Hoppa till huvudinnehåll

Irländska författare: De tystade talar

Colm Tóibin
Colm Tóibin är en av de mest intressanta irländska författarna idag. Colm Tóibin Bild: Perry Ogden colm tóibin

Den irländska litterära traditionen är stark och erkänd med nobelpristagare såsom W.B.Yeats, Samuel Beckett och Seamus Heaney. De som har fått ett namn som författare har i allmänhet varit män, och så är det också i dag. Men: dagens manliga författare skriver mer om gamla kvinnor och barn än om hjältar från den gröna ön. Historiens bifigurer, de nedtystade, har åtminstone i Colm Tóibins, Sebastian Barrys och Paul Muldoons böcker en framträdande roll.

LÄS DET HÄR:

Colm Toibin:

  • En lång vinter,2012
  • The Testament of Mary,2012
  • Mothers and Sons,2006
  • Mästaren, 2005

Sebastian Barry:

  • Den hemliga skriften,2011
  • On Canaan's side, 2012

Paul Muldoon:

  • En hare på Aldergrove,dikter i urval, 2012

Paul Muldoon
Paul Muldoon Bild: Oliver Morris paul muldoon

Liksom så många irländare har poeten, Pulitzerpristagaren Paul Muldoon emigrerat till USA, men tagit den irländska kulturen med sig. Hans nordirländska lantliga rötter återkommer i hans dikter.
Hans far, lantarbetaren, kunde knappt läsa. Modern var lärare och i sin dikt om modern skriver Paul Muldoon hur hon sitter under pilträden, läser poesi: ”Och fullmånen vajar över Keenaghan …”
När Muldoon studerade i Belfast var våldet och dödandet på gatorna en daglig företeelse och förekommer i dikterna, men mera som en underton: han skriver hellre om sina barns födelse, hur han i limegröna sjukhuskläder tar emot sin dotter när hon kommer ut i vår värld med dess ” aplar, elledningar och islandshästar.” Muldoons dikter är hisnande associativa, intressanta upptäcktsfärder i det vardagliga och det storslagna.

Sebastian Barry
Sebastian Barry sebastian barry

Sebastian Barry, liksom Muldoon och Tóibin född på 1950-talet, ger gamla kvinnor i släkten röst i sina romaner. En av dem är 100-åriga Roseanne, som i ungdomen blev tvångsintagen på mentalsjukhus därför att hon ensam hade fött ett barn. En orsak är kyrkans,prästernas fördömande inställning. Religionen, politiken, så som den har sett ut under olika tider i Irland , är en grund för Sebastian Barrys texter, men i centrum är alltid det mänskliga , i synnerhet i kvinnogestalt. Han har bla. gett upprättelse åt sin farfarsmor, som aldrig fick nämnas, därför att hon som protestant gick över till katolicismen. Att få egna barn hjälpte Sebastian Barry att skriva insiktsfullare, med en ny slags kärlek.

Colm Tóibin har inga egna barn, han är homosexuell och har avfallit från katolicismen, säger han. Ett av hans stora teman är at skildra relationen mellan mödrar och söner. Han skriver avskalat, texten i den nyaste boken på svenska rör sig balettlikt, med rytmen från Schuberts Winterreise i bottnen. Han skriver om modern som försvinner i en snöstorm i Pyreneerna, om sonens sökande efter henne och sig själv.

Det är också en erotisk skildring, kunde kanske kallas en ” Brokeback mountain light”. Allt antyds, det är Tóibins metod, han tonar ner för att ge en starkare stämning. Det röda pulserar under det till synes grå.
Varför försvann kvinnan? Det har igen med manlig makt att göra, liksom i Tóibins nyaste kortroman, som kom på engelska i slutet av förra året: The Testament of Mary, Jungfru Marias testamente, där hon äntligen talar efter sin långa tystnad: hon kritiserar männen som via religionen är ute efter makt.

Maria har svårt att föreställa sig att hennes sons död ska frälsa hela världen. Det är för stort för henne, hon sörjer och är arg ännu tjugo år efter korsfästelsen. Hennes kärlek till Jesus är så stor, att hon inte kan nämna hans namn utan att gå sönder inuti. I evangelierna får Maria inte mycket plats, Colm Tóibin ville ge henne mera utrymme med ett fiktivt testamente. Bachs musik anger tonen, liksom Sylvia Plaths sista dikter: angelägna, stackaterade meddelanden till världen. Det är en djärv och kärleksfull text. Om någon irländare i dag borde få Nobelpriset är det Colm Tóibin, för hans pregnans och tidlösa elegans.

Gungerd Wikholm
gungerd.wikholm@yle.fi

K3: Och fullmånen som vajar över Keenaghan Andra sändning på onsdag 23.3 kl 11.03, eller på Arenan:

Läs också