Hoppa till huvudinnehåll

Ryssland ett år efter oppositionens uppvaknande

Demonstrationen i Moskva gick lugnt till
Oppositionens massiva demonstration i Moskva på julafton i fjol. Demonstrationen i Moskva gick lugnt till Bild: EPA/YURI KOCHETKOV dumaval

Måndagen den 10 december är det exakt ett år sedan den första stora anti-Putindemonstrationen i Moskva. Tiotusentals människor samlades för att demonstrera mot valfusket i dumavalet som hade hållits några dagar tidigare.

Nu ett år senare är oppositionen fortfarande splittrad och svag, men ändå tycks många politiska bedömare anse att Putin och hans maktbas är på ett sluttande plan.

Kirill Rogov är forskare vid Gaidar-institutet för ekonomisk politik i Moskva. Han presenterar en lång serie tabeller och siffror, opinionsmätningar som enligt honom visar hur det ryska folkets förtroende för president Vladimir Putin, för maktpartiet Enade Ryssland och för den ryska maktapparaten överlag har försvagats under det senaste året.

Bland alla siffror finns ändå de som visar att ungefär 60 procent av de tillfrågade fortfarande stöder Putin. Det är inga dåliga siffror för en sittande president i en normal demokrati. Men Ryssland är ingen normal demokrati påpekar Rogov.

- Den ryska regimen bygger på super-presidentskap. Presidenten står ovanför alla lagar och institutioner. Den här modellen förutsätter att presidenten också har en supermajoritet bakom sig. Annars finns det risk för att det både bland makteliten och folket börjar dyka upp idéer om alternativ till den sittande presidenten och till den rådande politiken. Det är det vi ser i Ryssland nu, enligt Rogov. Den politiska modellen som förutsätter superstöd för ledaren och det politiska systemet är på väg att urholkas.

Om stödet för Putin och det rådande systemet kommer att fortsätta urholkas såhär så kommer det så småningom att dyka upp ett alternativ, en alternativ agenda, tror Kirill Rogov.

Icke-reformer som vapen mot oppositionen

Putin-regimen har förstås försökt motverka den här utvecklingen. Sean Roberts är Rysslandsforskare vid Utrikespolitiska institutet och enligt honom har regimen försökt isolera oppositionen dels genom reformer, eller snarare icke-reformer och dels genom förtryck.

I våras genomfördes två politiska reformer som såg radikala ut. Det blev exempelvis enklare att bilda politiska partier. När Roberts först nåddes av nyheten om partireformen, blev han entusiastisk.

- Det var en enorm förändring att det plötsligt krävdes bara 500 istället för 40 000 medlemmar för att bilda ett parti. Roberts trodde ett ögonblick att det här var ett äkta försök att stärka demokratin i Ryssland.

- Det finns nu 44 registrerade partier i Ryssland. De var bara sju före partireformen.Då det hålls regionalval i Ryssland i september nästa år så kan det finnas 50 - 60 eller till och med 70 partier som tävlar om rösterna i varje region, säger Roberts. De små partierna tillåts inte bilda valförbund. I regionala val finns en röstspärr och större partier som lyckas ta sig över spärren och kommer in i de regionala parlamenten får sedan dela på de röster som gick till de partier som blev utanför.

Man behöver inte vara matematiker för att kunna räkna ut att det är maktpartiet Enade Ryssland som kommer att vinna på reformen.

- Partireformen var de facto ett cyniskt försök att stärka Enade Ryssland och maktpyramiden, konstaterar Roberts. Guvernörsvalen reformerades enligt en modell som också i praktiken tjänar regimens intressen.

Förtrycket kräver svår balansgång

Utom de här icke-reformerna försöker Putin-regimen stärka sin position genom mera direkt förtryck. Metoderna för att skrämma oppositionsledare är många. I somras klubbade duman dessutom igenom flera lagar som ska hålla oppositionen på mattan. Av dem är lagen om högförräderi den absolut allvarligaste, säger Roberts.

- I den nya lagen är definitionen av högförräderi mycket bred. Ungefär vad som helst som på något sätt kan tänkas hota stabiliteten eller säkerheten i landet kan definieras som högförräderi. Men den här, eller de andra nya lagarna har inte utnyttjats i någon nämnvärd omfattning ännu. Sean Roberts kallar de nya lagarna för potentiella lagar. De kanske tas i bruk nästa år, eller så finns de bara till pappers för att skrämma en potentiell opposition.

Roberts uppmanar oss att hålla ett öga på kommande rättegångar mot oppositionsledarna Alexej Navalnyj och Sergej Udaltsov som misstänks för förskingring respektive förberedelse till upplopp. Om de får långa fängelsestraff så ger det en dyster signal om vart Putin-regimen är på väg.

Kirill Rogov tror att Putin fortfarande tvekar.

- Putin är tveksam, han vet inte riktigt var gränserna går för hans möjligheter att förtrycka oppositionen. Opinionsmätningar visar att en stor del av ryssarna stöder protesterna mot regimen, trots att oppositionsledarna inte har något starkt stöd bland befolkningen. säger Rogov.

Antikorruptionskampanjen är ett spel

Just nu försöker Putin stärka sitt stöd genom en antikorruptionskampanj. Enligt Rogov är den bara ett spel för gallerierna.

- Korruption är ett av huvudelementen i det ryska politiska systemet. Korruption är ett av de centralaste maktmedlen. Det är genom korruption som man säkrar lojalitet, säger Rogov. Alltså har inte Putin råd med en riktig kampanj mot korruptionen.

Varken Sean Roberts eller Kirill Rogov vågar förutspå hur det kommer att gå för Putin och hans maktapparat inom de närmaste åren. Enligt Roberts beror det rätt långt på hur det går för den ryska ekonomin.

Rogov håller ögonen på den ryska makteliten och en eventuell splittring inom den och han förutspår ett decennium av politisk instabilitet i Ryssland. Han vågar inte säga om Putin kommer att hållas vid makten till slutet på sin presidentperiod, men han förutspår ändå ett decennium av politisk instabilitet, förändrade värderingar, nya politiska idéer och eventuellt våld i Ryssland.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes