Hoppa till huvudinnehåll

Tyska reformkatoliker hoppas på nystart

Påven under gudstjänst i Nicosia 5 juni 2010
Påven under gudstjänst i Nicosia 5 juni 2010 Bild: EPA/ETTORE FERRARI katolik

Om några dagar står den katolska kyrkan utan påve. Då lämnar den nuvarande påven Benedictus den XVI officiellt sitt ämbete. I hans hemland Tyskland har man redan förberett sig för tiden utan en ”tysk” påve. Många hoppas att det här kan bli en nystart för den katolska kyrkan.

Nedräkningen har varit igång sedan några veckor tillbaka. I Tyskland har påvens betydelse för landet varit ett ständigt återkommande diskussionstema, sedan dagen det blev klart att han hoppar av. Bland många tyska katoliker är lättnaden ändå stor, då kyrkan nu är tvungen att välja en ny påve.

Det har ändå inte alltid varit så. Då kardinal Joseph Ratzinger valdes till påve år 2005 var det stor glädje bland katolikerna i Tyskland. Det märktes bland annat av under hans första besök i landet. Kvällstidningen Bild deklarerade att ”Vi är påve” och i de mer seriösa analyserna var det många som konstaterade att andra världskriget tycks vara ett avklarat kapitel också på den här punkten.

– Det var många som då hoppades på att han skulle gå från det svarta kardinalsmässiga till det vita påvliga. Det här hände ändå aldrig och här i Tyskland är det många som är besvikna. Det säger Christian Weisner, talesman för den katolska reformrörelsen Wir sind Kirche, alltså fritt översatt – vi är kyrkan.

Bristande tro på kyrkan som kyrka

Och det är just i den här vi-känslan det brister just nu, åtminstone i Europa, säger Weisner.

– Mänskorna tror inte längre på de strukturer som den katolska kyrkan har byggt upp. För oss i Europa gäller det att försöka sluta luckan mellan tro och förnuft. Kyrkan har problem med det moderna, med demokrati, med jämlikheten mellan könen. På den här punkten har den konservative påven inte bidragit till någon förändring. Benedictus den XVI är en stor teolog och en intellektuell påve, men det har brustit i kontakten till de vanliga mänskorna, fortsätter Weisner.

Och det är främst här Wir sind Kirche vill förändra den katolska kyrkan och föra den närmare det verkliga livet. Man vill att de vanliga mänskorna tas med i verksamheten på ett helt annat sätt än nu. Man vill att kvinnor skall få bli präster och de manliga prästerna skall inte längre tvingas till celibat. Bland annat.

”Pogromstämning”

Det här är alltså den ena sidan. Samtidigt har de konservativa krafterna i Tyskland fått mer luft under vingarna under Benedictus nästan åtta år som påve. Här vill man inte se några reformer, tvärtom. En stor del av det som reformisterna tycker att går fel inom den katolska kyrkan, skylls till exempel på snedvriden nyhetsrapportering. Så till exempel, när ledaren för troskongregationen i Vatikanen, den konservative ärkebiskopen Gerhard Ludwig Müller, talar om en pogromstämning gentemot den katolska kyrkan.

Müller syftar bland annat på rapporteringen kring ett mycket omdiskuterat fall där ett våldtäktsoffer nekades vård på två katolska kliniker i Köln, av rädsla för att man måste skriva ut ett akut p-piller åt henne. Enligt Christian Weisner finns det bara en väg att gå om man vill slippa liknande diskussioner.

– Vi är en kyrka med många privilegier, vi har kyrkoskatt och religionsundervisning i skolorna. Vi måste helt enkelt leva upp till det ansvar vi har. Förväntningarna på kyrkan är högt ställda. Men kyrkan som apparat klarar inte alltid av att handskas med förväntningarna. Det ser vi bland annat när det har gällt att reda ut missbruksfallen och de sexuella övergreppen inom kyrkan, säger Christian Weisner.

Kyrkan måste förändras

Han tycker visserligen att det är bra att påven har tagit ställning till övergreppen, men att ord och handling inte riktigt har mötts, vilket förstås försämrar kyrkans position.

– Kyrkan spelar fortfarande en viktig roll som vägvisare i etiska frågor, till exempel om man diskuterar dödshjälp. Men i frågor som rör familj och sexualitet har samhället förändrats och den katolska kyrkan har tyvärr hamnat på efterkälken. Den här trovärdighetsluckan måste slutas.

– Inom reformrörelsen vill vi att de vanliga mänskorna och deras liv får en mer central plats inom kyrkan. Här behövs det tydliga signaler från den nya påven, och så är det bara att hoppas att han får Vatikanen bakom sig, säger Christian Weisner.

Han ogillar att spekulationerna kring vem som ska bli ny påve, kretsar så starkt kring personer. Weisner tycker i stället att man borde fundera på vilken kurs kyrkan borde slå in på. Själv har han tre önskemål.

– För det första måste kyrkan bli bättre på att ta hand om de troende som bor på det södra halvklotet. För det andra får man inte heller glömma Europa, där tron inte längre tänder massorna. Det viktigaste är ändå att reformera de auktoritära strukturerna inom Vatikanen.

– Den kurs som vi nu är inne på leder ingenstans, konstaterar Christian Weisner.