Hoppa till huvudinnehåll

Att vara lots i Pellinge

För att biträda fartyg finnas lotsar. Men hur är det att vara lots? Se en bit finlandssvensk lotsvardag från Pellinge 1960.

Historien börjar när dagen gryr och Rudolf Gustafsson står i tur att börja sin lotsvakt ute på lotsstationen på Pellinge.

Lotsen sover ännu i egen villa med familj, hustru Brita och två barn. Morgonen är så vacker, men dis lovas mot kvällen. Men så gör tiden, slavdrivaren, sitt intrång när väckarklockan ringer klockan sju.

Snart bär det iväg med båten. En vecka av jobb dygnet runt om det vill sig. Hustru och ungar följer till båten varje dag. Motorn på den fina båten startar med detsamma.

Men sommartid är det lugnt, värre är det höst och vintertid. På vintern är det sparktstötting och skidor som gäller. Och fruktansvärda stormar.

Rudolf har varit statstjänsteman och lots i femton år och är skäribo av födsel och ohejdad vana. Lotstationen är lite gammalmodig, men fungerar. Rapport om klockan, vädret, vem är ute.

Lotsen vaktar inte bara på fartyg. Man har många andra sysslor. Varje lots är personligen ansvarig för remmar och sjömärken, man sköter dem och målar och placerar ut dem. Också båtarna bör underhållas. "Staten är som bekant fattig". Och lotsen klarar t.om. av disken själv.

Men det mesta av tiden går åt till att vänta, lyssna på väderleksrapporten och kolla om signallampan är i skick. Och så ut till fartyget man skall lotsa fartyg i hamn. Kotka framför allt.

Sommaren är en härlig tid. Det är inte med vemod man minns vinterns symfoni, med radiokontakt till isbrytare, att man sitter fast och kölden biter i kinderna. Vinterns väg är smal. Sjömannen gillar inte vintern.

Se en underbar film om skärgårdslivet i Pellinge.

Skärgårdsliv

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet