Hoppa till huvudinnehåll

Tre nya filmer har premiär den här veckan

Hypnotisören
Hypnotisören Bild: SF Film hypnotisören

Hypnotisören
Regi: Lasse Hallström

Handling: Hypnotisören börjar med ett bestialiskt mord på en gymnastiklärare och när polisen åker hem till hans familj visar det sig att frun och dottern också är mördade. Den enda överlevande är den tonåriga sonen men han allvarligt skadad och medvetslös. Polisen Joona Linna (Tobias Zilliacus) är desperat och kallar på läkaren och hypnotisören Erik (Mikael Persbrandt) som eventuellt kan under hypnos få pojken att berätta.

Johanna tycker: Det är en spännande början på filmen men sen utvecklas filmen plötsligt till ett äktenskapsdrama.
Erik och hans fru Simone (Lena Olin) har nämligen kris i äktenskapet. Som åskådare känner man sig lite lurad, det som börjar som en deckare blir istället en rad scener ur ett äktenskap. Äktenskapsdramat är inte dåligt skildrat men det är inte ett dugg spännande. Nu blir det en film som försöker berätta två saker samtidigt och tyvärr är det deckarspåret och spänningen som lider.
Hypnotisören är baserad på en bok med samma namn av Lars Kepler (pseudonym för Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril).





Niko 2 – Lentäjäveljekset
Regi: Kari Juusonen

Handling: I uppföljaren till succéfilmen Niko lentäjän poika drömmer Niko om att hans mamma och pappa skall bli ihop igen. Men det visar sig att mamman hittat en annan rentjur och han har en liten son, Jonni, med sig i bagaget. Niko blir inte alls glad över nyfamiljen och speciellt inte då Jonni vill kalla Niko för sin storebror. Men när Jonni blir bortrövad av elaka örnar är det ändå Niko som genast börjar leda räddningsoperationen.
Johanna tycker: Niko 2 är en sympatisk film som är passligt fartfylld, rolig, spännande och skrämmande. Den är snyggt tecknad med snö som gnistrar och knarrar. Det intressantaste är ändå temat med nyfamilj med allt vad det innebär av avundsjuka och bråk. Den enda invändningen är klichébilden av Nikos mamma, renkon Oona och den elaka, vita varghyndan.





Take this waltz
Regi: Sarah Polley

Handling: Margot (Michelle Williams) är en ung, drömmande kvinna. På ett flyg träffar hon Daniel (Luke Kirby) och de flörtar lite grann men sen blir det jobbigt då Margot inser att Daniel bor granne, speciellt som Margot också är gift. Margot slits sedan mellan förälskelsen i Daniel och sin kärlek till sin man Lou (Seth Rogen).

Johanna tycker: Take this waltz handlar om förälskelse. Margot längtar, drömmer och vet inte riktigt om hon vill det som hon tänker på. Hennes kris är charmig men blir i längden också irriterande och pinsam. Det positiva är ändå att Margot hela tiden lyckas vara aktiv och låter sig inte helt svepas iväg av känslostormen hon själv startat.
Dialogen är ibland övertydlig, musiken överanvänds och det finns alltför många långsamma, dröjande scener som skall beskriva ambivalensen i Margots tillvaro. Men allting räddas och förlåtes av två scener i filmen, den ena är då Margot och Daniel åker karusell, scenen har ingen dialog, det är endast musik, blickar och rörelse och blir en vacker beskrivning av förälskelse. Och så filmen absolut sista bild, som avslöjar att Margot inte längre är densamma som då filmen startade.





Filmpremiär i Kulturtimmen med Johanna Grönqvist och Sebastian Bergholm.