Hoppa till huvudinnehåll

Behöver verkligen hjälp!

Bild: YLE sluta panta

Hej. Vi har fått in många frågor under de senaste dagarna. Psykolog Maria Juusela svarar på dem här nedan. Du får gärna logga in och chatta vidare om frågorna då Sluta panta-chatten är öppen eller lämna en ny fråga i lådan nedan.

Sluta panta-chatten samarbetar med Höstdagarna och håller chatten öppen lördagen den 3.11 12-22. I hela tio timmar har du möjlighet att chatta med både Sluta panta-handledare och kyrkans gästhandledare. Handledare Mathias är på plats på Höstdagarna i Toijala. Välkommen!

Hej. Jag är en 20-årig tjej och singel. Har varit det länge och trivs bra med det. Jag har ingen lust att dejta, bli ihop med nån eller ens ragga. Det enda problemet är att alla i omgivningen, främst min familj, tycker att jag borde hitta någon. Det blir extra påtagligt då lillasyster har pojkvän. Hur ska man få dem att förstå att jag inte vill ha någon och om det enda jag möjligen skulle vara intresserad av är att hitta den rätta?

Psykolog Maria Juusela svarar:

Jag förstår att det inte känns bra att uppleva press eller yttre förväntningar gällande något så personligt som sällskapande. Ibland kan det vara förvånansvärt lätt hänt att vuxna fastnar i förutfattade meningar om hur ungdomstiden "borde" se ut, kanske baserat på hur man själv någon gång gjorde eller önskar att man hade gjort. Men det låter fint att du har självrespekt och vill att dina val kring hur och när du närmar dig sällskapande respekteras också av din familj. Ett sätt att försöka förmedla hur du känner är helt enkelt att tala med dem. Skulle det kännas bäst att prata med dem enskilt eller alla på en gång? Det viktiga är att du fortsätter att ta dig själv på allvar och respektera det som känns rätt för dig. Hoppeligen får du din familjs stöd till detta genom att berätta för dem vem du är och vad du känner. Lycka till!

===

Hej. Jag är en 14-årig flickan och undrar om jag har början till ätstörningar, ortorexi eller något liknande. Jag försöker att äta så lite som möjligt varje dag och äter aldrig skollunch. Försöker att äta max tre gånger om dagen (ibland bli det två eller fyra). Vill inte heller äta något ohälsosamt och är väldigt noggrann med vad jag äter. Om jag rör t.ex. ett chokladpapper så går jag genast och tvättar händerna så att jag inte ens i misstag ska råka få lite av det i munnen. Är inte underviktig - väger ca 50 kilo och är omkring 164 cm lång. Tänker ungefär hela tiden på mat och försöker motionera mycket. Får ångest om jag inte har rört på mig på typ en dag (alltså varit på länk eller liknande). Undviker ibland att fara till vissa ställen eller hem till kompisar, eftersom att jag inte vill äta ohälsosamt eller överhuvudtaget äta mycket. Behöver verkligen hjälp eftersom att jag inte vet vad jag ska göra...

Psykolog Maria Juusela svarar:

Vad bra att du tar kontakt och berättar hur du har det. Du skriver att du tänker mycket på mat och träning i din vardag och att ångesten att äta för mycket eller "fel" börjat begränsa ditt umgänge med dina kompisar. Det låter som att du har det tungt med det här.

Egentligen handlar ätstörningsproblematik inte nödvändigtvis om någon viktgräns utan om vilket utrymme mat och vikt tar i ens liv. Det låter som att det i ditt liv börjat ta ganska mycket utrymme och därför tror jag att du kan befinna dig i en riskzon där det vore bra att du får hjälp. Det som låter väldigt fint och starkt i det du skriver är att du är trött på att ha det så här och vill göra något åt saken. Det bästa skulle vara att du fick träffa någon som kunde göra en ordentlig utredning.

Kan du prata med någon av dina föräldrar om det här? Om inte, kan du vända dig till elevvården i din skola: hälsovårdaren, kuratorn eller skolpsykologen. Du kan också diskutera vidare med handledaren på Sluta panta-chatten för att få mer råd och stöd i att gå vidare med att få hjälp.

===

Hej. Jag är en tjej på 18 år. Hur *** fungerar mäns hjärnor egentligen? Medan jag var upptagen med min ex-pojkvän så var det en annan jappe som för allt pris försökte få mej i ett helt år. Sommaren 2012 tog det slut mellan mej och min pojkvän (ett år senare) o den andra killen har fortfarande kontakt så ja tänkte att nu har han väl ännu mer inspiration till det. Men tvärtom. Nu ville han bara vara kompisar eller "friends with benefits". Så de gjorde ju mej ganska frustrerad. Var de då bara dedär känslan av att ja var upptagen som gjorde saken spännande? Imellan bara förstår ja int killar...

Psykolog Maria Juusela svarar:

Jag förstår att du känner dig frustrerad över den här killens ombytlighet. Ibland kan det vara svårt att släppa en annan mänska nära på riktigt. Då kan det kännas lämpligast att vara förtjust i någon som man ändå inte kan få - till exempel just någon som är upptagen. Det kan hända att det är något sådant som ligger bakom den här killens beteende som du beskriver det, fast det förstås är svårt för en utomstående att veta hur han tänker utan att känna honom. Det viktiga är dock att du försöker se vad han egentligen har att erbjuda dig och känna efter om det intresserar dig på riktigt. Vill du vara hans vän och acceptera att han inte vill något mer? Eller är du för frustrerad för det och vill hålla ett visst avstånd? Det vet och bestämmer bara du, känn efter i lugn och ro.

===

Hej, jag heter Pauliina och är 30 år. Jag behöver nya kompisar! Har flyttat till en ny stad där jag också har nytt jobb. På jobbet finns många trevliga människor, mestadels av det motsatta könet. Eftersom de dessutom är upptagna allihop är jag lite tveksam till att fråga om vi typ skall på bio eller fika eller nåt efter jobbet. Har ni tips på hur jag skall gå till väga för att hitta andra som är runt 30 och intresserade av att hitta nya vänner? Tack för alla roliga och fiffiga kommentarer ni har!

Psykolog Maria Juusela svarar:

Vilken bra fråga du ställer. Det är många som i dagens läge funderar på hur man bäst skaffar sig nya vänner i vuxen ålder - det finns bland annat än hel del bloggar om det här på nätet. En rolig blogg från USA är "http://mwfseekingbff.com/" som startades av en kvinna som precis som du flyttade till en ny stad i vuxen ålder. En svenskspråkig blogg från närmare breddgrader hittar du på: http://www.vanskap.info/default.aspx.

Ett populärt sätt att träffa nya mänskor är ju genom gemensamma fritidsintressen - att gå med i en bokklubb, en kör eller ett sportlag till exempel. Till stor del tror jag det också handlar om att bara vara öppen och nyfiken på andra mänskor - och ha lite tålamod medan man står ut med att vänskaper, precis som alla nya relationer, tar en viss tid att utvecklas. Det låter jättebra att du trivs med dina arbetskamrater. Har du funderat på att ordna en "tupare" som ny i stan - då kunde du ju bjuda in inte bara dem utan också deras flickvänner och fruar, och kanske också några gamla vänner som kunde komma till stan just då? Det är bara ett förslag, du ska förstås själv känna efter vad som känns rätt. Lycka till i din nya stad!

Kommentarer

Nyligen publicerat - X3M