Hoppa till huvudinnehåll

Mirjam Tuominen skrev om liv, sorg och vår inre bödel

"Ett öde ger jag åt er med min pränt...." Mirjam Tuominen är en stark och unik finlandssvensk författare som fallit i glömska. Hon skrev såväl om sitt eget privata liv som om den nazistiska bödeln inom oss.

Mirjam Tuominen (1913-1967) föddes i Kajana den 19 april 1913. När hon var fem år gammal flyttade familjen till Helsingfors. Två år senare dog fadern, kontorschefen Ernst Tuominen. Mirjam växte upp med modern Irene Barck och tre systrar. Hon kom att påverkas starkt av faderns död. I Mörka gudar skriver hon om hur hon som sexåring kom att ställas inför de mest invecklade problem: sjukdom, moral och död.

Tuominen skrev studenten 1931 och blev filosofie magister 1935. Efter ett år som au pair i Paris, då hon också studerade franska och litteratur, återvände hon till Finland och debuterade 1938 med Tidig tvekan.

Tuominen gifte sig med konstnären och lektorn Torsten Korsström och bosatte sig i Nykarleby. I sina dagböcker och utgivna prosa från denna tid syns stråk av den ensamhet, skräck och kärlek hon känner inför livet. Barnets födelse omstörtar hennes liv och genomsyrar hennes skrivande, t.ex. i novellen "Två" i samlingen Visshet (1942).

Andra världskriget och uppgörelsen med nazismen är ett viktigt tema i Mirjam Tuominens författarskap. I boken Besk Brygd (1947) skriver hon om bödeln inom oss alla, med utgångspunkt i en tidningsnotis om en tysk soldat som kastat en liten judisk pojke i en avloppsbrunn.

I slutet av 1940-talet bröt Mirjam Tuominen upp från sitt äktenskap och småstaden Nykarleby och bosatte sig i Helsingfors, Kottby, med sina två döttrar Tuva och Kyra.

Tuominens dotter Tuva Korsström berättar minnen om sin mamma. Vi får i också höra om om Tuominens vänner och släkt, om Eva Wichman, Gunnar Björling, Kurt Sannmark, PO Barck, Hans Ruin, Kaj Lindgren, JO Tallqvist.

Mirjam Tuominen gav ut sin första lyriksamling "Under Jorden sjönk" 1954.

Den sista publicerade boken blev Gud är närvarande (1961). Tuominens sista år var ensamma och hon var förtvivlad över att inte mera bli publicerad. Tuominen isolerade sig och övergick till katolicisimen. Mirjam Tuominen dog av en hjärnblödning 1967.

Mirjam Tuominen fick en renässans då Ghita Barck skrev en bok om henne 1983. Söderströms publicerade efter det texter av Mirjam Tuominen i urval. På bokomslagen uppmärksammades Mirjam Tuominens dittills okända bildkonst, som också visades på Amos Andersons konstmuseum. Konstvetaren Gertrud Sandqvist talar om målningarna.

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.