Hoppa till huvudinnehåll

Fem filmer har premiär den här veckan

Argo
Argo Bild: Warner Bros. argo

Argo

Regi: Ben Affleck

Handling: Året är 1979, i Iran har shahen störtas, läget är kaotiskt och en enorm grupp mänskor stormar den amerikanska ambassaden och tar personalen till fånga. Sex amerikaner lyckas fly och gömmer sig hos den kanadensiska ambassadören. Både ambassadören och CIA inser att läget är ohållbart och att de måste få de sex amerikanerna ut ur landet så fort som möjligt.
Tony Mendez (Ben Affleck) är CIAs expert på gisslandramer och han kommer med en lösning. Att de sex amerikanerna skall spela kanadensare i ett film team som är i Teheran för att söka inspelningsplatser till en science fiction film som heter just Argo.

Johanna tycker: Det bästa med Argo är att det här är en sann historia.
Argo är också en filmatisk historielektion när det är som bäst. Det är intressant, spännande och underhållande. Speciellt roligt är de kängor filmen ger till Hollywood eller som Mendez säger i filmen ”alla vet att Hollywood skulle filma i Stalingrad med Pol Pot som regissör om det skulle sälja biljetter”. Man behöver heller inte vara orolig om ens historiska kunskap om läget i Mellanöstern på 1970-talet känns dunkel. Filmen börjar med en kort historisk repetition. Och som åskådare förstår man snabbt att handlingar har följder, det som hände på 1950-60-70-talet hör vi ekot av ännu idag.
Obs! - sitt kvar under sluttexterna, då visas de riktiga nyhetsbilderna + att vi allra sist får höra president Jimmy Carter ge sin syn på det som skedde.



Dredd 3D

Regi: Pete Travis

Handling: Dredd 3D utspelar sig i ett dystopiskt samhälle. USAs östkust består av en enda stor stad, Mega City One, en mycket dyster och orolig plats. De som upprätthåller ordning är sk. ”judges” domare som är både polis, domare och bödel behändigt i en och samma person.
Dredd (Karl Urban) är en av domarna, han får i uppdrag att ta med sig en ny kvinnlig polisaspirant Cassandra (Olivia Thirlby) som tekniskt inte är så bra men hon kan läsa tankar och därför vill polisen rekrytera henne. De ger sig ut på det som de tror är ett rutinuppdrag men blir istället lurade in i ett enormt höghus och måste slåss för att rädda sig själva.

Johanna tycker: Dredd 3D (ja, den heter faktiskt så) är en mycket våldsam film med 18 års åldergräns. Att se filmen är som att köra huvudet genom en köttkvarn med dunkande basmusik på full volym. Det är är bullrande skottlossning och blod som strittar till höger och vänster. (Kanske är det därför som Dredd hela filmen igenom inte tar av sin hjälm en endaste gång?)
Dredd 3D handlar enbart om action, här finns ingen kärlekshistoria mellan Dredd och den kvinnliga polisaspiranten, väldigt lite humor och inte mycket dialog.
Men filmen är, i sin genre av megavåldsam actionfilm, faktiskt ganska bra. Det är ändå två saker som drar ner filmen, dels är den nästan som en kopia av den indonesiska actionfilmen The Raid: Redemption (2011) och dels är det synd att man inte alls vill utveckla problemet med att polis, domare, jury och bödel är en och samma person.

Dredd 3D är en ny version av filmen Judge Dredd som kom 1995, då med Sylvester Stallone i huvudrollen. Dredd är ursprungligen en brittisk seriehjälte som skapades redan på 1970-talet då med Dirty Harry som förebild.




Looper

Regi: Rian Johnson

Handling: Det hela börjar i Kansas år 2040, där träffar vi Joe (Joseph Gordon-Levitt) som ”tar hand om” (läs: skjuter och för bort) kroppar som skickas från framtiden, år 2074. I framtiden är det förbjudet att resa i tiden och mycket svårt att döda folk. Men gangstrarna år 2074 har löst problemet genom att via en gammal tidsmaskin skicka folk tillbaka i tiden, till 2040, och där står sedan en hit man färdig att skjuta.
Den lejda mördaren kallas för en looper och han måste, som avslutning på sin karriär, även skjuta sig själv. Då skickar gangstrarna från framtiden tillbaka ens egen person från framtiden. Problemet är då den yngre versionen av Joe möter den äldre versionen av Joe (Bruce Willis). Den äldre vill inte dö och den yngre tvekar att skjuta. Och då får vi plötsligt en hit man som jagar sig själv.

Johanna tycker: Looper är intressantare som idé än som förverkligad film. Det som börjar som en spännande jakt, blir snart berättelsen om ”mannen som måste rädda kvinnan och barnet” och samtidigt även förändra framtiden i nutiden. Mot slutet blir det hela också tyvärr lite utdraget. Men Looper har en mängd roliga kopplingar till andra filmer som t.ex. La jetée (Chris Marker, 1962) en klassiker vad gäller filmer om tidsresor och har bl.a. inspirerat till filmen 12 Monkeys (Terry Gilliam, 1995). En annan filmkoppling finns till Terminator 2 (James Cameron, 1991) och så förstås Trollkarlen från Oz (Victor Fleming, 1939). Det hela utspelar sig ju i Kansas.




Comme un Chef / Le Chef

Regi: Daniel Cohen

Handling: Alexandre Lagarde (Jean Reno) är en etablerad och respekterad kock med ett antal Michelin-stjärnor, men vd:n för hans restaurang vill ha in en ny kock och en ny stil. Alexandre drabbas av stress, skall han bevara eller förnya? I samma veva stöter han på Jacky (Michaêl Yuon) en hängiven kock som aldrig fått ge utlopp för sin talang och dessutom en kock som beundrar Alexandre över allt på jorden. Alexandre och Jacky blir sedan ett osannolikt men ganska underhållande arbetspar.

Johanna tycker: Man brukar säga att ju fler kockar desto sämre soppa. Här får de två kockarna ihop det hela till en ställvis underhållande fars. Men soppan är ganska tunn och ojämn. Här finns en massa olika konflikter och förvecklingar och inget spår utvecklar man särskilt mycket. Det absolut roligaste i filmen är då man driver med molekylär gastronomi, vilket är ett ganska tacksamt ämne för de två humoristiska kockarna att leka med.




La guerre est déclarée / Slåss för livet

Regi: Valérie Donzelli

Handling: Juliette (Valérie Donzelli) och Roméo (Jérémie Elkaïm) möts på en klubb, de blir förälskade, flyttar ihop och får en liten pojke, Adam och livet verkar vara enbart lycka. Men eftersom huvudpersonerna heter Roméo och Juliette förstår vi att det här en berättelse, som likt Shakespeares drama, också kommer att innehålla tragik. Och tragedin är nära och den slår hårt. När Adam är lite på ett år visar det sig att han har en tumör i hjärnan.

Johanna tycker: Slåss för livet är en gripande och livskraftig film om den långa och smärtsamma kampen för Adams liv. Speciellt berörande blir det då man vet att berättelsen är baserad på huvudrollsinnehavarnas Valérie Donzelli och Jérémie Elkaïm egen berättelse. Deras son drabbades av exakt samma sjukdom som Adam i filmen. Men trots det tunga temat är filmen full av liv och glädje. Roméo och Juliette är glada och ledsna och ivriga och rädda och roliga.

Slåss för livet är på många plan inspirerad av den franska nya vågen, bl.a. filmens sista scen är en vink till slutscenen i Truffauts De 400 slagen (1959). Donzelli gör samma sak men på ett helt eget sätt och väldigt snyggt. Visst finns det också en del irriterande saker i filmen, som att vi hör 2-3 olika berättarröster. Men det hela kompenseras av att Donzellis editerar mycket fritt och roligt och att hon använder musiken som en del av berättandet. Vi hör allt från film musik, punk, fransk chanson, pop och Vivaldi. Och det är just den geniala användningen av musik som gör att filmen är svår att se utan att börja gråta.

La Guerre est déclarée - Bande annonce VF (extern länk).

Lyssna på Kulturtimmen: