Hoppa till huvudinnehåll

Könsneutrala äktenskap, filosofisk teori och politikers enfald

Sebastian Bergholm
Sebastian Bergholm Bild: Yle sebastian bergholm

Låt oss föreställa oss en situation där vi inte känner till vår egen sexuella läggning. Vi vet inte om vi är hetero-, homo-, bisexuella, transpersoner men vi skulle ha som uppdrag att organisera samhället på ett så rättvist sätt som möjligt. Hur skulle då en äktenskapslagstiftning se ut om den skrevs utgående från en utgångspunkt som påminner om den som samhällsfilosofen John Rawls beskrev i sitt banbrytande verk A theory of justice (1971)?

Knappast i varje fall så som den fortsättningsvis ser ut i Finland. Igår fick vi höra att Finland inte kommer att ta upp lagmotionen om könsneutrala äktenskap. Unikt i ett nordiskt sammanhang. Det här ställer vissa frågor om huruvida Finland är ett rättvist land.

Jag känner i ärlighetens namn till Rawls ganska dåligt, har läst rätt lite rättviseteori överhuvudtaget, men det finns gott om teorier kring rättvisa – dessvärre verkar våra politiker inte på basis av gårdagen ha rättvisa som utgångspunkt för lagstiftning, snarare arbiträra känslor. Det är märkligt, att lagen per definition skall generera och garantera rättvisa är säkert en uppfattning som de flesta av oss delar.

Rawls exempel skisserar fram en hypotetisk situation där utgångspunkten är att de personer som ordnar samhället befinner sig bakom en ”okunnighetens slöja” som hindrar dem från att känna till sin egen position i samhället – detta för att undvika att egenintressen styr organiserandet av samhället och hindrar rättvisa från att skipas. Rättvisa betyder att formulera en ståndpunkt där alla kan gå med på att vissa intressen eller behov blir tillgodosedda. Om man inte känner till sin sexualitet så förmodar jag att vilken som helst människa skulle gå med på att lagstifta på just ett sätt som möjliggör könsneutrala äktenskap. Inget skulle tala för att lagstifta på ett sätt som uppenbart diskriminerar vissa människogrupper och man skulle knappast lagstifta på ett sätt som kunde innebära att man själv, eller någon annan, riskerar diskriminering. Gårdagens omröstning gör klart att det är just egenintressen och känslor som bibehåller en diskriminerande lagstiftning.

Nå, Rawls är inte den enda rättvisetänkaren. Om man försöker tillämpa andra rättviseteorier på det här fallet så kunde det kanske se ut såhär:

Utilitarismen är det första filosofiska system vars mål var rättvisan; genom att generera så mycket lycka som möjligt. Utilitarismen uppfattar den mest rättvisa handlingen som den som föder så mycket lycka och så lite olycka som möjligt. I det här fallet bör man försöka bedöma om mängden lycka blir mindre eller större genom att stifta en könsneutral äktenskapslag. (Och jag utgår från att resultatet är detsamma om man bibehåller vår nuvarande lagstiftning). Man bör då väga alla möjliga kristdemokraters, sannfinländares, samlingspartisters och liknandes motstånd mot dessa äktenskap mot den lycka som möjligheten att gifta sig med den man älskar alstrar. För att inte tala om andra konkreta följder av en sådan lag. Utilitarismens problem ligger i att verkligen kunna mäta lycka mot olycka. Nu kanske jag tolkar det partiskt men jag har svårt att verkligen förstå att två samkönades kärlek kan vara en levande kränkning av en tredje människa, göra henne olycklig eller skada henne. Argumenten mot samkönade äktenskap är oftare av abstrakt religiös art (det är emot Gud) eller allmän konservatism (där man slentrianmässigt anser att äktenskapet är något mellan man och kvinna, eller att man upplever hbtq-frågor som hotande mot kulturen i allmänhet eller vad det nu kan vara. Jag skulle själv beskriva olusten mot sexuella minoriteter som ett symptom på något annat, en vantrivsel i samhället för att formulera det väldigt allmänt. Poängen är ändå att man knappast upplever smärta över andra människors kärlek utan istället smärta över sin samhälleliga position.) Det innebär att man inte kan betrakta en dylik reaktion som en direkt skada eller olust resulterad av könsneutral äktenskapslagstiftning. Kort och gott – könsneutral lagstiftning alstrar mera lycka än olycka och är rättvist ur en utilitaristisk synpunkt.

Det finns också så kallade egalitarister av olika slag som argumenterar för att utgångspunkten är att människor skall behandlas jämlikt. En gren av den tar fasta på slumpens roll för rättvisan. Sexualitet är slump, vi väljer inte vår sexualitet. Egalitaristen skulle hävda att eftersom vi inte kan hållas ansvariga för om vi är homosexuella eller heterosexuella och så vidare så kan vi heller inte i rättvisans namn ha en lagstiftning som ignorerar slumpen. Vi kan inte diskriminera dem som inte valt säg homosexualitet och heller inte prioritera dem som inte valt heterosexualitet. Rättvisa verkar skipas enbart genom en könsneutral lagstiftning som ger varje människa en rättvis, jämlik utgångspunkt.

Det finns också en del andra rättviseteorier som bättre och sämre lämpar sig som verktyg i en fråga som den här. Jag hävdar inte att dessa tankesystem på något uttömmande sätt genererar rättvisa men de kan vara inspirerande verktyg att använda i sitt tänkande. Själv skulle jag kanske vända mig till franska filosofen Simone Weil som talar om rättvisa i termer av att hindra olycka. Med olycka menar hon det som verkligen trycker ner en människa, får henne att förlora sin känsla av mänsklighet. Hon hör till de som på det djupaste sätt talar om rättvisa, men för henne är det inte ett begrepp som hon använder för att skapa en samhällsteori. Men det är ett spår som jag inte kliver vidare i just nu.

Vår äktenskapslagstiftning idag visar hur som helst på väldigt få spår av något seriöst tänkande överhuvudtaget. Samtidigt slås jag av att gårdagens beslut pekar på en av demokratins brister; det borde vara ett minimikrav att människor som är ansvariga för beslut som går ut över andra ens har försökt tänka, att de inte bara agerar på basis av känslor, trosföreställningar eller tradition. Det intressanta är att jag inte kan komma på en enda tolkning av rättviseteorierna som skulle ge ett resultat som talar emot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Politikers löner och sådant får mig inte att förakta politiker, enfald, idioti och nostalgi nog däremot.

Ur ett medmänskligt perspektiv är naturligtvis gårdagens beslut lika ruttet.

Text: Sebastian Bergholm

Läs också:
Hur tolerant är Finland?
Lagmotionen om könsneutrala äktenskap förfaller
"Klart att jag vill gifta mig"
Kristna nöjda med beslut om äktenskapslag
Kamp för könsneutrala äktenskap går vidare

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje