Hoppa till huvudinnehåll

Sliten i stycken, slagen i spillror

Två människor håller varandra i handen.
Två människor håller varandra i handen. Hand,romanser (kärleksförhållande),hålla hand

Jag tänker ibland på kung Salomo och den bibliska berättelsen om de två kvinnorna som bägge hävdar att de är mor till ett litet spädbarn. De blir dömda att hugga barnet itu. Då ger den ena kvinnan upp. Hellre förlorar hon sitt eget barn än hugger det itu. I den bibliska berättelsen är det den kvinnan som gav upp kampen som fick barnet.

Så är det inte nödvändigtvis inte i det riktiga livet. Man kan tvingas dela vårdnaden om barnen med någon som är villig att göra vad som helst; baktala, manipulera och sabotera, för att få sin vilja igenom. Hur kommer man då över en skilsmässa?

Det finns en massa goda råd om hur man skall gå vidare då man skiljer sig. Hur det är viktigt att man är balanserad och kan se objektivt på situationen fast det ter sig omöjligt. Men hur fixar man det då känslorna härjar i en? Ångesten över den förlorade kärleken, saknaden och vetskapen om att du inte kommer att dela hela vardagen med dina barn någonsin mer. Och framförallt tvivlet över om detta ändå var det rätta beslutet?

Människan består inte av kliniska ytor som man skär sterila snitt i och sedan putsar rena. Nej, i oss finns variga härvor av minnen, besvikelser och rädslor. Hur skall man klara av att uthärda allt detta utan att hela familjen går under?

Jag ser vänner och bekanta skilja sig, rivas sönder i spillror men på något underligt mirakulöst sätt ändå komma igen. Det tar tid, år! Men ingen av dem har ännu sagt att de ångrade skilsmässan även om en del blir påminda om den dagligen via inflammerade relationer till sina ex-partners och via sorgliga stunder då saknaden över de frånvarande barnen är enorm.

Annika Sylvin-Reuter

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle