två tvillinggudar: Axeki, eller Blå himmel, och hennes bror, Kummelake, också kallad Stora Jord. Axeki är ett slags urmoder som sägs ha skapat kvinnorna genom sin ande och sitt blod, medan Kummelake är den manliga kraften i världen. Balansen i akkadernas värld upprätthålls bl.a. genom offer till dessa två gudar och de olika stammarnas angakoker har som uppgift att förätta olika heliga riter tillägnade såväl Axeki som Kummelake – eftersom myten säger att tvillinggudarna har bestämt att kvinnor och män skall leva tillsammans och samarbeta.

En maktlysten angakok ser dock hellre till sin egen vinning än till stammens bästa och vägrar befatta sig med något som helst som har med kvinnor att göra – han anser sig vara förmer än alla andra och att det är under hans värdighet att befatta sig med kvinnor som enligt honom står lägst av allt på jorden.

Härmed är balansen i naturen hotad och den vredgade Axeki går inte att hejda: ett regnoväder drar in över landet och en ilsken feber skördar många liv. Akkadernas kvinnor går samman för att med hjälp av sekelgammal kunskap som gått i arv från generation till generation blidka den ursinniga och förorättade gudinnan och livet återgår till det normala, för en tid.

Men kvinnor som vågar trotsa en man, som utmanar en angakok och ger sig in på hans område gör det inte ostraffat – och det står inte på förrän den sköra balansen slås i spillror pånytt och vi befinner oss mitt i en kamp som till syvende och sist handlar om att skapa förutsättningar för alla att bli respekterade och accepterade för vad de där, vare sig de är kvinnor eller män.

Författaren har uttryckligen önskat att vi recensenter inte ska avslöja alltför mycket av handlingen i berättelsen – och det kan jag gott och väl förstå: en stor del av läsglädjen och behållningen av denna komplexa och snillrikt konstruerade roman skulle gå förlorad om man på förhand kände till vilka överraskande och rätt så okonventionella vändningar historien tar.

Jag kanske kan sammanfatta det hela genom att säga att Anaché är en utvecklingshistoria som beskriver hur en viljestark flicka växer upp i ett samhälle där reglerna i alla tider skrivits av män och där en kvinnas framtid är beroende av faderns, och makens, ställning i stammen – ett samhälle där en flickas rörelsefrihet är vingklippt och begränsad till hemmets härd.

Anaché är också en historia som visar att ingen vinner sina strider med våld, tvång eller förtryck – en hållbar balans i tillvaron skapas genom lyhördhet, respekt och ödmjukhet. Detta gäller såväl för relationen mellan män och kvinnor som för förhållandet mellan folk av olika stammar, och inte minst i vårt förhållande till djuren och naturen och olika slags andeväsen.

Men framför allt är Anaché en berättelse om hur man kan övervinna sina rädslor, förvandla sorg till mod, och framför allt: utmana vedertagna uppfattningar och överskrida gränser.

Läs också