Hoppa till huvudinnehåll

Emma Pemberton: Kom

Emma Pemberton
Emma Pemberton Bild: Cata Portin emma pemberton

I våras tilldelades Emma Pemberton första pris i Söderströms förlags romantävling för bästa intrigroman – när tävlingen lanserades i december 2010 var Söderströms ett förlag på egna ben, i dag är förlaget som känt en del av Sets, dvs. Schildts & Söderströms förlag.

I dagarna utkommer Emma Pembertons prisbelönta debutroman, Kom – en roman som enligt prisjuryn för tankarna till Robert Altmans klassiska film Short Cuts. På samma sätt som Altman låter Pemberton sina romanpersoners liv flätas in i varandra, och det som enligt juryn gör Kom till en intrigroman är att berättelsen är en historia om intriger.

Det första jag gjorde när jag började läsa boken var att göra upp ett schema över alla personer och rita pilar och streck mellan dem för att kunna hålla koll på vem som är syster till vem, vem som är kompis med vem och vem som haft ihop det med vem osv. – för om det är något det finns gott om i Emma Pembertons debutbok Kom är det personer (ca 30 stycken om man räknar med såväl huvud- som bipersoner), och dessa personer står alla i olika relationer till varandra (syskon, föräldrar-barn, klasskompisar, studiekompisar, f.d./nuvarande/potentiella kärlekspar etc.)

Vi rör oss i Helsingfors och ungdomarna är s.g.s. alla i slutskedet av sina gymnasiestudier eller så har de nyligen inlett sina studier vid universitetet och det som förenar dem kunde sammanfattas med ordet ”osäkerhet”, men framför allt binds de samman av komplicerade människorelationer.

Ungdomarna är sköra och sårbara, de har blivit försmådda eller förolämpade, de har blivit svikna eller förrådda, de är förvirrade och osäkra – på såväl sig själva som på andra. På olika sätt försöker de var och en undersöka och komma underfund med vem de är, och genom försök och misstag hoppas de kunna ta plats i tillvaron och i förhållande till varandra.

Händelserna drivs framåt av skvaller och intriger, av missförstånd som reds ut, av ångerfyllda diskussioner över en, två, tre … eller flera öl vid köksbordet eller på baren – och sex: bristen på sex, avsmak för sex, rädsla för sex eller förhoppningar om sex.

Vi har t.ex. Erika som upprepade gånger blivit våldtagen av sin (numera f.d.) pojkvän och som har svårt att våga gå in i en ny kärleksrelation, vi har Katja som blir förtjust i Thomas som bor i samma trappa – men Thomas är sambo med en tjej som blivit blind och han lider av svåra samvetskval för att han inte längre känner sig tillfreds i deras förhållande. Martin studerar svenska på universitetet, går på skrivarkurs och bor tillsammans med sin lillasyster som lidit av ätstörningar, och så har vi Not som vacklar i sin sexuella identitet och som är svartsjuk på sin f.d. kille samtidigt som hon åtrår sin bästa tjejkompis. Bara för att nämna några av de centrala aktörerna och några av de problem/frågeställningar som tas upp i romanen.

På samma sätt som i Robert Altmans film Short Cuts zoomar vi in och ut mellan de olika personerna, följer dem och ser hur deras liv förändras och utvecklas/invecklas i förhållande till och i kontakt med varandra.

Kom är följaktligen en rätt så komplicerat uppbyggd roman som Emma Pemberton i det stora hela lyckas hålla ihop, även om berättelsen har en tendens att svälla ut och upprepa sig.

En av romanens stora förtjänster är i alla fall den starka känslan av närvaro och nerv i skildringen av ungdomarnas hudlöshet och vilsenhet, liksom det autentiska (helsingforsiska) ungdomsspråket som framför allt kommer till sin rätt i dialogerna.

Samtidigt är språket också en av romanens smärre svagheter, och då talar jag framför allt om den text som inte är skriven i dialogform: här finns en del oklarheter beträffande tempus, och jag kan också reta upp mig på omvänd (finskinfluerad) ordföljd och prepositionsglidningar som man skulle ha kunnat putsa och rätta till.