Hoppa till huvudinnehåll

Simon sålde knark

Kannabis-planta på fönsterbräda
Kannabis-planta på fönsterbräda Bild: Yle/Tiina Karjalainen kannabis-odling

Ordet knarklangare kan föra tankarna till farliga personer, kriminella gäng, vapen och mörka gränder. Men tänk om droger rör sig bland sådana vi aldrig anade?

Vi har träffat en ung västnyländsk man som vi här kallar Simon.

När Simon var sexton år gammal var han en vanlig, duktig elev, men mindre än ett år senare hade han börjat langa cannabis, eller budi som många ungdomar också kallar det.
Han hade inte längre någon studieplats, inte heller ett jobb. Det här är Simons berättelse.

Alkoholen ger dålig känsla

Simon brukade dricka alkohol under veckosluten så som många andra ungdomar. Men han kände att alkoholen för det mesta gjorde honom deppig, medan kompisarna blev glada och stojiga.

En kväll erbjöd en bekant honom marijuana. Simon blev tveksam. Han bestämde sig för att säga nej, och fundera över om han ville pröva på det eller inte. Han hade lärt sig att droger inte är något man ska ge sig in på. Ett tag senare erbjöds han gräs igen och den här gången valde han att ta steget och pröva.

- Marijuana hade länge funnits med i vardagen på ett passivt sätt. Man ser det där lövet, gräsrökandet finns med i tv-serier och filmer och så där, så jag tänkte inte på det som en riktig drog så tröskeln var lägre än med andra droger.

Simon gillade känslan rökandet gav och tyckte att han inte alls blev deppig som av alkoholen.

Simon börjar röka

- Jag minns att det första jag sa åt min kaveri då vi rökte på var att "vad fan är det här liksom olagligt". Marijuana gav mig bara en lugn och harmonisk känsla, så där att "life is good, nu chillar vi och äter karkki".

De där på följande månaderna rökte Simon bara sporadiskt då någon bekant råkade ha marijuana.

- I början kände jag inte riktigt någon som hade tillgång till gräs så då var det bara ibland "aj kiva nu finns det?!" och så började jag ju berätta till kompisarna "att dude hej, liksom vet du det här är bra grejer, vill du testa, jag känner en typ som kanske skulle ha". Jag ville att de också skulle uppleva det jag hade upplevt.

Simon börjar langa

Simons bana som langare började med att han introducerade vännerna i cannabisrökandet. Han blev också bekant med en kille som ofta hade stora mängder cannabis och killen erbjöd Simon allt oftare mindre mängder att sälja vidare till bekanta. Simon sålde vidare eftersom han inte tyckte att han gjorde någon skada med det, tvärtom, ansåg han själv.

- I början sålde jag kanske tio gram i månaden och rökte själv ett par gånger per månad, men så började jag röka ungefär varje veckoslut. Lite så där som människor feströker tobak, så börjar det.

Simon slutar i skolan

Eftersom Simon tyckte att det fanns många missuppfattningar om marijuana, talade han ofta öppet om sina egna erfarenheter av drogen för att mjuka upp andras attityder. Så småningom spred sig ordet att Simon höll på med cannabis och skolans personal fick nys om saken. Simon förhördes av personalen och drogs upprepade gånger bort från lektionerna på skolan.

Simon upplevde att personalens agerande störde hans skolgång och han började känna sig utanför i klassen. Han erkände för personalen att han prövat cannabis för att lätta på ångesten och deppigheten som han kände.

Simon ställdes då inför ett val: han kunde välja att sluta röka på och bevisa det genom att under ett halvår göra flera urinprover och testa rent eller så kunde han välja att bli avstängd från skolan under några månader och därefter testa rent under ett halvårs tid.

- När jag talade med personalen och jag sa att jag tyckte att det inte var rimligt att jag under ett halvår ska vara beredd att när som helst pissa i en burk frågade, eller sade, enhetschefen åt mig "aj du tror inte att du kan hålla dig". Det var liksom utgångsläget.

Simon säljer budi på heltid

Simon bestämde sig för att han inte behöver ha med personalens fördomar att göra, han tyckte inte att skolan jobbade på ett konstruktivt sätt och bestämde sig för att lämna skolan. Då hade han varken studieplats eller jobb

- Då blev det lite som ett jobb att sälja budi. Det var ju ett lätt jobb. Det var mest bara att köra någonstans och hämta budin och sedan köra runt omkring Västnyland. I veckan fick jag in kanske ett par hundra euro i slutet ... och då rökte jag ändå upp en del av profiten.

Simon säljer också starka droger

Simon tyckte inte att människorna han hade att göra med i drogsammanhang var skrämmande eller kändes farliga - utom när det till exempel handlade om starkare droger som han också ibland langade.

- När man någon gång sällan förde ecstasy, kokain eller amfetamin till någon fest var det ju nog lite skrämmande "shit shit" för det är motorcykelgängen som har monopol på handeln med sådana droger, och de kommer nog och säger till om de får höra att någon annan försöker hålla på med det.

- Annars var det också skrämmande om man till exempel sålde svampar, då var det ofta några riktigt nerknarkade typer som skulle ha det och man visste inte riktigt vad som kan hända. Men om man höll sig till gräs var det alla möjliga sorters människor man sålde åt: jurister, konstnärer, ingenjörer, studerande...

Simon vill inte legalisera: "Folk har inte självdisciplin"

I motsats till många cannabisivrare tycker Simon inte att en legalisering av cannabis skulle vara bra.

- Människor har inte tillräckligt mycket självdisciplin och självkännedom. Du kan se någon som säger att han eller hon ska hålla sig till budi och aldrig skulle röra andra droger, men ett halvår senare har det åkt helt utför för den här samma personen och han eller hon kan inte tänka på just något annat än knark.

När Simon var mitt inne i langandet tänkte han inte på framtiden.

- Jag var besviken på att folk tyckte att jag var en grym knarkare och jag kände mig utstött så jag tänkte "fuck this shit, jag gör vad fan jag vill", det var väl lite tonårsuppror över det hela.

Slutade sälja men röker ännu ibland

Det fanns inte någon särskild vändpunkt där Simon insåg att det fick vara nog och bestämde sig för att sluta sälja droger.
Men i något skede började han igen se en framtid som var värd att jobba för.

- Det kan ju ha att göra med en viss grad av mognad som kom krypande. Jag insåg också att det finns ett visst behov att anpassa sig till lagarna, för tänk nu om alla skulle bete sig som mig och röka på, det skulle ju inte bli till något.

I dag har Simon igen ordning på sitt liv. Han har tagit sin examen och siktar på högskolestudier. Han ångrar inte direkt sitt förflutna och röker ännu på ibland.

- Jag har slutat sälja, det är nog ingen smart väg att gå.

---

Hur reagerar skolorna?


- Skolgången borde tryggas trots att en elev använder droger. Det anser Hangö högstadiums rektor Tanja Koivisto.

Hangö högstadium har hittills varken misstänkt eller fått fast någon elev för att ha använt droger.

Men ifall det skulle hända, måste man se från fall till fall varifrån eleven kan få det största stödet säger rektor Tanja Koivisto.

Hangö högstadium följer en förhandlingsplan var man kopplar in alla myndigheter för att hitta det rätta stödet åt eleven som använder droger.

Koivisto påpekar ändå att föräldrarna har det största ansvaret då det gäller minderåriga barn som använder narkotika.

Läs tidigare artiklar:
Rädslan för droger minskar
Många raseborgsungdomar röker gräs
Sämre drogövervakning i Raseborg, Hangö och Ingå
Jag önskar inte ett sånt liv åt någon

av Emma Nippala, Pia Santonen och Marga Sandström

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland