Hoppa till huvudinnehåll

Den dag jag blir fri - en bok om Katarina Taikon

Katarina Taikon, Lawen Mohtadi
Katarina Taikon, Lawen Mohtadi Bild: Natur & Kultur lawen mohtadi

När jag var sisådär 9-10 år gammal fick jag en bok i julklapp – det var en bok skriven av Katarina Taikon och boken handlade om en nyfiken och rakryggad flicka som hette Katitzi.

Jag minns att jag fascinerades av Katitzis frimodighet och hennes kaxighet - Katitzi var minsann inte rädd för att stå på sig och att säga ifrån om hon kände sig orättvist behandlad, om någon påstod att hon stulit en fickspegel eller om skolans rektor vägrade låta henne gå i skola för att han ”skulle få så mycket trassel med de andra barnens föräldrar” eftersom Katitzi var zigenare.

Katitzi-böckerna baserade sig på Katarina Taikons egen barndom och uppväxt – i böckerna om Katitzi berättade hon hur det var att växa upp som rom i ett svensk samhälle under 1930- och 40-talet. Ett samhälle som under första halvan av 1900-talet förbjöd romsk invandring till Sverige, ett samhälle som förvägrade romerna alla former av rättigheter och utsatte dem för olika slags tvång, såsom tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.

31 år gammal debuterade Katarina Taikon som författare med faktaboken Zigenerska år 1963, och därefter skrev hon ett flertal böcker som huvudsakligen kretsade kring romernas ofta plågsamma situation i Sverige. De självbiografiska barnböckerna om Katitzi blev sammanlagt 13 stycken – och än idag kan man köpa den första boken om Katitzi i en förmånlig pocketupplaga i serien En bok för alla – detta som ett litet julklappstips!

Katarina Taikon skulle ha fyllt 80 år i år och den svenska journalisten Lawen Mohtadi har skrivit en insiktsfull biografi om denna oförtröttliga kämpe för romers rättigheter i det svenska samhället.

Katarina Taikons familj var kelderash-romer – kelderash betyder kopparslagare – och vid sekelskiftet 1900 hade Katarinas pappa Johan Taikon invandrat till Sverige från Ryssland tillsammans med syskon och föräldrar. Johan Taikon träffade Katarinas mamma på en restaurang i Göteborg där Johan spelade violin och Agda Karlsson var servitris. Agda lämnade sitt liv i Göteborg, flyttade in hos Johan i lägret, lärde sig romanes och iklädde sig romska kläder.

På 1920-talet var det något oerhört att en svensk kvinna hade en relation med en romsk man, skriver Lawen Mohtadi i Den dag jag blir fri. I församlingsboken står det t.ex. att Agda ”Far omkring med zigenaren Johan Taikon”.

Katarina Taikon föddes den 29 juli 1932 som fjärde barnet i familjen under familjens vistelse i ett tillfälligt läger i Almby utanför Örebro. Ett knappt år efter att Katarina föddes dog Agda i lungtuberkulos. Några år senare träffade Johan Taikon en ny kvinna, också hon svenska, och barnen fick en styvmor som inte drog sig för att läxa upp och bestraffa sina styvbarn. Under en period bodde Katarina också hos en styvfamilj och också på barnhem.

I Den dag jag blir fri beskriver Mohtadi hur förolämpningar, fientligheter och trakasserier var vardagsmat för familjen som ständigt tvingades flytta på sig – knappt hade man hunnit parkera husvagnarna och resa tälten innan den lokala länsmannen kom för att driva iväg romerna.

I början av 1900-talet var det många som talade för den svenska rasens renhet och man varnade för de fruktansvärda följder rasblandning kunde föra med sig. Man anordnade bl.a. fotoutställningar över olika folktyper där det vita, ariska folket kontrasterades mot bl.a. finnar, samer, judar och romer. År 1921 öppnades Statens institut för rasbiologi i Uppsala – det första i sitt slag i världen, och år 1935 antog Sverige sin första steriliseringslag, och härefter kunde människor utan samtycke steriliseras vid ”sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten”.

År 1923 kom en statlig utredning där man fastslog hur staten skulle handskas med dem som man kallade för lösdrivare – strävan var att inordna romerna i ett samhällssystem där befolkningen skulle vara bofast och ha fast arbete. Lösdrivarna, resandefolket, romerna var ett hot mot den kontrollerade, sociala ordningen.

Romerna försörjde sig genom handel med hästar och skrot, de förtennade och lagade kastruller och kärl, de spelade musik, sjöng och dansade och bedrev tivoliverksamhet.

