Hoppa till huvudinnehåll

Jakten - stark och gripande film

Jakten, Mads Mikkelsen
Jakten, Mads Mikkelsen Bild: Atlantic Film jakten

Jakten

Regi:Thomas Vinterberg

Handling:
Jakten utspelar sig i ett litet danskt, välmående samhälle. Huvudpersonen Lucas (Mads Mikkelsen) är en medelålders, frånskild man som jobbar som barnträdgårdslärare. Lucas är mycket omtyckt på dagiset men så en dag berättar den lilla flickan Klara att Lucas är dum och att han visat snoppen. Det här är en lögn men en lögn som snabbt blir sanning då först föreståndaren och sedan alla andra i samhället tror på det Klara berättar - för barn ljuger aldrig. Att de vuxna kanske ställer ledande frågor och får sådana svar de vill ha. Eller att barn kanske gärna vill vara till lags och berättar det de tror de vuxna vill höra. Det väljer man att inte tänka på.

Jakten är igång och klappjakten blir snart en våldsam häxjakt. Det filmen skildrar är hur moralpaniken uppstår, hur det knäpper till i hjärnan hos de vuxna och sedan tänker de inte mer och framför allt slutar de lyssna, de är bara rasande arga.

Lucas blir först chockad över anklagelserna och har svårt att säga ifrån. Fast vad skall han säga då allt ändå låter som en dålig ursäkt? Lucas väljer att vara civiliserad, sansad och lugn och hoppas att de andra snart skall ta sitt förnuft till fånga. Men hans gamla vänner är nu hysteriska och blir också direkt våldsamma mot Lucas och hans tonåriga son. Medan Lucas tigande tar emot spott och slag.

Regissören Thomas Vinterberg hör till en av Danmarks mest kända filmregissörer. Hans förra film Submarino belönades med Nordiska rådets filmpris och Vinterberg är även en av dem som introducerade Dogma-manifestet och i.o.m. debutfilmen Festen (1998). En film som till en del påminner om Jakten. Festen handlar om ett 60-års kalas där familjehemligheter om incest avslöjas.

Johanna tycker:

Jakten är en stark och gripande film, den är oerhört välspelad och övertygande. Men den är också väldigt tydlig, t.ex. att männen går på hjortjakt och vi förstår hur Lucas är i samma position som kronhjorten de jagar.

Det är ingen slump att Vinterberg valde Mads Mikkelsen att spela huvudrollen, Mikkelsen är Danmarks svar på Mikael Persbrandt (båda två har en bakgrund som dansare) och Mikkelsen gör också en lite liknande roll som Persbrandt hade i Hämnden (Bier, 2010). En man som inte tror att våld är lösningen på problemen.

Det är ändå i skildringen av Lucas, hans manliga vänner och deras roller som jag blir tveksam. Mellan raderna kan man här läsa en kritik av den moderna, nordiska mannen. Lucas jobbar som barnträdgårdslärare, han är omtyckt och snäll men man låter förstå att det här jobbet är en degradering. För tidigare jobbade Lucas som lärare men skolan stängdes och han var tvungen att börja jobba på dagis. Men varför måste Lucas bli en figur som filmen först feminiserar och sedan gör till ett offer? Varför skapar man en passiv messiasliknande gestalt som först i julkyrkan äntligen stiger upp och säger ifrån? Varför detta långa svåra lidande? Varför får Lucas respekt och blir en man igen först då han slår tillbaka?