Hoppa till huvudinnehåll

Leva mer och jobba mindre

Familjen Österåker valde att leva mera och jobba mindre. Bild: Yle familjeliv

En månad. Det började med en månad av självhushåll för att testa hur lite pengar man klarar sig på. Efter den månaden i augusti 2010 vill familjen Österåker i Veikars, Korsholm inte ge upp idén på att man kan leva mer – på mindre.


Maria är ekonomie doktor och Jens är egen företagare i byggbranschen. De befann sig i samma ekorrhjul som de flesta andra. Jobba, jobba, rusa till butiken, handla, hem, laga mat, skjutsa barn, sova och sen upp och jobba igen nästa morgon för att jobba mer.
- Till slut kom vi till en punkt när det inte kändes meningsfullt längre. Vi bestämde oss för att testa en månad hur lite man kan klara sig på egentligen, säger Maria Österåker.
Maria och hennes man Jens bor tillsammans med sina tre barn i en gammal bondstuga från 1830 i Veikars, Korsholm. I dag jobbar båda mindre – och lever mer, som de säger.

- Tidigare jobbade vi mycket, barnen skulle skjutsas på kvällarna och vi hann aldrig umgås. Nu hinner vi vara tillsammans och vi jobbar bara så mycket som vi måste, säger Jens.

Han åtar sig byggprojekt då och då och Maria skriver böcker, bloggar och föreläser. Men jämfört med tidigare jobbar de mycket mindre i dag. Och de stortrivs med livet.
- Det är klart att jobbar man mindre så får man mindre pengar att röra sig med. Vi sparar mycket på matkostnaderna eftersom vi i dag lever till cirka 60 procent av det som vi själva odlar och producerar på gården.

Svårt med slakt

Familjen odlar potatis, morötter, grönsaker, lök med mera. De har några hönor och en tupp som spatserar fritt ute på gården under sommarhalvåret. På sommaren har de också kalkoner, även de frigående, som slaktas på hösten och ger kött hela vintern.

- Vi får ofta hör att det är så lätt för oss som bor på landet att leva så här. Klart att det är lättare, men man kan också tänka utanför den fysiska plats där man bor. Det finns folk som har för mycket bär och äppel som ingen tar hand om. Då kan man fråga om man får komma och plocka, säger Maria.

Det allra svåraste med självhushållningen har varit att få barnen att acceptera att man måste slakta djuren för att få kött.
- I början tyckte de att det var jättehemskt och jättesynd om djuren som måste dö för att vi skulle äta upp dem. De tyckte det var mycket bättre att köpa köttet ur köttdisken i butiken, säger Maria.

Men efter många och långa diskussioner blev det lättare.
- För mig är det så viktigt att djuren har ett bra liv. Till slut kom vi fram till att det bästa för dem är att slakta dem här hemma så de är lyckliga ända till slutet, säger Maria.

Att slakta den första tuppen var en pärs. Men den måste bort och det var bara att skrida till verket.
- Maria och barnen sprang in och stängde dörren och vågade inte titta ut genom fönstret, säger Jens och skrattar.

Själv tyckte han att det var lite jobbigt, men efter det har slakten av både kalkoner och får gått bra.

Inga fanatiker

Maria och Jens poängterar att det är deras val att leva så här. Barnen får själva välja sin egen livsstil när de blir stora.

- Vi är inga fanatiker. Den här livsstilen passar oss. Och vill vi gå på Mc Donald's – så går vi på Mc Donald's, säger Maria.
- Ibland kan någon förälder till barnens kompisar skoja och säga till våra barn: ”Men oj vad ni måste vara hungriga! Ni som bara får bär och svampar hemma. Ät nu!” Men det är bara på skoj. Vi är nog som de flesta andra ändå, säger Jens Österåker.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle