Hoppa till huvudinnehåll

Borde lobbare registreras i Finland?

Vem vill du att ska jobba här?
Ska riksdagsledamöterna uppge vilka lobbare de har kontakt med? Vem vill du att ska jobba här? riksdagen

Ett förslag om att riksdagsledamöterna ska rapportera om sina kontakter till lobbare är på gång. Saken kommer att diskuteras på talmanskonferensens morgonskola, ledd av riksdagens talman Eero Heinäluoma, i november. De gröna har drivit på förslaget. Tanken är att riksdagsledamöterna ska vara ansvariga att informera om sina anknytningar bättre och öppnare än nu.

Kontakter till lobbare skulle publiceras på riksdagens webbplats, där vem som helst kunde följa vem ledamöterna träffar. Saken kommer att diskuteras på talmanskonferensens morgonskola, ledd av riksdagens talman Eero Heinäluoma, i november.

Radar diskuterade förslaget med de grönas Heidi Hautala och Näringslivet EK:s Jukka Ahtela.

Jukka Ahtela, direktör på Finlands näringsliv EK:

Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen jukka ahtela

Hela termen lobbning... det låter inte så familjärt i Finland. Vi har alltid haft intresseorganisationer i Finland, sedan 100 år tillbaka. Vi känner oss som institutioner här. Vi har inte lagstadgad, men nog verklig och reell basis att samarbeta med regering och riksdag, och yttra det som företag här har att säga. Det samma gäller facket och till exempel lantbruksproducenterna. Vi känner oss lite obekväma med termen lobbning.

Lobbning som term är lite mytisk. Allt vi gör tål dagsljus. Vi har som tradition att göra allting öppet. Därför känner jag mig obekväm med att införa något register och inblanda byråkrati, som man gjort i EU.

Nej, lobbare borde inte registreras i Finland. Varför borde man, vilken är nyttan? Vilka är problemen man vill lösa med registrering?

Vi har en kultur av öppenhet här, när det gäller samhälleligt inflytande. När det gäller institutioner som EK och facket, alla känner våra spelregler, vi känner till hur man ska lobba, registreras, varför?

Varför skulle registrering av lobbare vara till skada?

Man måste alltid undvika all extra byråkrati, det har vi tillräckligt av här.

Man borde förstå skillnaden mellan lagstiftningsstrukturen i Finland och i EU. Jag förstår att man vill registrera lobbyister i EU, de är så många att det lätt blir kakofoni. Vi på EK gör vårt jobb så att vi blir inkallade till arbetsgrupper vid ministerier. Vi har nästan en lagstadgad roll. De som är lobbyister i Finland är konsulter och medborgarföreningar, företag. Vi som är organisationer, vi är en del av processen. Det är skillnaden till EU. Där finns ingen sådan process, där behövs lobbyister som kan mata in fakta till processen, både kommissionen och parlamentet. De behöver all fakta, där finns inga trepartsförhandlingar.

Har medborgarna tillräckligt mycket insyn i hur ni arbetar?

Ja, det tror jag. Vilka våra prioriteter är och vilka metoder vi har är öppna. Alla våra utlåtanden finns på våra webbsidor. För oss är det en fördel att alla vet vad vi gör.

Att riksdagsledamöter skulle registrera alla sina kontakter, det låter orwellskt. Om man har en kontakt, var drar man gränsen för vad som är en formell kontakt eller informell?

Heidi Hautala, grön, utvecklingsminister, före detta europaparlamentariker:

Bild: Yle heidi hautala

I Europaparlamentet lärde jag mig att alla intressenter kraftigt överdriver sina budskap för att bli hörda. För en beslutsfattare gäller det att jämföra alla fakta och åsikter. Jag tar det i Finland nu aktuella svaveldirektivet som exempel: Av min erfarenhet kan jag vara ganska säker att industrin överdriver kostnaderna. De har lyckats skrämma nästan alla riksdagsgrupper och partier så att alla som upprepar budskapet att det kommer att skada vår industri väsentligt, det är ganska lätt att gömma sig bakom det här också inom sektorer som har överkapacitet. ”Jaha, det var svaveldirektivet som gjorde att pappersfabriken skulle stängas”.

Är det övertramp?

Ja, det är det. En beslutsfattare ska alltid vara kritisk till alla intresseorganisationer.

Är ni det tillräckligt?

Det är alltför lätt att okritiskt välja sin sida.

I Finland har vi en korporativ beslutskultur. Innan regeringen och riksdagen tar ställning till lagförslag, även frågor om hur man förenar familjeliv och arbetsliv, det hör enligt mig mer till regering och riksdag. Men det behandlas regelbundet av näringslivsorganisationer och fackföreningar. Det gäller landets sed, vi är lite blinda mot hur nyttigt det är. Där skulle vi behöva transparens: Vad händer innan ett ministerium ger ett lagförslag till riksdagen? Det är en lång historia bakom, det skulle vara nyttigt att veta vilka institutioner och intresseorganisationer som deltagit i diskussionerna innan. Jag är för transparens och tror inte det blir byråkrati.

Varför?

I Europaparlamentet drev vi länge på ett register, som sedan blev till. Det är visserligen frivilligt, och inte har det skadat nån. Det leder till att medborgarna har en bättre möjulighet att övervaka vilka intressenter beslutsfattare tar i akt.

Jukka Ahtela tycker att EK:s arbete har en tydlig och öppen agenda och alla arbetsmetoder tål dagsljus. Varför vill ni ändå registrera lobbare?

Vi är blinda för landets sed, det är en del av problematiken och har att göra med bäste broder-nätverken som diskuterats mycket. Det är en liten sluten krets som besluter om verkligt viktiga saker. Det här är ett test som man borde utföra.

Finland är ett utvecklat korporativt system med förhandlingssystem som funkar. Men det är också problemet: Alla känner varandra och påverkar varandra. Skillnaden till EU är inte så stor. Inte tror jag lobbyisterna i EU behövs för fakta, för alla har olika fakta och då måste beslutsfattaren ändå jämföra fakta med fakta.

Sedan evigheter publiceras ju riksdagsutskotten de organisationer och intressenter de hört under en lagstiftningsprocess. Å andra sidan kan vem som helst följa med diskussionerna i EU-utskotten. Alla lobbyisterna sitter ju där. I Finland är det inte så – det att vi för det mesta har möten bakom lyckta dörrar, det skulle gynnas av att registrera alla intressenter.

Min kalender har varit på min webbsida i många år. Inte en enda gång har jag fått klagomål eller förvånade kommentarer. Jag tror inte det finns en risk för att man skulle skrämma bort någon man uppenbarligen behöver diskutera med för att man ska besluta om sådant som berör deras rättigheter eller skyldigheter. Det härs kulle vara ett sätt att granska finskt beslutsfattande. Vi tror att allt är så väl, men Finland är närmare en klubb än ett land.


De gröna har drivit på en registrering av lobbare i Finland, men också andra partier tycker att det vore en bra idé, som till exempel SDP, Vänsterförbundet och Sannfinländarna. Så svarade de på Transparency Internationals enkät inför riksdagsvalet 2011. Centern och Samlingspartiet är tveksamma medan kristdemokraterna håller på ett frivilligt register. SFP som enda parti var entydigt emot registrering av lobbare.

Läs också: Statsministerns högra hand blev PR-man
Läs också: Hörs bara den starkaste i riksdagen?