Hoppa till huvudinnehåll

Att vara eller inte vara mjölkbonde

Hur skall man få unga människor att bli mjölkproducerande bönder? När man får jobba dygnet runt, och därtill slåss med blanketter Och inte blev det bättre när Finland gick med i EU.

Handmjölkningens tid är förbi 1984, mjölken rinner till i överflöd. Ett överflöd som är svårt att göra sig av med. Fähusen har tömts på många håll i södra Finland. 1990 räknar man endast med 50 000 mjölkbönder.

Mjölkproducenterna 1984 får kämpa med koefficienter, begränsningar och kvoter. Och dessutom måste man betala straff på produktionsöverskottet.

Bönderna i Östebotten säger ironiskt att man väl måste bege sig till Sovjetunionen för att se vad de har gjort med allt överskott: för där har man varit så duktiga att butikshyllorna gapar tomma. Men bönderna behövs och kommer alltid att behövas, säger avbytaren Therese Witting.

På ön Heisala i Åbolands skärgård utanför Pargas har Johanssons mjölkproduktion i liten skala. Magdalena Johansson berättar 2003 om hur det är att ha mjölkkor. Hon skulle inte byta mot något i världen, men om vintrarna är det kämpigt, särskilt vid kalla vintrar med mycket is. Mjölken skall varannan dag in till stan.

2007 tog agrolog Andreas Johansson och hans sambo Sonja Ek över hemgården och mjölkkorna. Sonja Ek flyttade från sin hemgård i Pernå i februari 2008. Men hur kan en mjölkbonde få 38 cent för mjölken när den kostar så mycket mera i affären. Hur har ni råd? - Nå, säger Andreas Johansson, jag är ändå laktosintolerant!

Vi träffar också ekomjölkbönder i Österbotten och unga mjölkbönder i Raseborg.

Text: Ida Fellman

Samhälle

Skärgårdsliv

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet