Hoppa till huvudinnehåll

Loppisarna – från ekonomiskt nödtvång till dyr vintage

Förut var loppmarknaderna förbehållna dem som inte hade råd att köpa nytt och de personer som ville vara alternativa. Men under recessionen i Finland tömdes banker och kontorslokaler, och i stället flyttade loppisarna in. Numera är loppisarna ett trendriktigt alternativ där priser på vinyler och designprylar har skjutit i höjden.

Sandviken i Helsingfors är landets enda kommunala lopptorg påpekar man i Regionalen. På Sandvikstorget florerar en egen kultur.

Bettina Wulff och Johanna Kosk tycker det är roligt att sälja på Sandvikstorget. De är trötta på att jobba för andras vinning. De har tänkt göra pengar på kläder och skräp. Men affärerna går inte så bra. Ett problem är att folk inte vill betala, de tror att de ska få en fin skjorta för fem mark.

Loppmarknaderna blev en allvarlig konkurrent till handeln under recessionen.

Särskilt i den hektiska julkommersen visade julförsäljningen hur inkomstklyftorna mellan de rika och fattiga har ökat. Trots att det går bättre för julförsäljningen 1994 finns det många som köper sina julklappar på loppis.

För andra är loppiskläder en livsstil.

Jag har en filosofi. Varför köpa kläder för tvåhundra mark när man kan få dem för fem mark.― Anna Bäck i programmet Lajfstajl

Loppiset i VR:s gamla tegelmagasin har blivit en institution 1998. Men loppisentusiasterna är oroliga för att hallarna skall rivas och ett musikhus byggas.

Solveig Helenius gillar både att köpa och sälja på loppis. Hon säljer också på Helsingfors ishall.

På 2000-talet blev loppisarna plötsligt trendriktiga och ekologiska alternativ. Man ordnar stora gemensamma loppmarknader och vintage och pop-up loppisdagar.

De begagnade grejerna dyker upp i modebloggar och börjar kosta avsevärt.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.