Hoppa till huvudinnehåll

A Good Day to Die Hard - lite löjligt men underhållande

A Good Day to Die Hard
A Good Day to Die Hard Bild: FOX a good day to die hard

A Good Day to Die Hard

Regi: John Moore

Handling:

John ”Yippie kai yey” McClane är tillbaka och självklart är det Bruce Willis i huvudrollen.
Den här gången befinner sig John McClane i Moskva där hans vuxna son Jack (Jai Courtney) hamnat i trubbel. Det visar sig förstås vara problem som inbegriper en politisk fånge, hemliga papper, radioaktivt stridsmaterial och USAs säkerhetspolitik. Inte för att det här förklaras särskilt ingående i filmen. Handlingen bygger mest på att skapa spännande och kaotiska situationer där John McClane med son kan rusa fram och skjuta vilt.

Johanna tycker:

Den här filmen säljer och får sin publik genom namnet ”Bruce Willis”. Precis som många andra ”gamla” actionhjältar från 1980-talet (Stallone och Schwarzenegger för att nämna två andra) så kan man fortfarande sälja en film med namnet Bruce Willis. Han är John McClane.

A Good Day to Die Hard är den femte filmen i Die Hard-serien och den hör inte till de bästa. Handlingen är inte särskilt överraskande, nyanserna är borta och man kompenserar svagheterna i manuset med att ösa på med explosioner, vilda biljakter genom Moskva och häftiga skjutvapen. Det hela uppvägs lite av att filmen stundvis ändå lyckas visa på en liten, liten form av självironi.
Mindre lyckat blir det då man försöker få med ett komplicerat far och son-förhållande. Intressant är ändå att när många andra actionfilmer idag alltmer går tillbaka till att visa action utan en massa digitala specialeffekter så öser den här filmen på med allt vad tyget håller. Ibland känns det som om far och son McClane inte gör så mycket annat än hoppar ut från höga byggnader, faller genom enorma glastak samtidigt som allt runt omkring dem exploderar i ett eldhav och med ett öronbedövande ljudinferno. Lite löjligt – jo, men underhållande.