Anna Savonius
Yle
Ann-Sofi Storbacka har en lång erfarenhet inom den evangelisk-lutherska kyrkan bakom sig. Hon har verkat som präst i bland annat Ingå församling och arbetar som sjukhuspräst i dag - ett arbete som går ut på att möta människor och anhöriga under svåra omständigheter, ofta i dödens väntrum. Nu är det dags att gå från fiendebilder till förståelse och mänskliga möten inom kyrkan, säger hon.
- Vi måste kunna mötas vi som tänker på olika sätt inom kyrkan, mötas på ett mänskligt plan. Det är det enda sättet att gå vidare i den splittrade kyrka vi har i dag, säger hon. Det är fråga om att inte börja i olikheterna utan i den mänskliga förståelsen. Hur resonerar du - hur motiverar du din ståndpunkt?
De likasinnade möts
Enligt Storbacka finns det ganska lite sådan förståelse i kyrkan i dag. Vi i kyrkan lever i samma värld som andra och nuförtiden rör sig folk mest i sällskap med likasinnade, funderar hon.
- De stora stridsäpplena i kyrkan står ändå inte högt på agendan i vardagen i södra Finland, betonar Storbacka. Om någon inte vill ta emot mig på sjukhuset handlar det mera om att man inte vill ta emot kyrkans representant överhuvudtaget, inte det att jag är präst och kvinna, säger hon.
I år har det gått 25 år sedan prästämbetet öppnades för kvinnor. Många av dem som ändrat åsikt på den här punkten är ett resultat av mänskliga möten, betonar Storbacka. Man får en djupare förståelse för hur den andra ser det.
Hon befarar ändå att det tyvärr kommer att bli aktuellt med flera utbrytargrupper ur kyrkan. De tar så många steg mot en egen kyrka att man sätter ned foten.
I den andra intervjun på svenska.yle.fi om samma ämne med biskop Björn Vikström kan du läsa mer om om dessa utbrytargrupper.
Vad står kyrkan för egentligen?
När allt fler ser kritiskt på kyrkan eller tar avstånd från kyrkan kommer att leda till att vi som jobbar i kyrkan eller är engagerade i den - blir tvungna att se på oss själva på ett annat sätt. Vi blir tvungna att formulera för oss själva och för andra vad vi står för. Vi är tvungna att titta noga på varandra, funderar Storbacka.
- Hur ledsamt det än är att kyrkan blir marginaliserad så kommer det antagligen att leda till att vi samarbetar bättre. och bättre hittar det som är gemensamt än det som skiljer oss åt nu, summerar Storbacka.
Vilka tankar väcker intervjun? Kommentera gärna!
Läs mera om ämnet ur flera olika synvinklar här:
Kyrkpressens ledare av May Wikström: Hoppas att ingen ringer
Biskopsmötet om kyrkans framtid: Kyrkans enhet kräver inte enhetlighet
En bloggare om kyrkans framtid: Patrik Hagman från Åbo Akademi: Kyrkan år 2030
Många svar om homosexualitet på webbsidan Fråga prästen:
John Vikströms text från 2007 om möjliga vägar framåt i kvinnoprästfrågan:
Missionsstiftet nämns som en potentiell utbrytargrupp, till deras hemsida på svenska:
