Hoppa till huvudinnehåll

Statsministerns högra hand blev PR-man

Jussi Kekkonen
Jussi Kekkonen Bild: Yle / Eva Pursiainen jussi kekkonen

Den 36 år gamla Jussi Kekkonen har varit med i den finländska politiken i mer än hälften av sitt liv. Han är mest känd som bakgrundsfigur. I augusti sa Kekkonen upp sej från den inflytelserika posten som statsministerns högra hand och jobbar nu som direktör på nygrundade Miltton Networks. Han är lobbare. Varför hoppade han av politiken?


Jag står i en rund sal med högt i tak och ståtliga pelare. Mitt på golvet står ett pingisbord och två män i jeans och t-shirt spelar koncentrerat. Jussi Kekkonen och jag möts på det som kallas för plazan, salen som är hjärtat i kommunikationsbyrån Milttons utrymmen i Kajsaniemi i Helsingfors. Kekkonen är sedan medlet av augusti direktör på nygrundade Miltton Networks.

- Vi har slutat med intranet, säger Kekkonen, och pekar på en griffeltavla vid en glänsande svart bardisk. Vi använder den där i stället.

Kometkarriär inom politiken

Jussi Kekkonens politiska engagemang började redan i skolan där han var ordförande för elevkåren. Sedan ledde han gymnasistförbundet. Han var ordförande för Samlingspartiets ungdomsförbund då han blev handplockad till ministermedarbetare av dåvarande kommunikationsminister Olli-Pekka Heinonen. Kekkonen var medieansvarig för Sauli Niinistös presidentvalskampanj år 2006, och sedan 2007 har han hjälpt Jyrki Katainen, först på finansministeriet och sedan 2011 på statsrådet i egenskap av statsministerns politiska specialmedarbetare.

Men nu sitter han här i ett trendigt inrett mötesrum i en dynamisk omgivning i Kajsaniemi i centrala Helsingfors. Han är ledigt klädd i en ljusbrun tweedkavaj och manchesterbyxor, och har sällskap av ett sjuttiotal marknadsföringsexperter som kan ligga på saccosäckar eller spela ping-pong på kaffepausen.

- Jag har inte hoppat av politiken, jag har bara ett annat perspektiv på det. Politik är för mig ett bredare begrepp än att enbart vara politiker eller tjänsteman - politik handlar om att påverka samhället och nu försöker jag hjälpa företag att göra just det - att vara goda företagsmedborgare.

Är du en lobbare?

- Ja, det är jag väl. Det är väl så man kunde beskriva vaikuttajaviestintä, beslutsfattarkommunikation.

Inte den enda som bytt sida

Jussi Kekkonen är inte den enda som bytt från politiken till lobbningen. Vänsterförbundets före detta ordförande Suvi-Anne Siimes flyttade också direkt från politiken till jobbet som VD på läkemedelsindustrins intresseorganisation Lääketeollisuus. Där slutade hon 2011 och utnämndes till vd för pensionsförsäkringsbolagens intresse- och serviceorganisation TELA. Matti Vanhanen hoppade av statsministerjobbet för att bli vd för familjeföretagarnas förbund. En annan ex-statsminister, Paavo Lipponen, agerade konsult för gasrörsföretaget Nordstream via sitt bolag Cosmopolis.

Vad är det Jussi Kekkonen riktigt gör i egenskap av lobbare?

- Ofta vet företag hur man ska sälja produkter, men då det kommer till byråkrati och politik behöver de ofta hjälp. Här kommer jag med in i bilden.

Kekkonen har de rätta kontakterna och kunskap om var beslut på riktigt fattas och strävar till att påverka till exempel lagförslag så att den slutgiltiga lagen ska gynna hans kundföretag så mycket som möjligt.

- Det finns inget stereotypt sätt för hur det går till, olika företag har olika behov. En sakfråga som förbereds på ett ministerium kan påverka ett enskilt företag väldigt mycket, antingen positivt eller negativt. Beroende på om beslutet blir A eller B kan det inverka på företagets investeringar och hur de kan erbjuda arbetsplatser. De här sakfrågorna blir allt fler och de kan vara företagsspecifika, inte gälla ens en hel sektor utan enskilda firmor. Samma paragraf kan påverka två företag på alldeles olika sätt.

Idén är alltså att påverka paragrafer så att slutresultatet gynnar Kekkonens kundföretag så mycket som möjligt.

Finsk lobbykultur

Hurudan lobbning blev Jussi Kekkonen föremål för då han jobbade inom politiken?

- Det var av alla sorter!

Jussi Kekkonens min avslöjar att variationen på finsk lobbning är stor. Han vägrar ändå ge några konkreta exempel och hänvisar till sin position som lobbare - men säger diplomatiskt att bra och dålig lobbning förekommer bland alla olika samhällssektorer.

- Ganska snabbt märkte man vilka som förstår sig på samhälleliga beslutsprocesser och lyckas placera sina aktioner precis rätt.

Som sämst är lobbaren ute vid fel tidpunkt jämfört med beslutsfattningsprocessen som man vill påverka, och i värsta fall är man så hängiven sin sak att det överskuggar allt annat. Kekkonen poängterar att vikten av att man inte kan studera beslutsfattandet i grundlagen eller i en lärobok, och lobbaren måste känna till vem som är nyckelpersonen på till exempel ett ministerium.

Finländaren är också ganska pragmatiskt lagd, så att förhålla sig väldigt emotionellt kanske inte är lika trovärdigt som att lägga fram siffror svart på vitt.

Jussi Kekkonen betonar att alla beslut i en demokrati är politiska, och till saken hör att politiska beslut ofta är irrationella och subjektiva.

- Alltid är inte besluten objektivt sett de rätta, om man tänker på traditionell tjänstemannaobjektivitet. I politiken finns alltid en möjlighet att göra fel slags beslut, om de motsvarar beslutsfattarens värdegrund eller ett överenskommet regerinsprogram.

Lobbningen mer transparent?

År 2009 gjordes en undersökning om lobbning på initiativ av kommunikationsbolaget Burston-Marsteller. Över 500 politiker och beslutsfattare från 15 europeiska länder deltog. Undersökningen visar att 80% av de finländska riksdagsledamöterna tycker att lobbningen borde vara mer genomskinlig.

Borde lobbningen synliggöras mer för allmänheten?

- Borde alla medborgares brev till folkvalda eller ministrar offentliggöras?

Kan man verkligen jämföra enskilda medborgares brev med betald lobbning som företag gör?

- Nej det kan man väl inte, men jag frågar mig var gränsen mellan privat och offentligt går. Jag har inget emot att lobbare frivilligt organiserar sig och agerar öppet. Ofta vill ju företag att deras agenda ska få uppmärksamhet i media. Men vi har inte ensamrätt på att berätta vem som är kund hos oss, säger Kekkonen. Ansvaret ligger på dem som är mottagare för lobbning. Folkvalda och tjänstemän borde berätta vem som försöker påverka dem.

Jussi Kekkonen upplever att han gör något nytt för den finländska lobbykulturen. Också företag kan göra det som intresseorganisationer skött hittills, alltså delta i finländsk samhällsdebatt och vara opinionsbildare. Men det ska ske öppet.

- Visst kunde vi ägna oss åt lite kreativ produktutveckling. En etisk och öppen samhällsdiskussion kunde företag också delta i, och göra sitt för den opinionsbildning som intresseorganisationer traditionellt har stått för. Men vi behöver fundera på hur vi ska föra dialog så att ingen tredje part kan tycka att det verkar skumt. Tvärtom är det ju bara välkommet om också företag deltar mer.

Läs också: Hörs bara den starkaste i riksdagen?
Läs också: Borde lobbare registreras i Finland?