Hoppa till huvudinnehåll

Pitch Perfect – förutsägbar klangfiness

Pitch Perfect
Pitch Perfect Bild: Universal pitch perfect

Pitch Perfect – förutsägbar klangfiness

Regi: Jason Moore

Handling:
En musikal i collegemiljö: ett sångarkrig mellan de rivaliserande a capellagrupperna Barden Bellas och Treble Makers. I centrum står den alternativa enstöringen Beca (Anna Kendrick), som motvilligt börjar på college, trots att hon egentligen vill bli DJ i Los Angeles. Än mer motvilligt dras hon med i The Bellas inför den internationella a capellatävlingen på Lincoln Center i New York. Med i soppan finns, naturligtvis, en komplicerad kärlekshistoria: Jesse (Skylar Astin) förälskar sig i Beca, men Beca släpper ingen nära sig, och dessutom är det förbjudet för Bellas-flickor att umgås romantiskt med TB-pojkar.

Viktor tycker:
Filmen genomsyras av absolut förutsägbarhet och billig sentimentalitet. Karaktärerna är stereotypa (den tokiga och feta, den korkade och lösaktiga, den överambitiösa och stela, den ironiska outsidern), med undantag för den japanska, patologiskt tystlåtna, gåtfulla Lilly: hennes snöängel i en spya bjöd mig på filmens enda stora skratt. Men filmen är för all del en musikal, och de många a capellanumren är fantastiskt arrangerade och vackert sjungna – också om a capella nog gör sig bäst live.

Artikel av Viktor Granö.