Hoppa till huvudinnehåll

Bensår

Bild: iStock.com bensår

Kroniska bensår beror på dålig blodcirkulation i benen. Problemet sitter i vener eller artärer – eller i både vener och artärer. I den här artikeln behandlar vi främst de venösa bensåren, men säger också några ord om de arteriella.

Arteriella bensår | Venösa bensår | Behandling

Med bensår menar vi sår på underbenen, vilka till följd av blodcirkulationsstörningar inte läker normalt.

Kroniska bensår kan vara arteriella, dvs. bero på förträngda artärer som inte släpper igenom tillräckligt mycket blod till vävnaderna, eller venösa, dvs. bero på att venklaffarna läcker, blodet stasas (stockas) och blodtrycket i venerna ökar. Majoriteten av alla bensår beror på problem i venerna. Ibland har patienten både arteriella och venösa orsaker till sina bensår.

Diabetes, högt blodtryck och vaskuliter (blodkärlsinflammationer) kan också bidra till uppkomsten av bensår.


Några ord om arteriella bensår

Arteriella bensår är de som ska få varningsklockorna att ringa. Arteriella bensår beror på att artärerna som för syrsatt blod från hjärtat till ben och fötter av någon anledning blivit kraftigt förträngda. Orsaken är oftast ateroskleros (”förkalkning”). Ca hälften av patienterna med arteriella bensår har dessutom diabetes.

Arteriella bensår uppkommer oftast på tår eller fötter, men kan också ses på underben.

Sårkanterna är ofta klart avgränsade och såren kan göra ont. Arteriella bensår är ofta lite djupare än de venösa.

Fötterna är ofta kalla och bleka eller blåaktiga. Ibland försvinner håren på benen. Känselbortfall eller förlamningar kan förekomma.

Patienter med förträngda artärer i benen lider ofta av klaudikation, dvs. fönstertittarsjuka (claudicatio intermittens). Patienterna får då efter en stunds promenad värk och kramper i benen och blir tvungen att stanna. Värk kan också uppkomma när man ligger. Värken lättar om man stiger upp eller låter benen hänga över sängkanten så att blodtillströmningen ökar.

Man kan ha klaudikation utan att få bensår. Om man vet att man har förträngda artärer eller diabetes och får ett sår som inte läker på fötter eller tår ska man dock snabbt söka hjälp. I värsta fall kan förträngningen annars leda till kallbrand (gangrän) och risk för amputation.

Ibland ligger störningar i både artärernas och venernas funktion bakom uppkomsten av bensår .


Venösa bensår

Venösa bensår kan vara obehagliga men leder inte till samma risk för gangrän (kallbrand) som de arteriella. Venösa bensår uppkommer till följd av ett för högt tryck i benens vener, förorsakat av läckande venklaffar. Största delen av alla bensår har venösa orsaker.

Varför får man venösa bensår?

Våra ben har två system av vener, längs vilka blodet går tillbaka uppåt mot hjärtat: ytliga vener, som ligger mellan huden och musklerna och djupa vener som ligger mellan musklerna. De ytliga och de djupa venerna är förbundna med ett antal mindre vener som vid behov för blod från de ytliga till de djupa.

Blodet pressas uppåt i venerna med hjälp av vadmuskelns rörelser (vilket är orsaken till att benen sväller om vi står stilla för länge). I friska vener finns klaffar som hindrar blodet från att rinna åt fel håll.

I våra ben finns två stora ytliga vener, som för blodet uppåt: Längs insidan av benet löper stora rosenvenen (vena saphena magna) som börjar framför den inre fotknölen och löper ända upp till ljumsken. Den stora ytliga venen på benets utsida heter vena saphena parva (lilla rosenvenen) och börjar bakom den yttre fotknölen och löper längs med underbenet till knävecket, där den tömmer sig i djupare vener.

Om klaffarna i de stora ytliga venerna förslappas bildas åderbråck i venerna och deras tillflöden. Det ökade trycket ökar också trycket i kapillärerna (de allra minsta blodkärlen som förenar artärer och vener), huden mår dåligt och risken för bensår ökar.

Majoriteten av alla bensår beror på läckande klaffar i den stora rosenvenen på benets insida. Åderbråck i den yttre lilla rosenvenen kan leda till bensår på benets utsida.

Hur känner man igen ett venöst bensår?

Venösa bensår är kroniska sår som inte läker av sig själva. Venösa bensår uppkommer framför allt på nedre delen av underbenet, strax ovanom fotknölen och oftast på inre sidan av benet.

Såret vätskar och är kladdigt, men brukar sällan blöda eller göra ont.

Huden runt bensåret kan vara torr och brun eller blålila, till följd av onormala pigmentansamlingar.

Personer med venösa bensår lider oftast också av åderbråck och/eller svullna ben.

Venösa bensår ska undersökas av en läkare, som kan utesluta bakomliggande faktorer som diabetes eller hjärtsvikt. Det är viktigt att undersöka om det finns också arteriella orsaker till bensåret.


Hur sköter man ett venöst bensår?

För att såret ska ha en chans att kunna läka av sig själv måste det fås rent och trycket (stasen) inne i benet minskas.

För att förbättra återflödet i venerna och minska trycket på huden ska man:

- Använda stödstrumpor eller elastiska förband. Stödstrumpor sätts på innan man stiger upp ur sängen och hålls sedan på resten av dagen. En del stödförband kan sitta på dygnet runt och tas bara av då såret ska skötas.

- Hålla fötterna högt, då det är möjligt. Venerna har då lättare att få bort blodet ur benen och svullnaden minskar.

- Röra på sig. När vadmusklerna arbetar pumpas blodet uppåt. Också små rörelser, som att vicka på tår och fötter, duger när det inte finns möjlighet till annat, också om raska promenader är ännu bättre.

Huden har ingen chans att helna om såret inte är rent. All död (nekrotisk) vävnad och allt eventuellt var ska därför avlägsnas noggrant, vilket görs av utbildad sjukvårdspersonal och med hjälp av olika lokalbehandlingspreparat.

Rengöringen av såret börjar med att huden blöts upp. Därefter avlägsnas den döda huden mekaniskt, med kniv eller pincett. Till slut sätts eventuella salvor, kompresser och förband på.

Före putsningen kan huden bedövas med t.ex. Emlasalva för att minska smärtan för patienten.

Det finns ett antal olika lösningar, medel och kompresser att välja mellan före och efter den mekaniska rengöringen. Vilka ämnen som ska användas beror på hur såret ser ut och på vad sjukvårdspersonalen anser fungera.

I ett bensår, precis som i alla sår och på hel hud, finns bakterier. Ofta kräver de ingen behandling. Om såret är ordentligt infekterat ska det skötas med antibiotika.

När såret är rent kan det börja läka, förutsatt att blodcirkulationen är tillräckligt bra.

Kärlkirurgi och hudtransplantat

I behandlingen av bensår ska gärna både en hudläkare samt en kärlkirurg och eventuellt en plastikkirurg delta.

Om ett venöst bensår trots rengöring och stödförband inte har börjat gå ihop efter 2-3 månader blir det ofta aktuellt med en åderbråcksoperation och/eller en hudtransplantation.

De flesta åderbråck kan idag åtgärdas med s.k. skumbehandling, där ett insprutat skum får blodet i venerna att koagulera och venerna att stänga sig, varpå de djupa venerna övertar de ytligas funktion. Ibland används traditionell kirurgi eller laser.

När ventrycket minskar och orsaken till bensåret alltså elimineras brukar de flesta bensår läka. Efter operationen försvinner åderbråcken och det ökade trycket i benen. Eventuella pigmentförändringar blir dock bestående.

Ibland behövs en hudtransplantation för att hjälpa läkningen på traven. Vid en transplantation tar man ett tunt lager hud, ungefär som ett genombrutet nät, från t.ex. låret och flyttar transplantatet till det sjuka stället. Om bensåret inte är större än 3 cm i diameter kan man istället välja att transplantera små hudöar till bensåret. I båda fallen börjar den friska huden snart växa och breder ut sig över såret, förutsatt att blodcirkulationen fungerar tillfredsställande.

Läs om staseksem och risken för bensår
Läs om när åderbråck ska opereras

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa