Hoppa till huvudinnehåll

Batman bor inte här längre

tomas jansson
tomas jansson Bild: Schildts & Söderströms förlag tomas jansson

Som man kan gissa, när man hör titeln Batman bor inte här längre, handlar Tomas Janssons debutroman om en skilsmässa ur ett barns perspektiv. När Robin är 12 år firar han sin sista barndomssommar med hela familjen ute i skärgården. Under hösten börjar grälen, tystnaderna, mammans depressiva sängläge och pappa Batmans undanglidande manövrar bli alltmer påtagliga.

Batman bor inte här längre skrevs först som en pjäs. Som roman fick den hedersomnämnande i Schildts & Söderströms intrigromantävling förra våren. I förlagets presentation kan man läsa att den är en utvecklings- och bildningsroman. Det här är sant, också om intrigspåret känns sekundärt och de dramatiska komponenterna är uppenbara, och också romanens främsta styrka. Det är tackvare suspensen, rollbytena och perspektivväxlingarna man drivs fram i berättelsen om Robin och hans familj.

Själva skilsmässan är väl egentligen en ganska odramatisk historia, sedd ur ett vuxenperspektiv. De dramatiska elementen är spänningen, trycket, de otaliga valen och knepiga situationer Robin lever under och måste ta ställning till. Frasen ”Batman bor inte här längre” är ett mantra storebror Johan försöker inympa i honom. Säg: ”Batman bor inte här längre”, och så tänker du ”att farsan finns ju fast han inte bor här”. Det här när Robin börjar oroa sig för att också Johan ska flytta hemifrån.

Här finns många skarvar, mellan barndomen och ungdomen, mellan föräldrarna och deras olika önskningar och begär, och en dialog mellan barn-Robin och den vuxna, som ser på skeendena i efterhand. Som en slags ramberättelseröst finns Johanna, ett vittne till Robins utveckling från Biggles till Hermann Hesse och Stig Dagerman, från Baccaras Yes sir I can boogie till Ebba Grön. Johanna är i själva verket värre ansatt av ensamhet än Robin och hennes tuffa attityd blir något
eftersträvansvärt i Robins överlevnadsberättelse. I slutet av boken får hon en ny attityd och en annan roll...

Det är de här perspektivväxlingarna och rollbytena som bär läsaren genom boken. Robin leker, ofta tillsammans med pappa, ibland med Johan men aldrig med mamma, olika roll- och gissningslekar. Lekarna lyfter honom över vardagens trivialiteter och bekymmer, de leder Robin vidare och de ger energi, som när han vädjar till pappa: ”Vi kan leka lite så orkar du jobba bättre sen, du har ju alltid sagt att du jobbar bättre sen”. Men de visar också på alltings föränderlighet. De vuxna blir handlingsförlamade, och barnet får lov att ta över ansvaret. Lekarna står också för det förlorade paradiset, tillståndet av evig familjesamvaro, lycka, frihet – tiden innan de vuxna abdikerade.

Romanens stora behållning är porträttet av Robin, hur han i korselden mellan föräldrarna förefaller vara helt oberörd av det som händer runtom honom, men hur han ändå som det heter tar skada, det vill säga magasinerar all ångest, alla konflikter, allt det outhärdliga i att bli lämnad utan att förstå varför. Och ja, nånstans kommer det ut, skurken lämnar inte dramat obestraffad, eller åtminstone inte odömd.

I början är scenväxlingarna snabbare, mot slutet av boken blir tempot långsammare. Fler personer får komma med förklaringar på varför det gick som det gick och fördjupa resonemanget, som hittills styrts av den unga Robins tankar och reflektioner.

I ett brev skriver Johans och Robins pappa såhär: ”Ingenting blir bättre av att snacka, skulle du säga. Jag kan till och med höra din röst säga det och ibland längtar jag tillbaka till din ålder när det är så lätt att se allt i svart och vitt. Du förstår, när man kommer upp i min ålder blir grubblandet en enorm hälsorisk. Det är som kvicksand. Ju mer du försöker ta dig upp desto djupare sjunker du i alla tankar om hur annorlunda du kunde ha handlat.”

Och det är i den här grubblandets fallgrop Tomas Jansson också riskerar hamna. Efter den dynamiska första delen, framstår den andra delen som lite oförsonlig och statisk. Robin slutar växa och vänder sig inåt.

Text: Barbro Enckell-Grimm

Läs också