Att zigenarnas läger utgjorde ett allvarligt hot mot lugnet, ordningen och säkerheten framgår av den zigenarutredning som gjordes år 1954 – av utredningen framgår också att polisen begärde att få avhysa romerna och att förbjuda att mark uppläts till romer. Två centrala frågor dyker upp i utredningen, dvs. frågan om romernas möjlighet till skolgång och rätt till bostäder.

I mitten av 1940-talet hade familjen Taikon slagit läger i Tantolunden på Södermalm och 13-åriga Katarina kunde för första gången i sitt liv gå i skola – men dessvärre blev hon ofta utsatt för trakasserier, mobbning och misshandel: ”Några äldre pojkar rev sönder hennes blus och drog av hennes kjol samtidigt som de slog och sparkade henne. Hon berättade det inte för någon” skriver Lawen Mohtadi i Den dag jag blir fri.

Ett år hann Katarina gå i skola innan hon giftes bort med en sex år äldre man och flyttade till ett läger i Åkersberga utanför Stockholm. I den nya familjen förväntades Katarina bidra till försörjningen genom att gå runt i gårdarna och spå. Äktenskapet var olyckligt och efter bara några månader rymde Katarina och återvände till sin familj i Tantolunden.

I slutet av 1940-talet lämnade Katarina familjens läger för gott, en tid bodde hon på stadsmissionens flickhem innan hon skaffade sig egen lägenhet. Så småningom lärde hon känna folk inom film- och teaterbranschen, författare och konstnärer, och hon medverkade också i några filmer – ibland spelade hon en zigenarflicka, ibland en badflicka i bikini eller en flicka på ett konditori eller på ett party.

Hösten 1958 började Katarina och hennes syster Rosa på Birkagårdens folkhögskola och i Den dag jag blir fri minns deras lärare Stina Hammar hur förändringens vind drog genom klassrummet: ”Här kommer de från ingenstans, skaffar sig utbildning och uträttar storverk efteråt. När Katarina börjar sitt arbete går det som en vind genom hela samhället.”

När Katarina Taikon gav ut sin första bok, Zigenerska, år 1963 blev hon i ett slag talesperson för romernas kamp för lika rättigheter – det var första gången en rom själv skrev om romernas liv i Sverige. På 60-talet stod det svenska välfärdssamhället på sin höjd och Sverige tog en aktiv och ledande roll som företrädare för jämlikhet och rättvisa för världens folk. I sitt förord skriver Lawen Mohtadi att den nationella självbilden byggde på en idé om att Sverige var en plats fri från rasism eller ”minoritetsproblem”, som det kallades ibland. Men samtidigt möttes romerna av en kompakt mur av motvilja, hån och förakt såväl från det officiella Sverige som från befolkningen i övrigt när de krävde bostäder, möjlighet till skolgång, arbete och ett liv fritt från rasism.

I närmare tjugo år kämpade Katarina Taikon dag och natt för romernas rätt till bostad, rätt till arbete och utbildning på lika villkor, hon blev en folkbildare som reste runt i Sverige på olika föreläsningsturnéer, hon uppträdde i radio och besvarade folks brev på tidningarnas insändarspalter, hon ställde sig på barrikaderna och krävde att politikerna tog sitt ansvar, hon deltog i demonstrationer och redigerade en tidning om romska frågor – hon lyckades också riva en del murar och (åtminstone för en tid) skapa en solidaritet mellan romer och svenskar.

Dessvärre är den solidariteten synnerligen bräcklig - i ett färskt nummer av Ny Tid (nr 49/2012) skriver Emma Sundelin och Janne Wass att romer är den etniska grupp i Sverige som utsätts för mest omfattande diskriminering idag (detta enligt svenska delegationen för romska frågor) – bl.a. har det skett en ökning på 27 % av hatbrott mot romer från år 2010 till år 2011. Internationell kritik har också riktats mot Sverige för att man inte i tillräckligt hög grad har vidtagit åtgärder för att säkerställa romers rätt till bostad.

Ny Tid har också träffat Tanja Koivisto från Eskilstuna som berättar att det fortfarande finns en utbredd misstro mot romerna i Sverige – enligt en enkätundersökning som delegationen för romska frågor gjorde 2008 anser en femtedel av svenskarna att ”brottslighet, stölder och tjuvaktighet” är ett utmärkande drag för romer, och en fjärdedel av svenskarna uppger att de inte vill bo granne med romer.

Ny Tids artikel om Tanja Koivisto

Ny Tids artikel om romer i Sverige och Finland i 500 år

Katarina Taikon i Sveriges Radios arkiv

Katarina Taikon på film

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje