Hoppa till huvudinnehåll

Katastrofarbete kräver mental styrka

Christoffer Wiik Bild: YLE/Ida-Maria Björkqvist saba wind

Vasabon Christoffer Wiik, tidigare journalist och numera företagare, är utbildad katastrofarbetare inom internationella Röda Korset. Hans första uppdrag var år 1999, i Albanien och Kosovo, och senast han ryckte ut var år 2003.

- Det kommer ett textmeddelande. Där står det var i världen det behövs katastrofarbetare, berättar Wiik.

Och om man bestämmer sig för att åka, så går det snabbt.

- En gång var jag på väg med mina barn till simhallen, då jag fick ett sms om att katastrofarbetare behövdes i El Salvador. Jag svängde om, körde barnen till deras mamma och for till flygfältet, berättar han.

Måste stänga av

Att vara katastrofarbetare kräver en hel del, speciellt mentalt. Det är ofta just katastrofarbetarna som skickas till de svåraste ställena, där nöden är som värst. Det är många hemskheter man tvingas se och uppleva, men man måste hålla huvudet kallt och fokusera på att man är där för att arbeta, berättar Wiik.

- Med enbart stort hjärta kommer man tyvärr ingen vart som katastrofarbetare, man måste kunna stänga av för att kunna hjälpa, säger han.

Wiik berättar också att det värsta av allt är att komma hem. Då tillåts man känna igen, och det man upplevt måste ut. Därför har katastrofarbetarna rätt att gå till psykolog efteråt för att bearbeta det man sett.

- Utan det skulle man bli knäpp, säger han.

Drabbade barn det värsta

Men en gång blev det för mycket för Christoffer Wiik.

- Det var då jag såg barn som hade skjutits i knäna. Då fick jag en chock och fick en spruta av teamets läkare, säger han.

Wiiks uppdrag som katastrofarbetare går oftast ut på att koordinera och kommunicera med olika parter, myndigheter och organisationer. Och också, sorgligt nog, att skydda offren från journalister som är ute efter en story.

Senast han var ute på uppdrag var år 2003, men han säger att han så småningom börjar känna sig redo för att åka igen. Men måste hålla paus mellan uppdragen, annars håller inte huvudet, säger han.

- Men om rätt tillfälle dyker upp på rätt tidpunkt så kan det hända att jag åker, säger han.