Hoppa till huvudinnehåll

Svenskspråkiga mentalpatienter kämpar på två fronter

Mentalvården på svenska fungerar inte i Finland, trots att viljan ofta finns. De regionala skillnaderna är också stora, slår tankesmedjan Magma fast i sin undersökning "De talar finska över huvudet på mig" - perspektiv på svenskspråkig mentalvård.

Magma utredde i fjol läget inom mentalvården på svenska ur ett klientperspektiv. Undersökningen är gjord av pol.mag. Eini Pihlajamäki vid Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området. För utredningen intervjuades 45 vuxna mentalvårdspatienter på olika håll i Svenskfinland.

Endast cirka 20 % av de tillfrågade anser läget vara bra som det är.
- De talar finska över huvudet på mig, berättar en patient.

Mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren. Utvecklingen har gått från sluten vård på sjukhus till öppen vård. Numera är kommunerna beställare av eftervården - och därför är slutresultatet brokigt.

I dagsläget präglar bristen på svenskkunniga psykiatrer och vårdpersonal den psykiatriska vården. Det krävs aktivitet av klienten själv eller de anhöriga för att hitta servicen och få den.

Svårt i huvudstadsregionen
I synnerhet i huvudstadsregionen finns stora brister i mentalvården på svenska, trots att det är en lagstadgad rättighet. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HNS har stora problem att rekrytera personal som har svenska som modersmål.

Patienter i huvudstadsregionen säger både i enkätstudier och i gruppintervjuer att de svenska enheterna har ont om resurser - de vill ha fler depressionsskötare, servicehandledare och mer sysselsättningsverksamhet.
Till exempel vid Aurora sjukhus finns det ibland ingen som kan ge psykiatrisk vård på svenska, och patienter upplever att de måste tala finska för att bli tagna på allvar.

Patienter med anknytning till Ekåsen talar om att kastas runt från ställe till ställe; inom den öppna vården är svårt att få läkartid och svårt att hitta någon som kan tala svenska. Överlag anser de intervjuade att attityden gentemot patienter förändrats till det sämre. Antalet vårdplatser vid Ekåsens sjukhus har minskat till ca 30 och fortsätter att minska ytterligare.

I Östra Nyland är klienterna inne på samma linje. De anser att det borde finnas uppsökande verksamhet och mera hemservice.
-Inte finns det någon eftervård, man måst själv hålla reda på att gå till psykpolikliniken, säger en klient.

Patienter vid Åbo universitetscentralsjukhus får oftast nöja sig med vård på något annat språk än svenska vid mentalvårdenheten.

I Österbotten känner klienter inte motsvarande oro för att bli utan vård på Roparnäs sjukhus i Vasa. Många tycker att vården där är bra, men atmosfären upplevs ha blivit kyligare efter att t.ex. klienter med missbruksproblem togs in på samma ställe.

Förslag till förbättringar
På basis av undersökningen föreslås 16 åtgärder för att förbättra mentalvården på svenska i Finland, bl.a. grundandet av ett kunskaps- och resurscentrum för psykiatri och mentalvård på svenska. Vidare föreslås att alla tvåspråkiga kommuner och samkommuner gör upp en språkstrategi som inbegriper social- och hälsovården inklusive mentalvården.

För huvudstadsregionen föreslås t.ex. grundandet av ett dagsjukhus och ett psykiatriskt team inom primärvården.

Och eftersom svensk- och finskspråkiga patienter inte är jämställda föreslås att åtminstone en del av rekommendationerna åtgärdas i snabb takt.