Hoppa till huvudinnehåll

Rymdsonden Curiosity utforskar Mars med framgång

En skiss av Curiosity på Mars
En skiss av Curiosity på Mars Bild: NASA/JPL-Caltech curiosity

Rymdsonden Curiosity skickades i fjol till planeten Mars. Den innehöll en rover - en slags robotbil eller strövare - som nu har varit på planeten i mer än tre månader. Men hur framskrider uppdraget? Och vad kan de finländska mätinstrument som är med på färden hjälpa till med samt vad hoppas man ännu på i utforskandet av Mars?

Den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasa berättar om sin senaste robot på Mars, och besvarar våra frågor. Vi fick en pratstund med forskaren Ashwin Vasavada vid Nasa i Kalifornien om den senaste obemannade expeditionen till den röda planeten. Han är med och koordinerar hela projektet.

Curiosity kom fram den 5 augusti i år och landade som planerat i en stor krater i närheten av ett fem kilometer högt berg. Vad har rovern för uppdrag?

Den ska titta på Mars historia i Galekratern och försöka förstå den tidiga period då det är mest troligt att omgivningen kunde ha lämpat sig för liv. Mer specifikt letar vi efter bevis på om Mars någon gång har haft förutsättningar för liv.

En del människor undrar varför vi inte bara direkt försöker upptäcka liv på Mars och anledningen är att det faktiskt är ganska svårt att upptäcka det i gamla bergarter. Särskilt liv som kan ha levts för flera miljarder år sedan. Också på jorden är det till exempel ganska svårt att hitta tecken på liv i en några miljarder år gammal sten. Så vi valde ett mål som var något mer blygsamt men fortfarande ganska ambitiöst; nämligen att se om den röda planeten har haft förutsättningar för liv.

Landningen gick bra trots att sonden vägde omkring ett ton. Hur kändes det?

Det kändes fantastiskt. Vårt team har jobbat i flera år med att planera expeditionen, designa rovern och olika experiment som den ska göra så det var skönt att landningen gick väl, konstaterar han. Minuterna innan var vi nervösa och oroade oss för om landningssystemet skulle fungera eller inte. Systemet var helt annorlunda än för tidigare strövare eftersom Curiosity väger mycket mer än sina föregångare. Så det var en stor lättnad då allt visade sig fungera som planerat.

Hur fientlig är Mars för rovern?


Mars är en mycket fientlig miljö hur man än räknar. Vi var tvungna att designa en elektriskt och mekaniskt mycket komplex maskin som kan klara av enorma temperatursvängningar varje dag. Det kan vara 100 minusgrader på natten och 20 plusgrader på dagen (Celcius). Variationen skulle lätt kunna förstöra en typisk bärbar dator eller mobiltelefon. Vi måste designa en rover som klarar av de här temperaturerna i flera år. Dessutom utsätts Mars yta för en hel del farlig strålning eftersom planeten saknar ett skyddande ozonlager och magnetfält.

Hur har uppdraget gått hittills?

Uppdraget på Mars har gått lika bra som själva landningen - med andra ord spektakulärt bra och mycket bättre än vi hade tänkt oss. Vi har inte haft några stora problem än. Vi hoppas förstås också att det fortsätter på det viset. Vårt forskningsteam är också mycket nöjt med roverns landningsområde. I närheten finns ett vackert berg med olika geologiska lager som vi ska utforska så småningom. Men först håller vi till i kratern invid berget. Här finns en massa sand och olika stenar att granska samt en hel del att lära sig om Mars historia.

Vad är den största upptäckten Curiosity har gjort hittills under sina dryga tre månader på planeten?

Att rovern faktiskt träffade på en gammal flodbädd på Mars. Tack vare bilder från en sond i omloppsbana runt planeten kunde vi beräkna att en sådan formation fanns i närheten, men att vi faktiskt träffade på den var överraskande. Vi såg stenar som stack ut från ojämn bergsyta och vid en närmare titt också små, släta stenar. Det är precis vad man också kunde hitta invid en flod på jorden. Många av stenarna var runda eftersom de troligen har färdats flera kilometer i vatten under lång tid.

Vi har tidigare räknat ut att det har funnits flytande vatten på Mars. Det här är ändå första gången vi faktiskt har rört oss på exakt ett sådant ställe - i en tidigare flodbädd. Vi kom ju till Mars för att hitta tecken på att det har funnits beboeliga miljöer på planeten och efter bara ett par månader där så hittar vi ett konkret och tydligt exempel.

I dag skulle vatten på Mars snabbt frysa. Men för länge sedan hade planeten alltså en mycket tjockare atmosfär som möjliggjorde sjöar och floder med rinnande vatten.


Meteorologiska institutet i Finland har utvecklat roverns tryckmätare och fuktighetsmätare. Hur kan de här instrumenten hjälpa forskningen?

Ja, det är verkligen bra mätare. De finländska trycksensorerna har också varit med vid tidigare expeditioner till Mars och de är mycket pålitliga och underbara vetenskapliga sensorer för meteorologi. Vi hoppas få ny kunskap genom att mäta på lång sikt. Vi ska bokföra trycket och fuktigheten varje timme under ett helt Mars-år, vilket motsvarar drygt två år här på Jorden, och vi har gjort det här ända sedan strövaren först kom till planeten.

De här datauppgifterna kan sedan hjälpa oss att förstå allt möjligt. Bland annat hur årstiderna växlar, hur hela atmosfären växer och minskar i takt med att planetens polarområden ändrar i storlek. Vi lär oss också om stormar, inklusive osynliga virvelstormar som skapas då marken värms upp på dagen. Virvelstormarna märks tydligt eftersom trycket plötsligt minskar när de passerar rovern. All storminformation strövaren registrerar kan användas för att förstå vädret på jorden bättre.

Men kanske viktigast av allt så kan de finländska mätinstrumenten samla in data som hjälper oss förstå hur klimatet såg ut på den röda planeten för länge sedan. Det kan vi få reda på via avancerade datorsimuleringar, men för att simuleringarna ska fungera måste vi ha mätdata från alla årstider på planeten.

Vad ser du fram emot inom den närmaste framtiden?

Att Curiosity analyserar marken och stenar noga. Den har redan tagit några spadtag jord som den har börjat granska med sina inbyggda kemiska instrument. Analyserna kan avslöja vad det finns för mineraler, vätskor och gaser i omgivningen. Vi kan också få veta mer om isotoperna på Mars och dra slutsatser om planetens historia. Så vi ser verkligen fram emot analyserna.

Det handlar tydligen inte bara om seriös forskning. Mars-rovern sände också artisten Will.I.Ams rymdinspirerade låt "Reach for the stars" till Jorden. Kan du berätta om det här?

Vi skickade låten till Jorden på samma sätt som vi skickar annan vetenskaplig data. Sången var i digital form och delades i flera skilda datapaket och transporterades via radiovågor. Överföreningen skedde alltså inte via en högtalare så eventuella invånare på Mars hade tyvärr inte möjlighet att höra låten.

Det här var ett resultat av ett samarbete mellan Nasa och Will.I.Am och samtidigt ett erkännande att de här expeditionerna väcker en hel intresse hos barn. Barnen kan bli inspirerade av de här strövarna och andra rymdfarkoster på olika håll i solsystemet. Det kan inspirera dem att åstadkomma imponerande saker i sina liv och kanske också få dem att bli intresserade av en karriär inom vetenskapen.

Vad tror du om Mars-expeditioner i framtiden?

Vi skickar mer och mer kapabla strövare till Mars varje gång - utrustade bland annat med toppmoderna laboratorier, men det kan i något skede vara dags att ta en annan strategi och transportera material från Mars till jorden istället. Vi har mycket bättre möjligheter här på jorden för att analysera prover. Nasa skulle också gärna skicka människor till Mars.

När kunde en bemannad färd till Mars ske?

Hela världen och samhället måste arbeta tillsammans för att uppnå något så stort, så det är mycket mer än vad Nasa självständigt kan planera eller genomföra. Det kräver stora politiska beslut och samarbete mellan flera länder. Men det finns nog en stor önskan att ta det nästa steget i utforskningen av rymden. Rent tekniskt skulle jag säga att vi kunde vara redo för en sådan här bemannad färd om 10-20 år.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes