Hoppa till huvudinnehåll

Johanna har sett tre filmer den här veckan, följ och njut

Shadow Dancer
Shadow Dancer Shadow Dancer Bild: Shadow Dancer shadow dancer

Shadow Dancer – James Marsh

Handling: Filmens prolog tar oss till tidigt 1970-tal och vi möter den unga flickan Colette som får se sin lillebror bli dödad i en skottlossning mellan irländarna och britterna. Sedan gör filmen ett hopp till tidigt 1990-tal och vi ser samma Colette (Andrea Riseborough) nu som vuxen, hon åker metro i London och utan att det sägs ett enda ord förstår vi att väskan hon bär på innehåller nåt mer än hennes plånbok. Colette är nu medlem i IRA men värvas sedan av en brittisk underrättelseagent Mac (Clive Owen) för att spionera på sina egna bröder.

Johanna tycker: Shadow Dancer är en berättelse om en familj mitt i den nordirländska konflikten men den är också en konspirationsthriller. Huvudpersonen är Colette som brottas med skuldkänslor, osäkerhet och rädsla. Filmen bygger effektivt upp en obestämbar känsla av fara. I kombination med ett långsamt berättande och en estetik av urvattnade, bleka färger, förutom Colettes klarröda rock, blir det hela en snygg film. Men när filmens upplösning kommer blir det tyvärr lite tomt och tunt.



Life of Pi – Ang Lee

Handling: Berättelsen om Pi handlar om den indiska pojken Pi, som egentligen heter Piscine Molitor Patel men som blir så mobbad för sitt namn att han istället väljer att kalla sig för Pi, detsamma som talet 3,14. Pi växer upp i Pondicherry i Indien invid en stor en djurpark som hans pappa har. Men tiderna blir sämre och pappan bestämmer att hela familjen skall emigrera till Kanada. De lastar in alla djuren i ett lastfartyg och åker iväg över Stilla Havet. Mitt på havet råkar de ut för en fruktansvärd storm, fartyget går under och de enda som överlever är Pi och en bengalisk tiger som heter Richard Parker.

Johanna tycker: Berättelsen om Pi är baserad på en roman med samma namn av Yann Martel och är en slags fabel om livet, om kampen att överleva och om att kunna anpassa sig. I händerna på nån annan regissör hade berättelsen lätt kunnat bli pannkaka men Ang Lee är känslig och smart nog att skapa en film som är poetiskt vacker och gripande. Det enda negativa är kanske att filmen skalat bort onödigt mycket av det våldsamma, mörka och brutala i boken.
Det som imponerar mest i filmen är 3D-tekniken som här inte är en specialeffekt utan en del av själva berättelsen. 3D ger här inte bara djup och rymd utan bidrar även till att skapa en fascination och beundran inför livets underverk. Dessutom får den en att ställa frågan om vad som är äkta och vad som är sant?




Rakkauden rasvaprosentti / Kärlekens BMI – Mikko Kuparinen

Handling: Stigu (Mikko Nousianen) jobbar på en reklambyrå, han är snygg, framgångsrik och självupptagen. Stigu träffar Ella (Miina Maasola) som också är snygg, ambitiös och som jobbar hårt. Stigu är redo för ett förhållande medan Ella inte vill ha prat och tjat och onödigt tjafs. Hon är enbart intresserad av bra sex. Stigu vill inte tro att det kan stämma men där tar han fel. Sedan vänds allt upp och ner då Stigu och Ella plötsligt skall jobba tillsammans med ett gemensamt projekt som ingen av dem vet särskilt mycket om.

Johanna tycker: Att ta sig an genren romantisk komedi är kanske en av de svåraste uppgifterna. Filmen Kärlekens BMI påminner om en gammal screw ball komedi där vi har två personer som i början inte kan tåla varandra medan åskådaren anar att de egentligen är som skapta för varann. Här lyckas filmen med att skapa det romantiska men har problem med att få det hela roligt.